Det är full fart i hallen utanför avdelning Almen i Maria Park förskola i Helsingborg. Åtta av förskolans äldsta barn håller på att ta på sig ytterkläder för att kunna gå och hälsa på på Kungshults vårdboende. Stämningen är spänt förväntansfull.

Förskolläraren Jessica Glennstål hjälper till att få på de rosa reflexvästarna över jackorna samtidigt som hon frågar om barnen kommer ihåg vad man inte får göra i vårdboendets korridorer.

– Man får inte springa, säger Benjamin.

– Eller hoppa, säger Laura.

– Nej, för de som bor där har ju den här sjukdomen demens som vi har pratat om. Den gör att de vill ha det lite lugnt omkring sig, säger Jessica och barnen nickar.

Det här är tionde gången som de ska besöka boendet sedan läsårets början och de vet vad som förväntas. När de är färdigpåklädda promenerar de i samlad trupp tio minuter i lätt duggregn till vårdboendet. Med sig har de en rullväska med lunchmat bestående av kokt korv med bröd.

I foajén väntar Katja Kjell som är undersköterska och aktivitetsansvarig på boendet. Bredvid henne står två stålvagnar med pennor, papper, jord och grönsaksfröer.

– Vi har jättemycket jobb framför oss. Vi ska måla skyltar och plantera jättemånga olika fröer. Jag har med mig minst tjugo olika tomatfröer, berättar hon glatt.

– Och vad har vi med oss? frågar Jessica barnen.

– Paprikafrön, svarar de entusiastiskt och ser ivriga ut att sätta i gång.

Tillsammans hjälps de åt att dra de stora vagnarna genom vårdboendets korridorer till den så kallade vinterträdgården där planteringen ska ske.

På vägen möts de av glada hälsningar från alla de passerar, många av de boende skiner upp när de ser barngruppen gå förbi. Åsynen av de små människorna tycks liva upp stämningen på boendet, vilket också är ett av syftena med besöken.

– Vi väcker gamla minnen hos de äldre och skapar nya minnen hos barnen, kommenterar Jessica Glennstål.

Samarbetet mellan vårdboendet och förskolan inleddes i höstas efter att Katja Kjell kontaktade Maria Park förskola. Hon hade sett TV4:s dokumentärserie Fyraåringarna på äldreboendet och blivit inspirerad.

– Jag tänkte att det vore roligt om vi kunde få till ett liknande erfarenhetsutbyte över generationsgränserna här i området, säger hon.

I förskolan gick Jessica Glennstål samtidigt omkring med tankar om att försöka etablera kontakt med ett vårdboende, så när hon fick höra talas om Katjas förfrågan nappade hon direkt.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att barn får synas i samhället och etablera kontakter utanför förskolan, säger hon.

Jessica var lite osäker på hur barnen skulle uppleva besöken på vårdboendet men oroade sig i onödan.

– Barnen känner sig betydelsefulla när de får komma hit. De pratar om de boende som sina kompisar och undrar ofta när vi ska besöka dem igen, säger hon.

Framme i rummet som kallas vinterträdgården hjälper barnen Katja att plasta in tre runda bord för att skydda ytan inför dagens jordiga aktivitet. Det tar ett tag innan de äldre börjar droppa in, de är lite morgontrötta efter gårdagens musikuppträdande på boendet. Men snart har de slagit sig ner med barnen och tillsammans målar de skyltar med namnen på grönsakerna som de snart ska så.

– De är sådana fina töser, säger Berit och nickar mot förskolebarnen Astrid och Laura som sitter bredvid henne.

Berit har bott på Kungshults vårdboende i två månader. Tidigare i sitt liv arbetade hon 24 år som dagmamma så hon känner sig väl hemma bland barn, pennor och papper.

– Jag tyckte att det var jätteroligt att arbeta som dagmamma och ville aldrig ha något annat arbete, säger hon och ler mot Astrid och Laura som ler tillbaka.

