Ge leken plats för språkets skull

Språk rymmer så många sätt att kommunicera på och att sätta ihop dem kan bli spännande. Vi föds med en språklig förmåga som utvecklas beroende på den omgivning vi vistas i som barn.

Oberoende av var i världen ett barn föds lär sig barnet prata det språk som talas i omgivningen. Det är en intressant tanke, att oavsett var i världen vi föds utvecklas vårt verbala språk på samma sätt, under förutsättning att det finns människor som pratar med oss.

Den värld vi lever i idag blir mer och mer språkligt styrd. Informations- och kommunikationsteknologin har förändrats radikalt och därmed har vårt sätt att kommunicera accelererat. Vi talar, beskriver, berättar, förklarar, argumenterar, reflekterar i alla möjliga forum – på internet, via sms och sociala medier, i skolan och så vidare. I språkliga sammanhang etablerar och utvecklar vi kunskap, värderingar och uppfattningar. Därmed blir det också allt viktigare att barn får möjlighet att ingå i rika språksammanhang.

I läroplanens avsnitt om utveckling och lärande (2.2) belyses språkutveckling ganska allsidigt i sex av sammanlagt 22 målområden:

Förskolan ska sträva efter att varje barn
– tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld,

– utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,

– utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,

– utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner,

– utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa,

– utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,

I ett inlägg i Facebookgruppen Skriftspråket och förskolebarn läser jag följande:

– Camilla vi behöver sätta upp skyltar om att sanden ska vara i sandlådan!

– Men alla kan ju inte läsa.

– Jo, om vi använder bilder med ord.

När vi pratar om språk brukar vi genast tänka på det talade, verbala språket. Men även de som inte har ett verbalt språk kan kommunicera. De yngsta barnen kommunicerar med gester, rörelser och blickar. Även de med funktionsvariationer som innebär att de inte kan prata använder ofta teckenkommunikation/språk vilket är en mer avancerad form av gester och rörelser.

Andra uttryckssätt kan vara musik, dans och teater, där barn som annars kan ha svårt att uttrycka sig kan säga eller göra saker som de inte kan uttrycka i tal. Detta kan också vara ett sätt att uttrycka sig för den som har förmågan men inte modet att prata.

Att läsa och skriva är andra sätt att uttrycka sig språkligt på. I förskolan är det vanligt att man, precis som barnet i dialogen på Facebook, använder ord och bild för att förtydliga något. Både för att påminna om något, till exempel om var något ska stå, hur man gör när man tvättar händerna efter toalettbesöket eller hur många man kan vara samtidigt i byggrummet. Förskolan ska erbjuda rika språkmiljöer som innehåller både tal och skrift. Barnen ska möta vuxna språkförebilder som med lust och glädje både samtalar med barnen och ger dem eget talutrymme. Som vuxen ska man också lyssna aktivt och verkligen utgå från att barn har något att säga.

"De leker för att leken är viktig och meningsfull för dem och inte för att de är medvetna om vilka förmågor den samtidigt utvecklar."

Som språklig förebild är man viktig för att möjliggöra att barnen utvecklar ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp. Ett sätt att utvidga barnens ordförråd är att läsa och samtala om sagor. Och att tänja på både tanken och fantasin genom att berätta och låta barnen berätta egna berättelser. Maria Heimer skriver i boken Högläsning i förskolan (2016) att många av de funderingar och tankar som barn har finns i litteraturens värld. Med hjälp av litteraturen kan vi fånga upp och bearbeta barns tankar och funderingar kring livet, sig själva och sin omgivning.

I en rik textmiljö möter barnen också skriftspråket. Maria Heimer uttrycker det som att när vi läser högt för barnen blir texten levande och vi ger bokstäverna liv. Barnen får möjlighet att i meningsfulla sammanhang lära sig att de skrivna orden är ett sätt att kommunicera. Barns intresse för skriftspråket visar sig ofta i en lust att själva skriva. Jag är ganska säker på att du fått ta del av en berättelse som på pappret mest ser ut som ett gäng ormar. Men när du frågar barnet vad det står så berättas en spännande historia eller så läser barnet upp alla namn på kompisarna i gruppen.

Redan små barn använder leken som arena för språkutveckling. De leker för att leken är viktig och meningsfull för dem och inte för att de är medvetna om vilka förmågor den samtidigt utvecklar. I leken används språket som ett redskap att komma överens om lekens innehåll och att föra handlingen vidare. Hos yngre barn utan ett verbalt språk sker det som nämnts tidigare genom gester och rörelser och när barnen utvecklat ett verbalt språk används det för att bestämma vad leken ska handla om, vilka som får vara med, vilka roller deltagarna ska ha etcetera. Leken kräver ganska mycket av ett barn – uppmärksamhet på andras ordval och agerande, koncentration på det egna språket samt en förmåga att välja rätt ord och tempus. Det som jag kanske fascineras mest av i barns lek är hur de blandar olika tidsperspektiv, det vill säga både för en dialog i leken och i samma veva förhandlar om handlingen.

– Skulle jag kunna få köpa en glass? Då säger du att glassen är slut att jag kan få ett glas saft istället och då blir jag arg på dig.

– Glassen är slut men du kan få saft istället. Du blir inte jättearg.

– NEJ, jag vill ha glass inte saft! Fast då säger du att det är jordgubbssaft så blir jag glad igen.

– Det är jordgubbssaft, det tycker du väl om?

– Ja, jordgubbssaft är jättegott.

Pedagoger behöver vara medvetna om lekens effekter för språket och språkutveckling och ge leken både tid och plats i förskolan. 

 

Ge

 

Malin Ring

Malin Ring

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Förskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant