Du har arbetat i förskolan ända sedan 1983. Hur såg det ut i förskolan under 1980-talet?

− Vi hade tolv barn på varje avdelning. När det blev tal om att ha tretton gick vi ut i strejk. Så vitt jag vet hade alla förskolor blandade åldersgrupper. Vi hade även sexåringar i förskolan.

Vilka är de största förändringarna upplever du?

− Den successiva ökningen av storleken på barngrupperna. Grupper med färre barn var lugnare och det var också lättare att ha fri lek. Många föräldrar jobbade deltid. Det var bra för barnen, de orkade mer när vistelsetiden var kortare.

Barn i alla åldrar fick vila eller sova på förskolan. I dag får barnen sova lite eller inte alls för annars blir föräldrarna oroliga att de inte ska somna på kvällen. Föräldrar är över lag mer medvetna och vill vara delaktiga i vad som händer under barnens vistelse i förskolan.

Barn med diagnos eller särskilda behov hade resurspersonal förr, det får de sällan numera. Däremot kan vi ta hjälp av elevhälsa och specialpedagoger. En annan bra sak som tillkommit, och som gynnar alla barn, är tecken som stöd.

Hur har professionaliseringen och läroplanens inträde 1998 påverkat förskolan?

− Positivt. Det har höjt ribban för undervisningen och stimulerar barnens utveckling. Barnen får större utmaningar nu, exempelvis spelar jag memory med tvååringar. Och på vår femårsavdelning förbereder vi barnen på ett adekvat sätt inför förskoleklass.

Dokumentationen om barnens lärande är omfattande jämfört med tidigare. Även utvecklingssamtalen med vårdnadshavarna har blivit mer professionella. Det som är negativt är att tid är en bristvara och det behövs mer tid till planering, eftersom vi utgår från läroplanen och vad barnen ska lära sig.

Vad har varit sig likt genom åren?

− Att alla arbetskamrater har varit intresserade och duktiga pedagoger – och de är det fortsättningsvis trots att arbetsbelastningen är högre.

Hur har synen på barn förändrats?

− Numera pratar vi om det kompetenta barnet. Förr såg vi nog inte på barn på riktigt samma sätt. Och även om vi gjorde bra saker i förskolan fick barnen kanske mindre utrymme att utvecklas. Till exempel hjälpte vi till mer vid påklädnad och serverade maten åt barnen vid måltiderna.

Finns det något du saknar?

− Fler studiebesök. När vi hade tema ”papper” körde vi barnen till en skogsavverkning för att se en skördare i arbete, sedan till ett sågverk och till ett pappersbruk. Slutligen gjorde vi eget papper. Med dagens stora barngrupper skulle det inte fungera, och vi får inte heller köra barnen i egna bilar.

Vad tycker du är skönt att det är på väg att försvinna?

− Kvällsarbete. På en av mina tidigare arbetsplatser hade vi arbetsplatsträff från sex till tio på kvällen. Min nuvarande chef vill att vi ska sköta arbetsuppgifter på dagtid i möjligaste mån.

Gunilla Johansson är förskollärare på Kornetten i Umeå. Hon har arbetat i förskolan i över 40 år och tycker lika mycket om att följa barnens utveckling i dag som när hon började 1983.