Vad är bakgrunden till att ni arbetar med projektet Bygga broar*? 

– Det började långt innan jag blev rektor för sju år sedan. Stadsdelen såg att personalen behövde kunskap om olika kulturer. Sedan var frågan: Hur arbetar vi med det som en metod i förskolan? Vårt mål är att bygga en bro där barnet har med sig sin hemkultur och införlivar den med förskolans kultur och uppdrag.

Hur arbetar ni med Bygga broar och relationerna med vårdnadshavare?

– Det bygger mycket på samtal. Vi i vår förskola använder ett gediget bildmaterial, för det gör det lätt att prata med vårdnadshavare om olika situationer. Föräldrarna uppskattar att man intresserar sig för deras situation och hur de tänker. Många av våra föräldrar har aldrig gått i förskola, då är det viktigt att vi berättar om vårt uppdrag. Vissa saker kan vara lite känsliga att diskutera med föräldrar enskilt. Därför jobbar vi även med föräldradialoger där vi bjuder in föräldrar och diskuterar i större grupp. Första tillfället under hösten handlar om våld, närmare jul har vi en träff om kultur och traditioner och i vår handlar det om jämlikhet och inflytande. Ny personal får gå en fem dagar lång utbildning där man går igenom makt och motstånd och pratar om olika kulturer.

Vilka möjligheter ser du med detta arbete?

– Det är grunden till allt vårt arbete. Får vi inte en bra relation med föräldrarna där vi gemensamt stärker barnet i sin självkänsla så har vi misslyckats. Om vi kan bygga den grunden i förskolan, tar förhoppningsvis föräldrarna och barnet den biten med sig vidare. Vi vill att barnen ska lämna förskolan med en god självkänsla. Att man känner att man kan mycket och att man kan få hjälp och stöd för att lära sig det man inte kan.

Hur ser relationerna med vårdnadshavarna ut?

– Överlag har vi en väldigt bra dialog med vårdnadshavare. De pratar mycket med oss och frågar: Hur går det för mitt barn? Vad kan jag göra? Det finns en oro bland föräldrarna i Biskopsgården om hur det ska gå för deras barn. Vi måste inge hopp och tro, och för att det ska gå måste föräldrarna känna sig trygga.

Det pratas ofta om Biskopsgården i samband med gängvåldet. Hur påverkar den situationen ditt arbete?

– I dag är föräldrarna så pass trygga med förskolan att barnen kommer till oss även om det är oroligt i området. Det är viktigt att barnen behåller den rutinen. Sedan ska man veta att det bor många tusen människor i Biskopsgården och gängvåldet rör 100–150 personer. Den stora mängden arbetar och försöker göra det bra för sina barn. Det finns så mycket bra i området som görs i förebyggande syfte. Det är viktigt att lyfta det och att man ger hopp till föräldrar. De pedagoger som är uppväxta i Biskopsgården blir förebilder för både barn och föräldrar. Vi jobbar för att stärka barnens självkänsla, så att de inte hamnar fel. Det gör vi bland annat genom att väldigt sällan säga nej, låta barnen våga och pröva, ge positiv feedback och prata om att vi är olika. Och att säga: ”Vad kul att du är här, för du bidrar!” Språket är en grund i arbetet med att bygga självkänsla. Att utveckla barnens språk ger dem möjlighet att påverka och vara delaktiga. Språk är makt.