Ett nytt läroplansavsnitt för förskoleklassen har fogats till nuvarande läroplan Lgr11 för att tydliggöra syftet med och innehållet i utbildningen. Dessutom blev förskoleklassen obligatorisk för alla sexåringar från och med hösten 2018. Dessa förändringar innebär nya villkor för barn, lärare och för undervisningen.

I forskningsprojektet Förskoleklassen i en brytningstid, finansierat av Vetenskapsrådet, är syftet att studera konsekvenser av dessa positionsförskjutningar. Förstudier visar att förändringarna och de nya villkoren medför att vissa innehållsmässiga områden utsätts för omprövning och förändring. Förhållandet mellan lek och undervisning samt nytt innehåll i och organisering av undervisningen är områden som av lärare i förskoleklassen diskuteras som kritiska.

Förskoleklassen har genom tiderna varit en egen skolform utan egna tydliga styrdokument, vilket har bidragit till att skapa en otydlighet för både huvudmän och personal i förskoleklass och fritidshem. I Grundskoleutredningen (SOU 2015:81) beskrivs hur Lgr11 har gett ett alltför stort friutrymme för hur förskoleklassverksamheten ska utformas. Därmed har också olika grundförutsättningar skapats för sexåringarna, vilket i förlängningen får konsekvenser för den grundläggande principen om alla elevers rätt till en likvärdig utbildning.

Med det nya läroplanskapitlet och den obligatoriska förskoleklassen blir det tydligt att förskoleklassen är en målstyrd verksamhet som ska planeras, genomföras och utvärderas utifrån läroplansmålen. Det blir också tydligt att huvudmän och skolledare måste avsätta tid för lärares planering av och reflektion över undervisningen, samt att rektor har ett ansvar för att följa upp och utveckla kvaliteten i undervisningen. Genom detta sätts likvärdighet i fokus – här finns en tydlig strävan efter att skapa en nationellt likvärdig förskoleklassundervisning som erbjuder hög kvalitet.

Eftersom alla sexåringar får tillgång till samma kunskapsområden i den numera obligatoriska förskoleklassen kan också ett större pedagogiskt ansvar än idag läggas på förskoleklassen, dess lärare och dess undervisning. Genom att beskriva vilket innehåll som ska vara centralt samt vilka förmågor eleverna förväntas utveckla har mycket gjorts för att förtydliga verksamhetens innehåll och de krav som kan ställas på lärarna.

Därmed blir likvärdighet och skolplikt centrala begrepp. Men hur ska de förstås och i vilket sammanhang? Grundskoleutredningen (SOU: 2015:91) fick för några år sedan direktiv om att utreda konsekvenserna av en obligatorisk förskoleklass. Målet med obligatoriet var att skapa ökad likvärdighet i undervisningen och ge alla barn samma möjligheter att lära. Under senare år har stöd hämtats från barnkonventionens artiklar om barns rätt till utbildning (ex. i SOU 2017:35). Man betonar hänsyn till barnens bästa och de rättigheter som alla barn har till en likvärdig utbildning. Skolplikten relateras alltså till barns rättigheter.

Ett sätt att förstå likvärdighet och skolplikt är sätta det i relation till barns allt mer skiftande livsvillkor. Under de senaste åren har bilden av ett samhälle som inte ger likvärdiga förutsättningar för barn som växer upp förstärkts. Samhället har förändrats på ett genomgripande sätt de senaste decennierna som en följd av bland annat globalisering, digitalisering och demografiska förändringar. Barn växer upp under så pass olika förhållanden att det idag finns behov av att ha fungerande strukturer och sätt att rikta åtgärder. Samhällets resurser riktas mot de barn som är i behov av särskilt stöd för att förebygga och undvika att barnen misslyckas i skolan.

”Införandet av en obligatorisk förskoleklass blir ett sätt att bidra till ökad likvärdighet och mer jämlika förutsättningar för barnen.”

I flera utredningar (ex. SOU 2016:38) konstateras att elevernas socioekonomiska bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå får allt mer ökad betydelse för skolresultaten. Därav anförs flera argument för ökad likvärdighet och resursfördelning i skolan som gynnar de yngre barnen. I ljuset av detta blir införandet av en obligatorisk förskoleklass ett sätt att  bidra till ökad likvärdighet och mer jämlika förutsättningar för barnen.

Ett annat sätt att förstå likvärdighet och skolplikt är sätta det i relation till kunskap. Under det senaste decenniet har den utbildningspolitiska diskussionen mer och mer handlat om behovet av tydligare kunskapsfokus och ökade kunskapskrav i ett allt mer globaliserat kunskapssamhälle. Nu framhålls än tydligare att förskoleklassens undervisning ska bidra till att eleverna når grundskolans mål och elevernas kunskaper bör bedömas och kartläggas tidigt både i förskola och skola. Det finns tydliga referenser till internationella kunskapsmätningar (TIMSS, PISA, PIRLS) som motiverar denna reformering i förskoleklassen.

