Utrymme för olikheter

Sjalar, hattar och glasögon istället för prinsessklänningar och supermandräkter. Normkritiska sagor istället för klassiska barnböcker. I jämställdhetsdiplomerade förskolan Hagahuset finns utrymme för olikheter och mångfald i lärmiljöer, material och lek. Med tiden har pedagogerna breddat perspektivet och idag handlar arbetet också om jämlikhet.

Det är vinter i Haga i Göteborg och regnet öser ner från en grå himmel. Inne på förskoleavdelningen Hebbe lelle är det dags att bre ut armarna och låtsats flyga.

– När musiken tystnar ska vi alla försöka få plats på molnet, förklarar förskolläraren Evelina Gunnarsson.

Barnen och pedagogerna flyger runt, runt och för varje gång musiken tystnar blir molnet mindre.

– Vad gjorde vi? undrar Evelina Gunnarsson.

– Vi fick inte plats, säger Peter, fem år.

– Man fick hålla i sin kompis, berättar Astrid, fyra år.

– Ja, för alla måste ju få vara med, fortsätter Peter.

Det har gått fyra år sedan Hagahuset tillsammans med de 15 övriga förskolorna i stadsdelen Majorna-Linné fick sitt första diplom för ”Utmärkt jämställdhetsarbete”. Sedan dess har de fått samma diplom inte mindre än fyra gångar och frågorna är fortfarande i högsta grad levande.

– Det syns i vårt förhållningssätt och hur vi pratar. I hur vi introducerar nya saker och i hur vi stöter och blöter problem. Vi tar inga beslut utan att först diskutera och fundera över hur det blir ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv, säger Evelina Gunnarsson.

Arbetet med fokus på jämställdhet och normkritik i stadsdelen började redan 2012 och sedan dess har de runt 120 pedagogerna haft gemensamma utbildningsdagar, läst litteratur, diskuterat i olika nätverk som fortfarande är aktiva. Evelina Gunnarsson har varit med från början och ingår också i den styrgrupp av sju personer som tillsammans med rektorerna har lett arbetet. Hon berättar att det till en början var ett stort fokus på genusfrågor men att de så småningom har breddat arbetet till att också handla om jämlikhet och gruppstärkande aktiviteter. Att alla kan, och får, vara med på lika villkor oberoende av kön, ålder eller andra egenskaper.

– Framförallt handlar det om att inte sätta begränsningar för barnen utan att ge dem fler möjligheter, säger Evelina Gunnarsson.

– Att ha ett normkreativt förhållningssätt, fortsätter hon och förklarar att de kommit fram till att normkreativt är ett mer passande begrepp än normkritiskt eftersom målet, förutom att synliggöra olika mönster, är att stimulera varje barns aktiva val av hur de är och hur de vill vara.

”Framförallt handlar det om att inte sätta begränsningar för barnen utan att ge dem fler  möjligheter.”

Konkret innebär det exempelvis att erbjuda stimulerande lärmiljöer som öppnar upp för många olika aktiviteter. Förskollärarna Sanne Uddén och Olivia Eriksson Lund visar runt på avdelningen.

– Här i lägenheten har vi exempelvis förutom matsaker och dockor också klossarna. Helt plötsligt kanske barnen vill bygga en säng till dockorna av klossar eller ha dem som grönsaker i grytan. Men klossarna kan också användas till helt andra saker än lägenhetslek, som att göra ett hockeyspel, en tomtesläde eller en lägereld. På så sätt blir materialet ett medel som gör att lekarna flyter in i var-
andra, förklarar Sanne Uddén.

Ett annat exempel på lärmiljö är Hallen där olika smådjur och magneter i geometriska figurer samsas med ljusbord, fler småklossar som kallas noppror, figurerna Babblarna och plastväxter.

– Man kan bygga hus av magneterna eller kan de bli staket runt djuren som Babblarna leker med eller något helt annat, berättar Olivia Eriksson Lund.