Vid ett av de andra borden sitter förskolebarnen Melissa, Jonathan och Filip tillsammans med Bengt och Marianne som bor på vårdboendet.

– Vår rektor heter också Marianne, kommenterar Jonathan medan han med stor iver trycker ner frö efter frö i sin odlingskruka.

När han får höra att fröna han sår ska bli bladspenat rynkar han på näsan.

– Jag gillar inte spenat, säger han bestämt.

Därefter är det Bengts tur att plantera. Jessica ger honom en kruka och en spade att ta jord med. Bengt har varit med på nästan alla aktivitetsträffar med förskolebarnen hittills. Ofta sitter han och väntar på dem när de kommer.

– Bengt får verkligen ny energi och skiner upp när barnen är här, kommenterar Katja när hon ser honom plantera frön omgiven av ivriga barn.

Inför förskolebarnens första besök på vårdboendet skrev Jessica ner alla frågor de hade och mejlade dem till Katja. Svaren fick de sedan under introduktionsbesöket. Då fick de också gå på rundtur och titta in i några av lägenheterna och hälsa på de boende.

– Många av våra barn har ingen kontakt med den äldre generationen och hade aldrig tidigare besökt ett vårdboende, berättar Jessica.

Frågorna som barnen hade inför det första besöket handlade bland annat om vem Katja är och vad hon gör på boendet, om de gamla kan gå eller sitter i rullstol och vad de gör om dagarna.

– De ställde också mer existentiella frågor om vilka som bor här och varför man kommer hit, säger Katja.

Besöken på vårdboendet fortsätter att väcka frågor och funderingar hos barnen. Frågor och funderingar som de tar med sig tillbaka till förskolan och jobbar vidare med på olika sätt där.

– Vi har till exempel inför och efter besöken pratat om sjukdomen demens och om döden. Jag upplever att besöken har gett barnen en större förståelse och empati för människors olikheter. De har varit så öppna och positiva inför mötet med de äldre och inte brytt sig om att de ibland kan få samma fråga flera gånger, säger Jessica.

Språkligt har barnen också utvecklats och lärt sig många nya ord. Hittills under besöken på vårdboendet har barnen och de äldre bland annat bakat kakor, planterat blommar, målat tavlor, sjungit karaoke och dansat tillsammans.

Nästa gång är dock tänkt att bli lite annorlunda. Då är det i stället barnen som ska få besök i förskolan av några av de äldre. Det besöket var egentligen tänkt att ske i början av året men fick ställas in i sista stund på grund av sjukdom.

– Barnen hade bakat muffins och burit in större stolar på avdelningen så att de äldre skulle kunna sitta bekvämt. De hade också planerat att vi skulle arbeta med grålera eftersom den blir hård och går att spara. Vi pratar ofta om att lämna spår, berättar Jessica.

Det inställda januaribesöket kommer nu i stället att bli ett försommarbesök. Det blir en avslutning på utbytet med barnen i den här gruppen då de ska börja i förskoleklass till hösten. Men Jessica Glennstål och Katja Kjell hoppas att en annan barngrupp vill ta över utbytet.

Under promenaden hem frågar Jessica barnen vad som var det bästa med dagens besök.

– Odlingen, svarar några.

– Förutom ...? frågar Jonathan lite uppfordrande men med skratt i rösten.

– Korven, svarar kompisarna i mun på varandra.

Sedan brister de ut i gemensamt skratt åt det återkommande skämtet om att lunchkorven är det bästa med besöken på vårdboendet.

– Du är rolig du, säger Jessica till Jonathan och skrattar hon också.

Många glada hälsningar möter barnen i vårdboendets korridorer.

Både barn och äldre gillar känslan av fuktig jord mot fingrarna.

Jessica hjälper Bengt att fylla en kruka med jord.

Katja ser till att alla – både barn och äldre – har frön, jord och krukor.

Jolan, Casper och Jonathan målar planteringsskyltar tillsammans.

Prev

Next