Att lämna något tryggt och välkänt för att kliva in i en ny värld utmanar. Det kan kännas stort och viktigt samtidigt som oro och rädsla kan infinna sig.Om den största övergången för barnen hittills varit förskolestarten blir det en helt annan sorts övergång till förskoleklassen. Nu har barnen egna tankar och förväntningar på vad som ska ske. De har kamrater som slutat och nu går i skolan och de har kamrater som de ska lämna för att själva börja skolan. Aldrig mer förskolan! Både sorg över något som kommer att förloras och förhoppningar inför det som ska hända blandas och kommer till uttryck på många olika sätt. Glädje över att det äntligen blivit min tur och en oro över hur det kommer att bli.



Att få prata, prata, prata om alla känslor och tankar som snurrar runt i 5–6-åringarnas huvud hjälper dem. Besök på skolgården, i matsalen och klassrummet ger barnen gemensamma upplevelser. Vidare samtal kan då handla mer om hur det faktiskt ser ut än att behöva fantisera om det nya stället. Ett brobygge startar mellan de olika världarna. De kan jämföra vad de har med hur det kommer att bli. Vad är spännande? Vad är läskigt?

"Läraren behöver få kunskaper om varje ny elev. Vem kan förmedla den informationen bäst om inte barnet självt."

Nyckeln till en trygg övergång är att skapa en förtrolig relation mellan barnet och den blivande läraren. Läraren behöver få kunskaper om varje ny elev. Vem kan förmedla den informationen bäst om inte barnet självt.

Så här gick det till när Leo hade sitt första möte med sin blivande lärare Eva. Leo och hans förskollärare Tomas packade en väska medan de pratade ihop sig om vad Eva skulle kunna vara intresserad av att känna till om Leo. Under lång tid har Tomas och Leo planerat vad de skulle packa ner. Leo ville visa henne en lerfigur som han hade gjort för ett år sedan. Han var stolt över den, en liten blå hund som hade legat i Leos skåp bland en massa teckningar.



Tomas föreslog att en av pärlplattorna skulle packas ner. Leo hade svårt att välja så han la ner tre stycken och tyckte att Eva kunde få några. Det sista de la ner i väskan var ett brev som de skrev tillsammans. Där stod vad Leo tycker om att göra, att han är kär i Moa och han hoppas att maten är god i skolan och att han inte tänker äta fisk.



När dagen kom för ”lära känna mötet” var Leo full av förväntan. De hade även bjudit in Leos pappa att vara med. Eva välkomnade sina besökare och Leo visade stolt upp sin väska, öppnade den och tittade med spänning på Eva. Oj, vad nyfiken jag blir. Vad har du tagit med dig? Leo berättade för Eva om alla saker han tagit med för att visa henne. Det fanns mycket att berätta och Eva hade många frågor. Det blev ett givande samtal mellan Leo och hans blivande lärare. Tomas och Leos pappa fick svara på frågor som Leo inte tyckte var så viktiga.



Leo hade nu fått överlämna sig själv till nästa viktiga person, sin lärare. Eva hade fått ta emot sin blivande elev på ett spännande och levande sätt. Nu hade de båda en bild av vem den andre var. De hade fått en gemensam upplevelse som kommer att finnas med dem, inom dem, under lång tid. För Leo och Eva blev det en spännande start som de bar med sig under lång tid in i sin gemensamma värld.