Ge barnen orden

I begynnelsen var ordet. Mycket av människans utveckling kommer ur vår förmåga att kommunicera med varandra. Vi är beroende av språk. Det blir inte minst tydligt när det gäller barnen. Deras förmåga att både tänka och uttrycka sig är påverkat av tillgången till ord, men förutsättningarna r olika ut för olika barn och skillnaderna etableras i förskoleåldern.

Alla som arbetar i förskolan skulle skriva under på att de pratar med barnen och troligen även att de läser för dem. Ändå finns det barn som inte utvecklar ett tillräckligt rikt ordförråd i tid för att senare klara av skolan. Barn behöver ett ordförråd på cirka 5 000 ord när de börjar i förskoleklass. Barn som inte har det kommer inte hinna ikapp, istället ökar sedan skillnaderna.

De barn som lär sig många ord tidigt kommer snabbare att uppfatta mer av vad som kommuniceras omkring dem och därmed öka hastigheten på inlärningen av nya ord. Samtidigt kommer barn med sämre ordförråd att uppfatta mindre, vilket saktar ner deras inlärningskurva i förhållande till jämnåriga. Därför är det viktigt att tidigt arbeta språkfokuserat med alla barn innan några börjar halka så långt efter att det blir svårt att klara av skolans kommande utmaningar. Skillnaderna i barnens olika språkutveckling i förskolan kommer generellt att öka under skoltiden.

Det finns flera sätt att mäta språklig förmåga. Många forskare hävdar att det är det passiva ordförrådet som är avgörande för barnens möjlighet att utvecklas enligt förväntan. Det betyder att det viktigaste är hur många ord som barnet faktiskt förstår och inte nödvändigtvis hur många ord som de själva använder. Samtidigt är förståelse mycket svårare att mäta, jämfört med det aktiva ordförrådet. Därför mäter man det aktiva ordförrådet, men utgår från att det enskilda barnets aktiva ordförråd är en relativt stabil andel av det passiva ordförrådet.

Forskare menar att barn som börjar skolan vid sex års ålder bör ha cirka 5 000 ord i sitt aktiva ordförråd. Det finns också barn som vid samma ålder har uppåt 8 000 ord, ofta de som har familjer som läser och samtalar i dialog med barnen dagligen, där barnen får möjlighet att prata, berätta och förklara. Den skillnaden behöver inte utgöra något problem för den första gruppen eftersom undervisningen bör vara anpassad efter dem.

”Skillnaderna i barnens olika språkutveckling i förskolan kommer generellt att öka under skoltiden.”

Vad som däremot blir problem är att det börjar barn i skolan med endast 2 000 ord. De barnen får svårt att hänga med. Framför allt får klasskompisarna ett ointagligt försprång som

De barn som började skolan med 2 000 ord löper stor risk att senare ingå i gruppen 17-åringar som bara har 15 000 ord i sitt aktiva ordförråd. Det ska jämföras med det stora flertalet 17-åringar som ligger på omkring 50 000 ord, vilket också är ett riktmärke för vad som krävs för att kunna tillgodogöra sig innehållet i en svensk dagstidning. Barnen som började skolan med 8 000 ord tillhör senare den grupp som vid 17 års ålder ofta har över 70 000 ord i sitt aktiva ordförråd. Det är inget problem i sig, bara en illustration av att de skillnader som uppstår före skolåldern kommer att hålla i sig – och till och med växa – under skoltiden.

Därför har det stor betydelse för barnens språkutveckling vad som sker de första sex åren. De 15–20 procent av eleverna som inte klarar av en gymnasieutbildning kanske kunde ha uppmärksammats redan i förskolan. På det sättet kunde de ha fått en annan erfarenhet av skolan med andra förutsättningar att skapa en hög livskvalitet. Vad barn får för språkliga förutsättningar under sina första år i livet får långtgående konsekvenser.

Även om de flesta barn behåller sin relativa språkliga nivå i förhållande till sina jämnåriga, finns det undantag. Flerspråkiga barn har under sina första år i livet inte lika många ord i sina respektive ordförråd – av naturliga skäl. Tiden räcker helt enkelt inte till för dem att hinna lära sig lika många ord som sina jämnåriga när de ska göra det på flera språk samtidigt. Deras långsammare start brukar däremot kompenseras senare och de utvecklar minst lika rika språk som sina jämnåriga. Såvida det inte finns misstanke om språkstörning är det bara positivt för barnet att utveckla flera språk parallellt.

Det är det passiva ordförrådet som egentligen är betydelsefullt för barnets utveckling. Detta är särskilt viktigt att ha i beaktande när barnet inte självt talar, men tycks uppfatta och förstå vad andra säger. Att talet är sent kan ibland bero på övergående orsaker och de barnen kan mycket väl komma i kapp sina jämnåriga när de väl börjar tala. Den förseningen är inte så viktig att uppmärksamma som att barnet inte verkar förstå vad andra säger, utifrån förväntan vid barnets ålder.

Att det passiva ordförrådet är begränsat kan behöva utredas, då det har en större betydelse för barnets utveckling. Behöver barnet använda sig av teckenspråk är det språket lika viktigt att berika för barnets språkliga och kognitiva utveckling som vilket annat språk som helst.

