Att dokumentera varje enskilt barn i dess utveckling och lärande är allas ansvar och ingenting som någon yrkesgrupp varken kan frånsäga sig eller låta bli att göra. Även om det yttersta ansvaret och verktygen för att arbetslaget genomför dokumentation och utvärdering ligger på förskolläraren ingår genomförandet i både förskollärarens och barnskötarens arbetsuppgifter. 

För att dokumentation och utvärdering ska bli så bra som möjligt behöver arbetslaget ha en bra kommunikation och struktur och organisera arbetet så att alla vet vad som förväntas. Det skapar en trygghet och gör de olika yrkesgrupperna förberedda på att kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt. 

I utbildningen har vi olika förutsättningar när det kommer till planeringstid, gemensam reflektion i arbetslaget, storlek på barngrupperna och personaltäthet. Det kan se mycket olika ut hur mycket planeringstid en barnskötare har, om ens någon, samt om hen har ansvar för att ha utvecklingssamtal. Därför är det viktigt med en grundstruktur för att möjliggöra hög måluppfyllelse och kvalitet i utbildningen utifrån styrdokumenten. När grundstrukturen finns behöver vi inte lägga tid på att diskutera dagen, tid som tas ifrån barnen.

Vad krävs då av barnskötaren och vad ska hen göra för att vara delaktig i dokumentationen? Som barnskötare behöver man känna sig trygg i vad som står i läroplanen och hur man ska arbeta med barnen för att de ska utvecklas. Barnskötaren ska vara aktiv och delaktig i arbetet med utvärdering och dokumentation. 
En grundläggande och viktig del är att vara närvarande med barnen. Vi behöver vara nära och fånga upp deras intresse, utmana dem och stötta dem i utveckling och lärande för att på så sätt kunna planera undervisningen som ska ske. 

I barngruppen bedriver vi både spontan och planerad undervisning. Vid de undervisningstillfällen som uppstår spontant utgår vi från barnens intresse här och nu vilket medför att de har ett inflytande i sitt eget lärande och möjlighet att påverka det som ska ske. 

”Vi behöver också göra barnen delaktiga i dokumentationen.”

Är undervisningen planerad har vi förhoppningsvis det material som är tänkt till aktiviteten, dokumentationsmaterial som till exempel papper, penna, lärplatta eller mobiltelefon, allt för att underlätta dokumentationen.

Barnskötaren har också ett ansvar för att följa upp och dokumentera de lärprocesser som sker, både i grupp och hos det enskilda barnet. Det är viktigt att vi ser och förstår vad som pågår utan bestämda förväntningar eller förutfattade meningar. Vi måste fånga upp det barnen gör och hur de samspelar med varandra, vad de är intresserade av och hur våra pedagogiska miljöer tillgodoser barnens behov. Vid den efterföljande gemensamma reflektionen behöver vi diskutera och analysera vad vi sett under våra observationer och därefter tillsammans med kollegorna planera hur vi ska utmana barnen vidare. Vad har vi sett? Hur skulle vi kunna utveckla detta vidare? Är det material vi erbjuder barnen utmanande nog? Var i våra lärmiljöer befinner sig barnen? Varför befinner de sig inte där vi tänkt?

Vi behöver också göra barnen delaktiga i dokumentationen genom att låta dem resonera och berätta om hur de upplevde aktiviteten. Detta gör vi till exempel genom att titta på bilder från aktiviteten och samtala kring utifrån frågor som vad upplevde de som viktigast, roligast, vad lärde de sig, vad vill de prova, utforska vidare nästa gång och så vidare.

I det kollegiala lärandet stärker vi varandra i våra yrkesroller och kan bedriva en utbildning som vi tillsammans kan vara stolta över.