I dagens stressiga samhälle väljer många ett transportmedel, oftast bilen, som gör att de kommer fram fortare istället för att gå eller cykla. När jag jobbade i förskolan så hade vi flera barn som bodde på gångavstånd, men som dagligen åkte bil till och från förskolan. Vi hade också barn som åkte vagn till förskolan långt upp i åldrarna, trots att de mycket väl skulle ha kunnat gå själva. Det är lätt hänt att sätta ett barn i vagnen för att komma snabbt och smidigt fram, eller att ta bilen för att sedan snabbt kunna ta sig till jobbet efter lämningen. Jag har gjort det själv.

Samtidigt visar forskning kring folkhälsan både i Finland och i Sverige att barn blir alltmer fysiskt inaktiva och att långt ifrån alla kompenserar detta med regelbunden motion. Det kan vara lätt att tro att barn i förskoleåldern alltid springer, hoppar och är aktiva, men i samtal med verksamma pedagoger förstår jag att många barn blir alltmer stillasittande även i yngre åldrar i förskolan.

Förskolan ska vara ett komplement till hemmet och det är avgörande för barns välbefinnande att vi har med oss vikten av rörelse och hälsa när vi utformar verksamhetsplanen. Vi behöver aktivt skapa möjligheter och utrymme för barnen att röra på sig och vi behöver prata om hälsa och vad vi mår bra av. Det talas ibland om den gyllene triangeln: Mat – Rörelse – Vila. I förskolan har vi stora möjligheter att bidra till att barnen får hälsosam och näringsriktig mat, att vi erbjuder vila, lugna aktiviteter och rörelseaktiviteter. Att låta barn röra på sig antingen spontant eller planerat är bra för den motoriska utvecklingen det vet vi nog alla men det stimulerar också hjärnan och påverkar inlärningsförmågan. Vi måste erbjuda miljöer både inom- och utomhus där barnen kan springa, hoppa, hjula och göra stora yviga rörelser. Men det behövs också miljöer där barnen kan utveckla sina finmotoriska förmågor.

”Det är avgörande för barns välbefinnande att vi har med oss vikten av rörelse och hälsa.”​

För drygt 2000 år sedan hävdade Aristoteles att vi lär med handen och att handen minns. Om vi lär med handen kan jag inte låta bli att fundera över lärplattornas intåg. Göran Lundborg skriver i Pedagogiska magasinet (nummer 2/16) att om vi tidigt tar lärplattor till hjälp i lärandet av till exempel bokstäver kan det säkert göra inlärningsprocessen lockande, lekfull och lustfylld och det kan kanske erbjuda många barn en genväg till skriv- och läskonstens värld utan jobbiga och komplicerade handskrivningsövningar. Å andra sidan måste man vara medveten om att den kreativa, motoriska processen när man med en penna i handen följer och formar bokstävernas linjer och konturer mot ett underlag, gör minnesspåren djupa och förbättrar memoreringen. Också känslan och ljudet av en pennas friktion mot papperet upplevs av många som inspirationsskapande.

Som vanligt spelar också pedagogernas förhållningssätt en stor roll. Om pedagoger har en positiv inställning till rörelse och hälsa kan de få barn och föräldrar inspirerade och påverkade. Pedagoger kan på ett lättsamt och spännande sätt föra in rörelse och hälsa i verksamheten genom att utgå från det barnen visar intresse för.

De flesta barn uppskattar möjligheten till rörelse och aktivitet. Det knepiga är att fånga upp de barn som inte självklart rör på sig och som gärna väljer mer stillasittande aktiviteter. Samtidigt finns det också barn som är igång hela tiden och som kanske behöver få möjlighet och kanske rent av få lära sig att varva ner och vila en stund.

I Pedagogiskt program för förskolan (Socialstyrelsen 1987) nämns att pedagoger i förskolan bör utgå från barn och deras glädje att använda kroppen. Även under barnstugeutredningen från 1968 kan vi se att planerad rörelse i förskolan var viktig. Men det framhålls tydligt att barnen också skulle få röra på sig utan styrning av pedagogerna.

I dagens läroplan för förskolan står det att barnen ska få skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer som bland annat rytmik, dans och rörelse och att detta ska utgöra både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Målbeskrivningen lyder:
Förskolan ska sträva efter att varje barn
• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,
• utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande.

Den fenomenologiskt inriktade franske filosofen Maurice Merleau-Ponty myntande begreppet den levda kroppen. Han menar att istället för att skilja på tanke, språk, ord och rörelse kan vi se på dessa som sammanflätade i varandra. Detta blir särskilt tydligt när vi tittar på de yngsta barnen i förskolan, toddlarna. Elin Michélsen skriver i sin studie att samspel mellan toddlare nästan alltid startar runt ett aktivt barn. Det är alltså inte särskilt vanligt att barn söker sig till andra barn som sitter stilla och är tysta. Istället dras toddlare till kamrater som är aktiva, som till exempel hoppar, springer, rör sig eller gör höga ljud.

Förskolans pedagoger har en viktig roll i att skapa förutsättningar för rörelse och hälsa. Deras förhållningssätt och utformningen av miljön har en betydande roll för vilken status rörelse och hälsa får i förskolan. Det kräver medvetenhet om hur mat, rörelse och vila påverkar barnens utveckling och lärande.