Vi människor är lika, för vi är alla olika. En del uttrycker sig genom att måla och rita, andra inte. En del är otroliga på att klättra i träd, andra inte. Och en del har en stark språklig förmåga, andra inte. De flesta av våra barn lär sig prata helt spontant och vi vuxna märker knappt vad som hände, plötsligt har vi en bubblande unge framför oss som leker, funderar, fantiserar och använder sitt språk på tusen sätt. För alla går det inte lika lätt. Språkutvecklingen flyter inte av sig själv. Vi kallar det språkstörning vilket för många ger ett livslångt funktionshinder.

Språkstörning försvinner inte för att barnen möter skolan utan förändras och kan ge symptom som läs- och skrivsvårigheter eller inlärningssvårigheter. Nutidens kunskapssamhälle och skolans betygsystem premierar att vi kan argumentera och analysera både muntligt och i text vilket ger extra utmaningar. Barn med språkstörning behöver uppmärksammas tidigt för att vi ska kunna ge dem stöd och riktad träning.

Diagnosen språkstörning ges till barn med ”påtagligt försenad språkutveckling jämfört med den typiska utvecklingsåldern”, där språkstörningen är det primära funktionshindret. Det är en bred diagnos som innehåller olika varianter av svårigheter. Har man svårt inom alla språkliga domäner – fonologi, grammatik, ordförråd, språkförståelse och pragmatik – kallas det generell språkstörning. Här följer några exempel på hur svårigheterna kan se ut.

Kalle har svårt att uttala språkljuden. Han pratar snabbt och otydligt och jag förstår inte när han ska berätta varför han är arg. Han anstränger sig extra för att prata tydligt men när han koncentrerar sig blir meningarna korta och ordvalet inte precis det han tänkt sig. Det slutar med att jag förstår ännu mindre och en trött Kalle ger upp.

Det vi oftast reagerar på är att barn inte ”pratar rent”. Uttalet och ljudsystemet – fonologin – påverkas. Man säger tol istället för sol och tot istället för fot. Ljuden färgar av sig eller byter plats. Många barn har lätta svårigheter med uttalet men för vissa barn är det helt omöjligt att göra sig förstådd.

Anna och Emil har bråkat och Emil förklarar snabbt och innehållsrikt vad som hänt. Anna håller inte med men hon har svårt att hitta rätt ord och har ingen röd tråd i sitt berättande. Jag får svårt att förstå vad Anna menar och Emils beskrivning tar över. Anna blir arg och slår till mig, jag lyssnar ju bara på Emil. Då tycker Emil att Anna är dum och vill inte att hon ska vara med och leka.

Att kunna medverka i rollekar kräver att man kan diskutera med och förstå långa meningar och Annas svårigheter påverkar samspelet med de andra barnen. Hennes grammatik är enkel, meningarna korta och ordningen på orden sätts ihop tokigt. Då körde dom bil, sen åka dom till skola, nu komde pappa. Det är svårt att få ihop orden till långa meningar men också att ha koll på alla småord och böjningar som får meningarna att hänga ihop.

Elin som har svårt med sitt uttal har också svårt att uppfatta alla ljud hon hör runt omkring. Hon får ingen feedback på det hon säger för hon blir oftast inte förstådd och pedagogen nickar och låtsas att hon förstår. Det tar lång tid för Elin att lyssna, komma ihåg och lära sig nya ord och utan feedback blir ordförrådet ännu mer begränsat.

Elin har ett alldeles för enkelt ordförråd och för få varianter på ord. Hon förstår orden men det är besvärligt att själv komma på vad det heter. Det är som att orden inte är sorterade utan ligger huller om buller och det blir svårt att hitta rätt glosa. När Elin ska berätta att hon fått en studsmatta hittar hon inte rätt. Jag och pappa vi hoppa på en … flygare … en hoppare, som en rund och blå. Barnen kanske hittar ord inom rätt kategori men fel ändå. Alla stora fordon som lastbil och buss blir bil och alla frukter blir äpple. Ord som låter lika kan blandas, spinner blir spindel och spruta blir tuta.

Anton pratar i korta meningar och med enkel grammatik och han förstår inte alla krångliga grammatiska varianter som fröken använder. När fröken säger ”gå och kissa och tvätta händerna för sen ska vi gå ut och gunga” uppfattar Anton bara den sista delen, ut och gunga. Fröken blir arg eftersom han missade toabesöket och Anton förstår inte varför fröken är så irriterad. Han gjorde ju som hon sa och sprang ut till gungorna. Nu måste han försöka ha ännu bättre koll på vad alla andra gör så han inte missar något.

"De behöver bli serverade språket lite som på ett silverfat, en tydlig sak i taget."

Ett enkelt ordförråd med enkel grammatik gör det svårt att förstå vad andra menar. Ett flytande språk är som en melodi som bara sveper förbi och det krävs en hel del för ett barn som Anton att kunna ta till sig och förstå ord och meningar. Språkförståelsen drabbas. Här spelar även barnets hörselminne och uppmärksamhet stor roll.

Moa är arg. Emma gråter och fröken säger att det är Moas fel. Fröken försöker förklara att Emma blev ledsen för att Moa sa att Emma hade prickar i ansiktet. Det har hon ju! Dessutom är Emma inte alls arg. Fröken säger det, men det kommer inga tårar. När man är arg kommer det tårar, eller?

Den femte språkliga domänen är barnets pragmatik, förmågan att läsa av och anpassa sig till den man pratar med. Man tolkar ord och uttryck ordagrant och har svårt för nyanser. Det blir svårt med ögonkontakt och turtagning. Den språkliga pragmatiken är det som får samtalet att flyta och kontakten mellan oss ”pratare” att fungera.

Barns språkutveckling är som starkast upp till sexårsåldern. Det är då allt utvecklas och det är då alla tokigheter och fel märks. Ni inom förskolan har alla möjligheter att hjälpa och stötta barn med språkliga svårigheter men det krävs att ni lägger extra tid på dem. Många barn har lätt för språk och springer själva uppför språkutvecklingstrappan. Andra behöver stå stilla och vila en stund, men tar sig själva vidare. Barnen tar till sig när ni leker med språket, pratar och sjunger. För Anna och de andra går det inte lika lätt. De står kvar länge på samma nivå och tar inte till sig av det allmänna språkbadet. De behöver bli serverade språket lite som på ett silverfat, en tydlig sak i taget.

Barn med språkstörning behöver pedagoger med kunskap om svårigheterna och intresse att stötta barnet mer direkt. Och de behöver få tillgång till logoped som först utreder och sammanfattar svårigheter och sedan stöttar barnet med direkt riktad träning och hemläxa. Mitt råd till er är att inte luta er tillbaka och tänka att så bra nu tar logopeden över. Be föräldrarna om tillstånd att ringa till barnets logoped och erbjud er hjälp. Ta reda på vad barnet har för styrkor och svårigheter och hur ni på bästa sätt kan hjälpa till. En språkstörning påverkar barnets vardag och er hjälp i vardagen är värdefull.

Fler artiklar om språkstörning:

Språkstörning och npf

Flerspråkighet ingen orsak till språkstörning