Vad har förskola och juridik med varandra att göra? Förskolans uppdrag beskrivs i läroplanen som är ett slags pedagogiskt program och i skollagen. Både skollagen och läroplanen är juridiskt bindande dokument (författningar) som har beslutats av riksdag respektive regering.

Men läroplanen ser inte ut som en författning. Istället är texten löpande, emellanåt nästan av poetiskt slag, och saknar helt paragrafer. Jurister kan ibland ha svårt att förstå sig på denna typ av författning. Förskolans personal å sin sida kan ha svårt att acceptera att förskolans pedagogiska program fångas i en juridisk ram.

En förskola kan inte välja att arbeta med bara några delar av läroplanen och låta bli de andra. Ett arbetslag kan alltså inte hoppa över till exempel läroplansmålet om att ge barnen förutsättningar att utveckla intresse för skriftspråk … utifrån en övertygelse om att barnen behöver få leka istället och att de tids nog får ägna sig åt att läsa och skriva.

Tvånget att följa läroplanen och skollagen innebär inte att de professionella saknar utrymme att själva utforma utbildningen. Läroplanens 33 mål säger varken i detalj vad undervisningen ska innehålla eller hur målet ska uppnås. I själva verket är läroplanen mycket anpassningsbar och friutrymmet för förskollärare och övriga i arbetslaget är stort, större än i grundskolan.

Att bryta mot skollagen och läroplanen kan innebära att Skolinspektionen som tillsynsmyndighet, eller kommunen som gör tillsyn av fristående förskola, förelägger, det vill säga kräver, att förskolans huvudman ser till att den aktuella förskolan i fortsättningen följer författningarna.

Varför har Sverige en läroplan för förskolan som dessutom är en författning? Varken det ena eller det andra är självklart i många andra länder. Och varför kan inte samhället bara förlita sig på att de professionella utformar en verksamhet som är bra för barnen? En av skollagens tyngsta paragrafer (1 kap. 9 §) handlar om likvärdighet, att alla förskolor ska erbjuda barnen en likvärdigt hög kvalitet. Genom att ha ett pedagogiskt program i form av en läroplan som gäller för alla förskolor – fristående eller kommunala, i städer eller på landet, i gynnade eller missgynnade områden – försöker samhället säkerställa att barnen ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt inom utbildningens mål. Det ska alltså inte spela någon roll i vilken förskola ett barn har en plats.

”En förskola kan inte välja att arbeta med bara några delar av läroplanen och låta bli de andra.”

Nästan 100 procent av tillfrågade föräldrar bedömde för 3–4 år sedan att deras barn trivs i förskolan. Detta enligt en stor enkätundersökning från Skolinspektionen. Bättre resultat kan man knappt tänka sig. Att förskolorna kan erbjuda en trygg och rolig vistelse som barnen gärna går till är grundläggande, men förskolans uppdrag är större än så. Uppdraget handlar också om att stimulera barnens lärande och utveckling och förbereda för fortsatt utbildning.

Trots kravet om att förskolorna ska erbjuda barnen en likvärdigt hög kvalitet, vet vi bland annat genom Skolinspektionens treåriga granskning (2015–2018) att cirka en femtedel av förskolorna i landet har otillräcklig kvalitet. Också forskare har under senare tid påpekat att svensk förskola, som länge har varit en nationell stolthet, försämras i snabb takt. I ett upprop från 2019 säger 51 forskare att det är alarmerande att kvaliteten bland förskolor som har låg kvalitet blir allt lägre, och att klyftorna mellan förskolorna ökar i Sverige.

I en utredning kring likvärdighet för elever i grundskolan uttryckte en utredare följande om förskolan: Generellt är förskolan en av de mest kraftfulla kompensatoriska utbildningsinsatser som kan göras. Därmed är det betydelsefullt att tillse att barn med sådan familjebakgrund som relaterar till svaga skolresultat inte bara får tillgång till och deltar i förskolan utan även får tillgång till sådan verksamhet av verkligt hög kvalitet.

Det är ofta vid skolstarten som det tydligast visar sig om förskolan har lyckats kompensera för barns olika behov och förutsättningar. Alla i förskolan måste därför bidra och hjälpas åt att skapa en förskola med likvärdig kvalitet där barnen så långt möjligt utifrån sina olika utgångspunkter får möjlighet att utvecklas och lära men också ha roligt och må bra här och nu.

Det är detta som är skollagens och läroplanens uppdrag som visserligen är komplext och ibland svårt men som trots allt fortfarande gör förskolan till en av våra viktigaste och mest framgångsrika institutioner.