Det är många faktorer som har betydelse för att barn utvecklar ett rikt språk. Att barnet får samtala med vuxna, eller med mer språkligt utvecklade barn, är en avgörande faktor. Det har även betydelse att barnet självt får komma till tals och pröva sitt aktiva ordförråd. I hjärnan handlar det om olika strukturer som aktiveras när barnet självt formulerar sig jämfört med när barnet lyssnar. Det egna uttrycket triggar processen att tänka i högre grad och då bildas också minnen lättare. Det betyder att de ord som barnet självt använder blir mer etablerade i minnet än de ord som barnet bara hör från andra. Dessutom utvecklas starkare tankemönster och minnen när barnet självt fått uttrycka sig. Språket hjälper inte bara barn att kommunicera. Det hjälper dem även att tänka.

”En viktig del i det språkliga arbetet är de lekar som berikar barnens ordförråd.”

De flesta av förskolans verksamhetsområden kan kopplas till språkträning. En aktivitet kan tydliggöras med språk som barnen själva får använda i aktiviteten. De kan till exempel bli ombedda att förklara för varandra vad de nyss fått lära sig eller bli uppmuntrade att använda namn på sakerna istället för att referera till ”den” och ”det”. Barnen kan också ta med sig föremål hemifrån och få i uppgift att berätta för de andra barnen hur föremålet används (till exempel en vitlökspress eller en byxhängare). De äldre barnen kan instruera de yngre barnen vid olika uppgifter, eftersom det ställer högre krav på språket att instruera än att ta instruktioner.

En viktig del i det språkliga arbetet är de lekar som berikar barnens ordförråd. Språklekar har en central funktion för verksamheten om samtliga barn ska kunna utveckla ett rikt språk. Det viktiga är att lekarna är utformade på ett sätt som inte bara aktiverar de redan etablerade kunskaperna, utan också ständigt tillför nya ord till barnens vokabulär.

Som med så många andra fokusområden är det lätt att förpassa språkutveckling till ett tema under en begränsad tid. Det är inte tillräckligt för de barn som är i störst behov av att få hjälp att etablera ett rikt ordförråd. Språkfokuset måste finnas under hela barnets förskoletid. De dagliga rutinerna bör utformas efter vad som ger språklig träning och språklekarna behöver vara kontinuerligt förekommande, vilket ställer krav på att de ska vara lätta att organisera. Det är även viktigt att anpassa lekar och aktiviteter efter en språklig progression som följer barnens utveckling:

• Ett första stadium för språklig inlärning är att uppmärksamma ljud. Vad hörs i ett rum när alla är tysta? Trafiken utanför? Fläkten? Torkskåpet? Pedagogen kan också spela upp ljud som barnen får försöka identifiera – vatten som spolar, en boll mot ett tennisrack eller en dragkedja som öppnas.

När barnen gissar och beskriver vad de hör berikar de varandras förståelse och bekantskap med nya ord, men lika mycket utvecklar de den viktiga förmågan att rikta sin uppmärksamhet.

• Nästa stadium handlar om att lyssna efter språk. Då får barnen träna på att lyssna på varandras bidrag i olika lekar för att kunna komma in i ett samspel där de berikar varandras kunskaper. Vilka djur har fyra ben? Barnen får gå varvet runt och i tur och ordning nämna ett djur, men inte något djur som tidigare nämnts av någon annan. Till slut kommer det att komma förslag på djur som alla inte känner till och de enskilda barnens kunskaper får då möjlighet att spridas till hela gruppen.

Det viktiga är att inte utforma leken så att barnen bara kan fokusera på det de redan kan. Varje lek måste tillföra nya ord.

• Det tredje stadiet handlar om att leka med ljud och ta reda på vad som rimmar. Vilken ska bort av mössa, vante, bössa? Katt, hatt, hund? Förmågan att rimma är viktig för den framtida läsinlärningen och vid fyra års ålder är det en varningsklocka om barnet inte kan rimma. Det behöver inte resultera i framtida lässvårigheter, men bland dem som senare får lässvårigheter är det vanligt att de inte kunde rimma vid fyra års ålder.

• Det fjärde stadiet handlar om att leka med ord och bilda ordkedjor. Barnen får utgå från ett sammansatt ord och försöka bilda nya sammansatta ord där de byter ut ett av orden i taget. Polisbil – taxibil – taxichaufför – busschaufför – bussfil – filmjölk – komjölk och så vidare. Det är viktigt att barnet inte sitter ensam och genererar ord, eftersom det inte tillför någonting. Det är helt meningslöst att leka språklekar på egen hand. Låt barnen arbeta i par och sätta samman ord tillsammans. De kan i par utmana varandra med längst kedja på en viss tid.

• Det femte och sista stadiet går ut på att matcha språket till bokstäver genom rebusar som blandar bokstäver, språkljud och bilder. ”R” plus ”8” blir råtta. Barnen kan göra egna rebusar och utmana varandra.

För att barnen ska utveckla ett rikt språk är det av avgörande betydelse vad vi ger dem för förutsättningar under deras första år i livet. Språket är inte bara en förutsättning för att kommunicera, utan formar också barnens hjärna, deras tänkande och förutsättningar i livet. Sätt fokus på ordet i begynnelsen av barnens liv. 

lasa

 

Anna Tebelius Bodin

Anna Tebelius Bodin

Pedagog, föreläsare, författare och sakkunnig inom psykologin bakom hur vi lär. Har assisterat forskning och tagit examen vid Harvard University. Har gett över 800 föreläsningar i Sverige och utomlands, samt gett ut böcker med fokus på hjärnan och pedagogik. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant