”Lina, kan vi inte leka den där jagaleken där du är drake?” frågar ett par barn mig ivrigt. ”Jo, gärna!” svarar jag och hämtar högtalaren för att kunna spela den specifika låt som hör till just denna lek. Jagalekens olika moment följer de olika tempon som låten har. Vid halvlugnt tempo får jag inte jaga barnen genom att springa utan bara gå lugnt. Då är det ganska lätt att komma undan mig, den hungriga draken.

Därefter kommer den mycket lugna delen av låten. Då sätter jag mig ner på huk och får långsamt sträcka mig efter barnen som modigt närmar sig och sen skrattande hoppar undan när jag försöker nå dem. Direkt efter den väldigt lugna delen kommer den SNABBA delen i låten! DÅ! Då reser sig draken upp och blir ursnabb! Jag springer och försöker fånga barnen. Barnen skrikskrattar högt och springer iväg. De ropar på varandra och hjälp­er varandra att komma undan den stora, hungriga och nu snabba draken. 

Sen kommer den halvlugna delen av låten igen. Jag slutar springa och går i stället runt och försöker fånga dem. Barnen närmar sig och placerar sig så nära att jag precis inte når dem. Och så ökar tempot igen! Den stora draken får återigen springa och fånga barnen. De skrattar, de springer, de hoppar undan och dyker förbi mina händer som försöker ta dem. Efter ungefär fyra minuter är låten slut och alla har blivit ganska varma, men barnen ropar ”EN GÅNG TILL!” Så vi leker en gång till. Och en gång till. Vi leker ända tills barnen säger att de behöver en vattenpaus för att de blivit så varma av all rörelse.

Att röra sig tillsammans med andra är väldigt lustfyllt. Att delta i gemensamma, spännande och roliga rörelselekar skapar kontakt och tilltro till den egna kroppen och utmanar våra motoriska färdigheter. Även våra relationella band stärks när vi tillsammans får delta i gemen­samma och lustfyllda sammanhang, som i en jagalek. Barnens delaktighet i leken uppmuntras och vi rör oss med hänsyn så att vi inte krockar med varandra. Och råkar vi krocka så hjälps vi åt att göra det bra igen.

”Lina, har du druckit färdigt nu? Kan vi inte leka leken en gång till?” frågar barnen igen. ”Jo, det vill jag gärna!” svarar jag och tar en sista klunk vatten innan leken kör igång igen.