Det finns få leksaker som förskolan valt bort, bortsett från möjligtvis barbiedockor eftersom de tycker att det uppmuntrar ett stereotypt ideal av hur en flicka eller kvinna ser ut. Istället är tanken att det ska finnas många valmöjligheter och att leken ger plats för olikheter. När det gäller utklädningskläder har exempelvis plagg som prinsessklänningar, polisuniformer och supermandräkter ersatts av sjalar, mantlar, hattar och glasögon, eftersom de öppnar upp för fantasin och ger utrymme för att skapa fler karaktärer.

– Det ger barnen möjlighet att testa en rad olika karaktärer och undviker att de fastnar i fack och förutbestämda könsmönster, säger Evelina Gunnarsson.

– Så har vi rensat ut en del i litteraturen, konstaterar Sanne Uddén. Vi vill påvisa mångfald i litteraturen där inte bara en typ av flicka eller pojke lyfts fram.

Det innebär bland annat att de klassiska sagorna har fått ge plats för mer normkritiska böcker.

– Men i de fall vi använder klassiker lämnar vi dem inte utan diskuterar rollerna i böckerna. Varför ser det ut som det gör? Hur tänker de olika karaktärerna? och så vidare, inflikar Olivia Eriksson Lund.

Språkbruket är ytterligare en sak de tänker på. De försöker att använda pronomenet ”hen” istället för ”han” eller ”hon” så länge könet är okänt. Exempelvis är sockerbagaren i visan en ”hen”. På samma sätt föredrar de att använda ”en” istället för ”man”.

– Ibland frågar barnen varför vi säger så och då pratar vi om det. Alla måste inte tycka lika, det är diskussionen som är det viktiga, säger Evelina Gunnarsson.

Numera tycker de att det normkritiska förhållningssättet och språkbruket mer eller mindre sitter i väggarna. Exempelvis grupperar de aldrig barnen genom att kalla dem för ”killar” eller ”tjejer”, för ”stora” eller ”små”, istället använder de barnens namn.

– Hos oss är alla i första hand barn. När vi delar in i grupper tittar vi aldrig på hur många pojkar eller flickor det är utan vilka barn det är, säger Sanne Uddén.

De tar heller inte för givet att alla familjer ser likadana ut genom att ställa slentrianmässiga frågor som ”var pappa jobbar” eller liknande.

– Det gäller att rannsaka sig själv. Mycket har tidigare bara gått på rutin som att säga saker som ”det tar jag med mamma” och inte inkludera båda vårdnadshavarna, konstaterar Evelina Gunnarsson.

– I början av vårt arbete brukade vi säga ”kvack” till varandra när vi tyckte att vi sagt eller gjort något som inte riktigt var lämpligt. Det ledde ofta till bra diskussioner efteråt, vi pedagoger är inte heller alla på samma ställe samtidigt utan behöver påminna varandra, fortsätter hon.

– Men att vi alla har läst samma litteratur och gått på samma föreläsningar underlättar, inflikar Sanne Uddén.

Jämfört med de förskolor hon har arbetat på tidigare tycker hon att det är färre konflikter i barngruppen på Hebbe lelle och att barnen kan leka med fler.

– Diskussioner som Vi kan bara vara en mamma i leken eller Du får inte vara med kommer sällan upp och jag har inte hört någon säga säker som Jag kan inte sitta jämte en tjej.

Olivia Eriksson Lund är relativt nyexaminerad och har inte så mycket att jämföra med, men instämmer i att barnen inte har så fasta föreställningar om vad de ska göra eller med vilka som hon har upplevt tidigare.

– En sak som vi tycker öppnar upp för nya konstellationer är att vi har nya platser vid matbordet varje dag. Det gör att barnen inte fastnar i olika roller som ”den pratsamma” eller ”den tysta” utan kan vara olika med olika personer. Det underlättar också för att barnen ska välja att leka med fler kompisar.

Efter avslutad flyglek har det blivit dags för barnen att måla. Fram kommer bilder med hjältar och prinsessor, muskelknuttar och djur men med lite annorlunda budskap än vad vi är vana vid. Exempelvis har den muskulöse mannen en matkasse i ena handen och ett barn vid den andra. Bakom örat har han fäst en blomma.

– Han har varit ute och handlat och ska laga mat, konstaterar André, 5 år. Han ser inte glad ut.

– Mamman spelar gitarr och pappan dricker kaffe, berättar han om en annan bild.

– Mamman är bra på att se, kan se in i andra länder och pappan har en grön eld som gör att man blir frisk, barnet är bra att smyga, förklarar Peter,
5 år och pekar på superhjältarna.

”Det gäller att rannsaka sig själv. Mycket har tidigare bara gått på rutin.”

I sitt arbete med jämställd och jämlik förskola ingår inte bara att inkludera pedagoger utan även andra som möter barnen i förskolan.

– Det blir konstigt om vi tänker jättemycket på vårt språkbruk och så kommer städpersonalen och säger ”vilka söta små tjejer”. Därför är det viktigt att vi har en samsyn, förklarar Evelina Gunnarsson.

En annan viktig del är att inkludera vårdnadshavare, något som pedagogerna tycker kan vara svårt. Framförallt i början av arbetet var en del vårdnadshavare tveksamma och uppfattade det som om ”nu ska mitt barn tvingas leka med dockor” eller ”får inte tjejerna ha klänning längre”.

– Men det handlar inte alls om det. När vi förklarade att vi, istället för förbjuda eller begränsa, vill öppna upp och ge möjligheter, blev de flesta positiva, berättar Evelina Gunnarsson.

– Vi ignorerar inte någon som exempelvis vill visa upp en ny klänning, men istället för att säga Åh, vad fin du är frågar vi barnet Känner du dig fin? och bekräftar dem på så sätt istället.

– Vi säger inte heller saker som ”Vilka coola skor eller vilka tuffa jeans” utan hellre ”De där skorna ser snabba ut” eller ”Vilka bra byxor att leka i” instämmer Sanne Uddén.

Jämställdhet kommer att fortsätta att vara en viktig del för avdelningarna på Hagahuset. Framöver skulle de också gärna arbeta mer med fokus på rasism och diskriminering.

– Man blir aldrig fullärd, konstaterar Evelina Gunnarsson. Det här är frågor som vi i förskolan hela tiden måste arbeta med. 

Varje gång musiken tystnar blir molnet mindre och mindre. Då får man samarbeta för att få plats. 

Hur är en hjälte? Efter leken målar barnen alternativa superhjältar och sagofigurer. Sanne Uddén och Ebbot funderar tillsammans på vilka olika superkrafter som kan finnas.

Astrid, Peter och Edwin leker i lägenheten. I rummen på Hagahuset finns material som gör att lekarna lätt ska kunna flyta in i varandra. Byggbitar kan bli grönsaker i grytan eller en säng som behövs i leken. 

 Astrid sträcker ut armarna och flyger. Alla lärmiljöer i Hagahuset ska öppna upp för möjligheter och nyfikenhet.

Prev
Next
Förskolan Hagahuset

Hagahuset är en kommunal förskola och har sex avdelningar. På avdelningen Hebbe lelle går 19 barn i åldrarna 2–5 år. Här arbetar tre förskollärare.

Pedagogernas tips
  • Tänk på att alla lärmiljöer är till för alla barn, oavsett ålder eller andra förutsättningar.
  • Köna inte barnen, säg inte ”tuffa killar” eller ”tysta tjejer”.
  • Tänk på att alla barn ska kunna identifiera sig med materialet. Att dockor har olika hudfärger och böcker visar upp olika familjer och miljöer.
  • Informera alla som arbetar i verksamheten om jämställdhetsarbetet och språkbruket, även vikarier, städpersonal, vaktmästare eller andra yrkesgrupper som möter barnen.
Jämställdhetsdiplomering

Den diplomering som förskolorna i stadsdelen Majorna-Linné har fått bygger på en analys av följande delar:

  • Systematiskt arbete för jämställdhet.
  • Pedagogiska arbetssätt.
  • Avdelningens lärmiljö.
  • Hur avdelningen ger utrymme för barn att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oavsett individ.
  • Vårdnadshavares delaktighet i arbetet för en jämställd förskola.
Läs fler

Carina Haglind Ahnstedt

Carina Haglind Ahnstedt

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant