Att vara steget före

Som vuxna i förskolan behöver vi hjälpa barn att skapa positiva situationer.

Sam gillar den stora fina trehjulingen. Men den är upptagen. Han stegar fram till Leo och drar ner honom från trampcykeln, hoppar nöjd upp och cyklar iväg. Tio meter längre bort blir Sam hejdad av en pedagog: Hallå där, nu var det ju faktiskt Leo som hade den. Sam tvingas av och blir ursinnig. Han slår både pedagog och Leo och stegar iväg till sandlådan där han trampar sönder några andra barns sandslott. En annan i personalen säger i skarpa ordalag: men Sam nu räcker det. Än mer upprörd går Sam bort till några andra barn för att leka men det blir konflikt på en gång.

För Sam innebär utevistelse ständiga misslyckanden. Liknande händelser upprepar sig, dag efter dag. Pedagogerna upprepar sig också genom att ständigt reagera i efterskott. Sam behöver lyckas och det går bara om pedagogerna ligger steget före. Kanske behöver de redan i hallen prata med Sam om vad han ska göra på gården. Kanske behöver det finnas en plan redan på morgonen. Prat räcker inte. Sam behöver en plan för varje stund och den behöver kunna fungera. En sådan plan kan inte skapas av Sam själv, varken i förskott eller i stunden.

En strategi jag använt i handledning många gånger handlar om att förskolepedagogerna gör en aktivitetslista för barnet. Den kan med fördel även göras tillsammans med barnet, beroende på barnets ålder och mognad. Där skrivs alla inne- och uteaktiviteter upp som barnet kan lyckas med. Efter aktiviteten anges hur länge den kan fungera, till exempel 3–10 minuter. Listan behöver vara ett levande dokument som fylls på med fler aktiviteter allteftersom.

De vuxna kan sedan plocka aktiviteter från listan och placera dem väl i vardagen. Här kommer tydliggörande pedagogik in i bilden. Genom att använda bilder på aktiviteten, vem eller vilka som är med, var det ska ske och hur länge blir sammanhanget mer begripligt. Ibland behöver barnet också förstå poängen med aktiviteten och vad som händer därefter. Strukturen skapar en möjlighet att få situationer att fungera.

Det finns forskning som visar att barn huvudsakligen lär sig genom att lyckas. När vi säger till eller skäller på ett barn siktar vi in oss på själva misslyckandet. Samtidigt har vi en underliggande idé att barnet ska förstå att hen inte ska göra på samma sätt igen. Den hållningen bygger på idén att barnet har de förmågor och färdigheter som krävs för att lyckas i stunden. Det stämmer inte för barn som staplar misslyckanden på hög. Genom att lotsa barnet in i aktiviteter som kan fungera upplever barnet sig kompetent vilket bidrar till att öka självkänsla och självförtroende.

De vuxna tar genom att vara steget före kommandot över en process för att skapa fler positiva situationer. Fokus läggs på att lyckas, även om det sker under ett par minuter. Den situation Sam befinner sig i är inte ovanlig och det är inte någon lätt process att bryta men helt nödvändig. Aktivitetslistan kan vara ett sätt att komma igång.

Tips:

• Skapa en lista med aktivitteter som kan fungera. Ange tidsspann för varje.

• Använd bilder för att tydliggöra vad som ska ske, var, när, hur, med vem, varför och vad som ska hända sedan.

• Lotsa barnet in i aktiviteterna och var beredd med en annan aktivitet när den första är klar.

• Tomrum överlämnar till barnet att lösa situationen. Du behöver en plan för att barnet inte ska misslyckas.

Läs fler

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant