– Är rösten vaken? Är ni sugna på frukt?

Morgon på avdelning Trollkulan i Kulans förskola i Sundsvall. På en mossgrön ryamatta står barn och pedagoger i ring för dagens första samling, ledd av Magdalena Sandström, förskollärare, och Agneta Sellstedt Engman, barnskötare. När de efter fruktfrågan börjar smaka på ett långt mmm och börjar smådansa hakar barnen genast på: ”Mmmango, mango, mango mango mango”. Låten, där olika frukter har olika slags rytmer med tillhörande rörelser – en del snabba, andra långsamma – är svängig och glad. Sången är välbekant, barnen hänger obehindrat med i rytmiken och har stenkoll på dynamiken, det vill säga när de ska sjunga starkt respektive svagt. När sången tvärt slutar med ett ”stopp!”, åker händerna fram i tydliga stopptecken och det blir knäpptyst.

I nästa låt gäller det att göra ljud och gester i takt till refrängen ”klapp å stamp å en kram å en puss”, och de flesta av barnen handklappar, fotstampar, gör kramgester och puss-smackar. Efter en kvart avrundar de två pedagogerna sångstunden.

Magdalena Sandström och Agneta Sellstedt Engman har arbetat ihop i drygt tjugo år och har alltid sjungit mycket med barnen. Ändå tog de chansen att gå en fortbildningskurs för förskolepersonal som Musik Västernorrland driver inom det nationella projektet Rösträtt. Inte minst fastnade de för den första meningen i kursbeskrivningen: ”Länge har vi sjungit på de vuxnas villkor, nu är det dags att sjunga så det passar barnens röster!”

I treårsåldern börjar barn märka skillnaden mellan tal och sång, berättar sångpedagogen som leder Rösträtt i Västernorrland, Lina Blomqvist.

– De söker sina egna ljud och toner, övar sig på att gå upp och ned i tonhöjd och klang. Att som vuxen sjunga med hjälper dem på traven och för barnen är detta mycket enklare om de vuxna sjunger med ljusare röst, säger hon.

Lina Blomqvist förklarar att precis som barn är kortare i rocken än vuxna har de också kortare stämband. Därför har både pojkar och flickor ljusa röster ända fram till puberteten, då stämbanden blir längre, i synnerhet hos män. Röstomfånget ökar och det blir möjligt att både tala och sjunga med djupare röst. Som vuxen väljer man gärna röstlägen som man är bekväm med, men som är för låga för barnen. Resultatet blir lätt att barnen liksom visksjunger, eftersom de inte hittar rätt toner.

Vuxna som är ovana sångare kan testa sig fram i ljusare tonlägen för att hitta tonerna, föreslår Lina Blomqvist och påpekar att en vuxen sångröst är något annat än talrösten. För en del kan det handla om att sjunga i falsett, i alla fall till en början.

– Man kan behöva vänja sig vid de nya ljuden, säger hon.

Att sjunga med ljusare röster än de var vana vid var alltså en av de saker som Magdalena Sandström och Agneta Sellstedt Engman fick träna när de gick kursen. Men de fick också öva på andning och rytmik. De fick även insikt i att många barnmusikvideor på nätet faktiskt inte är barnvänliga i fråga om röstläge.

När de själva söker ny repertoar handlar det om att finna låtar som går att använda i olika sammanhang: texter som passar för olika teman och frågeställningar, sånger med rytmiska finesser med mera. För progression är lika viktigt när det gäller musik som andra ämnen, påpekar Magdalena Sandström.

– Vi fortsätter ju inte med knoppussel tills barnen är sex år. Då kan vi ju inte heller nöja oss med samma gamla enkla visor år efter år. Barnen behöver bli utmanade med fler ord, längre texter och kanske svårare rytmer allt eftersom.  

Det kräver förstås att pedagogerna jobbar proaktivt med det, till exempel genom att inte bara ha särskilda sångstunder utan också införliva sånger i teman och projekt, och då använda låtar som förstärker eller förklarar, understryker hon.

Ett enkelt sätt att hitta sådana låtar är att söka på konkreta ord i de olika musiktjänsterna.

– Om man vill jobba med till exempel superhjältar söker man på det och andra ord som för tankarna till det, kanske ”modig och hjälpsam”, säger Agneta Sellstedt Engman.

De två har upptäckt att sånger som behandlar värdegrundsfrågor ofta går att hitta inom barnkörsrepertoaren. Det faktum att många av de låtarna också har religiösa budskap löser de genom att byta ut vissa ord.

– Texterna måste ju passa in i vårt uppdrag från läroplanen. I en låt sjunger vi till exempel ”Å, vad glad” i stället för ”till vår Far”, säger Magdalena Sandström.

När det gäller svårare rytmer och texter händer det att pedagogerna introducerar sådana låtar för de äldsta barnen i gruppen, som har lättare att klara dem och i bästa fall kan lära sina yngre kamrater. Om de yngre inte hänger med är det å andra sidan inte konstigare än att de inte är lika bra på att klättra eller skriva utan får haka på så gott det går.

Magdalena Sandström och Agneta Sellstedt Engman arbetar också mycket med sång som grund för inlärning av andra ämnen, till exempel med låtar som stöttar och övar matematikförmågan.

– Man har ju hela tiden läroplanen i bakhuvudet, säger de och konstaterar till exempel att rytmiska sånger med rörelser, liksom rap-texter, bildar en bra grund för matematikundervisningen.

Dessutom kan sång vara ett bra sätt att hitta ett gemensamt fokus i aktiviteter. De berättar om en gång då promenaden till bibblan gick så mycket lättare med ”tim-mer-bil, tim-mer-bil, bussbussbussbuss” och om hur de brukar sjunga sånger ur UR-programmet Miniräknarna under eftermiddagarnas ”sorterande” – det ord de använder i stället för städning.

I skogsområdet som gränsar till förskolan sjunger de gärna sin egen version av visan I djungeln kan man se, med ”djungel” utbytt mot ”skog” och de exotiska djuren utbytta till sådana som förekommer i boken Gruffalon:

I skogen kan man se

riktiga djur, inte i bur

och räknar man till tre

så kommer där en liten mus/räv/orm

Där passar förstås också sånger som Ekorr’n satt i granen. För visst händer det att de även sjunger de klassiska barnvisorna.

– Man ska inte glömma den sångskatten, precis som vi berättar gamla sagor, säger Magdalena Sandström.

De gillar nonsenstexter också, något som kanske inspirerat den flicka som en dag kom och förklarade att hon gjort en egen sång vars text nu sitter på avdelningens anslagstavla och som de sjunger med barnen ibland: ”koko loko kala, ge ke lo”.

Detta är bara ett exempel på att det myckna sjungandet i förskolan satt sina spår. Ett annat är att barnen oftast är entusiastiska över sångstunderna och att sångerna dyker upp också i förskolevardagens lekar. Genom åren har de två pedagogerna även mött barn som föredrar att kommunicera med sång. Som en flicka som aldrig pratade men sjöng av hjärtats lust, och en pojke som bara lyssnade om pedagogerna sjöng fram sina budskap.

En sak som de båda märkt är vikten av att släppa loss, vilket de även fick träna på på kursen.

– Att våga bjussa på sig själv, att kliva ur sin bekvämlighetszon, säger Agneta Sellstedt Engman.

Prev

Next