Grunden för en obligatorisk förskoleklass med skolplikt läggs utifrån argument om mer tid för kunskap – eleverna ska få längre tid på sig att nå skolans kunskapskrav. För att garantera att elever i behov av stöd identifieras tidigt införs en åtgärdsgaranti i förskoleklassen, vilken innebär obligatoriska kartläggningar av elevernas språk- och matematikutveckling från och med höstterminen 2019.

Problembeskrivningen som formuleras utgår alltså dels från problemen i ett samhälle med allt mer ökade sociala klyftor, dels från att svenska elever presterar allt sämre i internationella kunskapsmätningar. Ambitionen är att skolplikt och en obligatorisk förskoleklass med mer tid för undervisning som har fokus på kommande kunskapskrav i skolan ska bidra till ökad likvärdighet i undervisningen samt kontinuitet och progression mellan skolformer och årskurser. Obligatorisk kartläggning av förskoleklasselevernas kunskaper införs tillsammans med en garanti för tidiga insatser. Tidiga upptäckter och insatser fokuseras framförallt för att skapa ökad måluppfyllelse i grundskolan som helhet.

Hur gör man då för att ha fokus på kommande kunskapskrav i skolan samt för att skapa kontinuitet och progression mellan skolformer och årskurser? Det handlar för läraren om att länka samman verksamheterna i förskola, förskoleklass och skola för att skapa en röd tråd i barnens lärande. I förskoleklassen gäller det att formulera lärandeobjekt som utgår från sexåringarnas tidigare kunskaper och erfarenheter i förskolan, från läroplanens formulerade syfte och mål för förskoleklassen samt i en förlängning även i relation till kommande kunskapskrav för årskurs 1 och 3. Som lärare i förskoleklass behöver man alltså anlägga både ett historiskt perspektiv, ett här och nu-perspektiv och ett framtidsperspektiv på sin undervisning för att kunna skapa kontinuitet och progression i elevernas lärande.

”Förskoleklassen blir allt mer en plats för kvalificering till grundskolan.”

Undervisning som bygger på progression relateras till bedömning och kartläggning av lärande. I det dagliga arbetet gör lärare ständigt bedömningar av det de ser och upplever. Denna bedömning görs ofta på ett omedvetet sätt och ibland oreflekterat. Om elevers förmågor ska bedömas måste det dock ske såväl medvetet som reflekterat. Från och med hösten 2019 blir det obligatoriskt att använda Skolverkets kartläggningsmaterial Hitta språket och Hitta matematiken (Skolverket, 2018). Syftet med materialen är att läraren tidigt ska kunna identifiera elever som visar en indikation på att inte nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 3. Dessutom ger materialet stöd i att identifiera de elever som är i behov av extra anpassningar, särskilt stöd eller som behöver särskilda utmaningar. Framförallt är meningen med en tidig kartläggning att möjliggöra för läraren att planera och genomföra undervisning som stödjer alla elevers utveckling och lärande.

Det finns dock en fara i att hamna i fällan ”Teaching to the test”, det vill säga att man som lärare planerar undervisningen så att eleverna ”bara” förbereds för kommande kartläggning. Detta är ett allt för snävt sätt att betrakta undervisningen i förskoleklass. De gällande styrdokumenten, med mål, förmågor och i senare årskurser även kunskapskrav, har alltid en överordnad roll. Vid bedömning av elevens förmågor är det viktigt att bedöma utifrån dessa.

Inom projektet Förskoleklassen i en brytningstid har vi pratat med ett stort antal lärare om förändringarna i samband med att förskoleklassen började reformeras. Lärarna ger uttryck för att läroplanstexten har gett dem ett erkännande i termer av samhälleligt förtroende för den undervisning de bedriver och för deras professionella expertis. Detta erkännande sätter igång processer av att bevara och förvalta kärnan i förskoleklassens tradition samtidigt som lärarna talar om de förändringar som måste göras för att uppfylla de statliga intentioner som är uttryckta i läroplanen.

Men det är inte bara den professionella expertisen som erkänns. Lärarna uppfattar också att läroplanen innebär ett erkännande av förskoleklassen som en viktig skolform. Förskoleklassen har ständigt varit ifrågasatt och nu blir den erkänd. Det får stor betydelse för lärarnas hållning till läroplanen. De uppfattar läroplanstexten som en legitimering och ett synliggörande av förskoleklassens verksamhet.

Lärarna välkomnar att den nya läroplanen innebär en tydligare målstyrning med fokus på ämnesinnehåll men uttrycker samtidigt att det innebär ett dilemma. Den obligatoriska förskoleklassen blir allt mer en plats för kvalificering till grundskolan. Reformeringen av förskoleklassen innebär att föreställningar om den egna praktiken rubbas, positioner förskjuts och konflikter mellan olika pedagogiska förhållningssätt kan uppstå. På detta sätt blir exempelvis den nya läroplanstexten något som på en gång stärker, stör, berör och möjliggör genom en sammanvävning av förtroende och förändring.