I lekens värld kan vad som helst hända. Det är i leken som barnet utvecklar sitt medvetande om världen och det är där som upplevelser och erfarenheter bearbetas. När barn skapar en lekvärld fördjupar de lekens innehåll och utvecklar och fördelar de roller som leken kräver. Handlingen berättas gemensamt och för leken vidare och ombildningar görs som omvandlar föremål, platser eller handlingar till det som behövs i just den leken. Det är nu kottar blir till olika djur, dockor får liv och vill ha mat, en gren blir en häst som galopperar och en cape över axlarna får barnet att flyga fram som en drake.

Leken är inte inriktad på ett konkret resultat utan tar sin början i lust och glädje. De flesta barn vill leka och gör det så fort de får chansen. De leker för att lära sig leva helt enkelt och härmar sådant de möter i sin vardag.

”Leken är inte inriktad på ett konkret resultat utan tar sin början i lust och glädje.”

Jag minns en pojke, som var tre år och älskade att leka med bilar. Det fanns gott om bilar att tillgå och varje dag ställde han dem i rader. Sedan körde han omkring med en bil mellan de andra bilarna. En dag ställde han alla bilarna på varandra och jag kunde inte låta blir att fråga varför han gjort så med dem. ”Det är en bilskrot”, svarade pojken som om det var den naturligaste sak i världen. ”Men”, undrade jag då, ”i vanliga fall brukar de ju stå i fina rader vad leker du då?” Pojken tittade förvånat på mig och svarade att det var bilparkeringar. Efter en liten analys av pojkens vardag visar det sig att han varje dag åkte bil till förskolan och på vägen passerade han två större infartsparkeringar som var fulla av bilar. Kvällen innan han lekte bilskrot hade han varit med sin farfar på en bilskrot. Pojken lekte alltså det han själv upplevt, det som var en del av hans vardag.  

Barn tittar på vuxna runt omkring och leker skola, mamma-pappa-barn, sjukhus, affär och bilskrot. Barn leker för att lära sig leva. Lek är barnens sätt att göra världen begriplig, att filosofera, att bemästra sina känslor och pröva nya angreppssätt. Med fantasins hjälp går de in i helt andra världar, säger lekforskare Birgitta Knutsson Olofsson.

Leken anses också ha en stor pedagogisk potential. Den är en metod där barn kan lära nya färdigheter och praktisera gamla för att förbereda sig för ett framtida vuxenliv. I förskolans läroplan beskrivs leken som viktig för barns utveckling och lärande. Förskolans verksamhet ska präglas av ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande. Lärare bör därför stimulera och stödja barns lek och om möjligt använda den som en kreativ pedagogisk metodik.

Redan Platon betraktade leken som användbar: ”Om en pojke ska bli en bra bonde eller byggnadsarbetare bör han leka i jorden eller bygga kojor. Vi bör försöka använda lekfulla aktiviteter som ett medel för att styra in barnens böjelser mot de roller de senare ska fylla som vuxna.”

Men lärandet får inte tar över lekens eget värde. Stunden när barnet försvinner från verkligheten in i en värld som med fantasins hjälp görs mer själfull och mer skimrande än den konkreta, vardagliga värld som omger oss, är viktig i sig. Det händer att man som pedagog, förmodligen med gott syfte om att uppfylla styrdokumenten, går in i barnens lek och ställer ”pedagogiska” frågor. Men då finns en stor risk att man tar bort magin och själen i leken.

Man måste visa respekt för barn som leker genom att inte avbryta dem, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson. Fri lek innebär att barnen ska få tid att leka utan att bli störda.  Hur ofta stör vi barnen i förskolan?  ”Nu är det mellanmål!” ”Vet ni var Lova är?” ”Nu ska vi städa!” Just fantasileken är lättstörd. Barn behöver tid att få komma igång med leken, vara mitt upp i den och få avsluta den, utan att bli störda. Som pedagog är det viktigt att fundera över hur man kan minimera störningsmomenten i barnens lek. Kan mellanmålet eller frukten serveras som en del i leken? Kan samlingen vänta lite, just idag? Det finns nämligen en risk med att avbryta barnens lek – de kan ge upp och sluta leka. Det är ingen idé att börja, för de blir ändå avbrutna. Ju äldre barnen blir ju mer påverkas de av att bli störda. Äldre barn behöver helt enkelt mer tid för ostörd lek medan yngre barn leker kortare stunder och blir därför inte lika påverkade av avbrott.

Den fria leken innebär inte att barnen ska lämnas ensamma med leken. Vuxna kan tillföra leken nya dimensioner. En pedagogs närvaro skapar trygghet och ger leken näring. Birgitta Knutsdotter Olofsson anser att den vuxne ibland ska ge sig in i leken, inte för att styra och bestämma utan för att lära ut lekspråk, föra leken framåt och hjälpa barn som ännu inte lärt sig leksignalerna. Barn som lärt sig leka och som leker bra tillsammans ska däremot lämnas i fred och skyddas från intrång.

I lekens förtrollade värld möter både barnen och vi prinsar, prinsessor, drakar och monster. I trygg förvissning om att allt är på låtsas kan läskiga och jobbiga saker bearbetas och världen kan bli begriplig. Därför måste leken få ta plats.

​

​​