Målet – en likvärdig förskola

En av de stora utmaningarna för förskolan handlar om hur verksamheten blir likvärdig för alla barn. Med utgångspunkt i läroplanen och i skollagen har vi ett uppdrag att förverkliga just detta.

Förskolan ska vara en plats som är likvärdig och jämlik både till verksamhet och form. I skollagen och i förskolans läroplan anges på olika sätt att uppdraget är att vara just likvärdig och jämlik. Ibland kan det vara svårt att greppa vad det innebär i praktiken.

Likvärdigheten innebär att förskolors verksamhet och innehåll kvalitativt ska vara likvärdigt mellan landets förskolor. Det innebär också att man inom en och samma förskola ska ge de individuella barnen en jämlik verksamhet. Alla barn, verkligen alla barn, ska få ha en förskoledag som ger mening, lust och möjlighet att ha roligt.

Likvärdighet innebär inte att alla förskolor ska vara likadana eller ha samma innehåll. Likvärdighet handlar om lika kvalitet och att läroplanens alla delar följs. Det finns väldigt lite forskning om likvärdighet i förskolan utifrån ett svenskt perspektiv, så här finns många frågor att ställa och mycket att utforska. Det finns en hel del forskning om förskolans kvalitet, men hur likvärdigheten spelar in här är inte till fullo undersökt (se till exempel forskning av professor Sonja Sheridan).

Man kan alltså säga att likvärdighet och jämlikhet på sätt och vis går hand i hand. Förskolans läroplan bygger på jämlikhet. Om förskolan ska ha en god kvalitet, behöver den ha en jämlik grund att stå på. Jämlikheten kan uppnås på ett flertal olika sätt och ett av dessa sätt handlar om att alla barns lika värde blir synligt i praktiken. Då är till exempel brist på jämställdhet mellan flickor och pojkar, brist på lika villkor för barn med olika hudfärg, makthierarkier mellan barn i olika åldrar och att barn med olika funktionalitet har olika stor tillgång till lek och lärande sådant som inte ska förekomma.

”Pedagoger kan också uppleva en mättnad på frågor om jämställdhet. Man kanske tycker att man är ’klar’ eftersom man jobbat så länge med frågan.”

Utifrån forskning vet vi att jämlikhet i praktiken inte alltid realiseras i förskolan. Det finns områden inom verksamheten som kan behöva granskas och utvecklas. Här behöver till exempel personal och ledning ta ett helhetsgrepp på verksamheten för att se till att jämlikhet blir något viktigt för förskolan att uppnå.

Tittar man mer konkret i läroplanen finns texter som reglerar jämlikhet och likvärdighet, men i de konkreta målformuleringarna för verksamheten riskerar dessa kärnvärden att gå förlorade. Det finns en risk att jämlikhet och likvärdighet kommer i skymundan när man bygger upp verksamheten för att alla de andra, ofta ämnesinriktade områdena ska täckas in.

De nya ämnesområdena, som på olika sätt liknar skolans ämnen och som funnits tydligt formulerade i läroplanen sedan 2010, har i vissa förskolor blivit det man ägnat tiden åt. Det är inte så överallt, men det kan finnas ett behov av att reflektera över hur det ser ut med detta i den egna förskolan.

Pedagoger kan också uppleva en mättnad på frågor om jämställdhet. Man kanske tycker att man är ”klar” eftersom man jobbat så länge med frågan. Men forskning visar att man inte blir ”klar” i praktiken (Hellman, 2010, Odenbring, 2010, Wernersson, 2009, Heikkilä, 2016).

Flickor och pojkar i förskolan har rätt till att få bli behandlade jämställt och jämlikt, få utrymme i verksamheten och att få pröva på alla olika saker som förskolan erbjuder. Klara Dolk (2013) visar i en studie hur barnens begränsade möjlighet till inflytande står i relation till jämställdhetssträvanden. Hon problematiserar hur personalens sätt att se på jämställdhet på ett visst sätt i praktiken innebär att flickor och pojkar ska bryta normer på ett specifikt sätt vilket kan försvåra för dem att ha reellt inflytande.

Låt oss titta närmare på en formulering i läroplanen. 

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

De olika uppdrag som finns i formuleringen kan behöva delas upp för att uppdraget ska bli mer begripligt. I en bok från 2015 utvecklar jag vidare förskolans skrivningar om jämställdhet (Heikkilä, 2015). Där väljer jag att dela upp jämställdhetsuppdraget i fem delar. Meningarna och uppdraget kan lätt kännas övermäktiga och svåra men genom att bena upp uppdraget kan det bli lättare att se vad man faktiskt redan gör på ett bra sätt och samtidigt synliggöra vad man behöver utveckla i sin verksamhet.

När det gäller jämställdhetsarbete generellt underlättar det att tänka på området i två olika delar. Enkelt uttryckt kan man säga att jämställdhetsarbetet kan delas in i innehåll och form.

KläderInnehållet behöver spegla jämställdhet på ett flertal olika sätt. I förskolan kan det här handla om att ha maskeradkläder som passar alla typer av flickor och alla typer av pojkar. Det kan också handla om att bilderböckernas innehåll på ett jämställt sätt representerar samhället eller om att främja barns lek på ett brett sätt och inte bara ha material som gör att barn sitter stilla, för att spetsa till det hela lite.

Poängen med detta är att vi inte ska förutsätta att flickor är si och pojkar så utan vi ska sträva efter att låta olika personligheter finnas i förskolan och låta erfarenheter som barnen bär med sig mötas.

Formen för arbetet kan för förskolan handla om att se hur vi delar upp barnen i grupper – något som vi ofta gör. Här finns det forskning som visar att ålder blir en mycket stark faktor tillsammans med kön när det gäller hur vi organiserar verksamheten. Det kan vara relevant i vissa sammanhang att organisera utifrån ålder men vi kan behöva fråga oss om det alltid är relevant att göra det. Risken är att vi ger mer inflytande, mer makt och roligare aktiviteter till de äldre barnen.

Könsuppdelad verksamhet är inte så vanligt längre, men könsuppdelad lek är däremot fortfarande något som ofta förekommer. Här ser jag ibland pedagoger som inte riktigt vet hur de ska agera eller om de ska agera när barnen leker mycket uppdelat. Det är väldigt svårt att ge råd om en metod för hur man ska arbeta men det finns skäl att fundera över hur det blir så och om det främjar förskolans jämställdhetsuppdrag. Könsuppdelad lek förekommer sannolikt oftare i verksamheter som inte aktivt arbetar med förskolans jämställdhets- eller jämlikhetsuppdrag.

I arbetslaget är det viktigt att lyfta frågor om jämlikhet och jämställdhet, ge varandra tankar, samtala och reflektera tillsammans. Det går inte att välja bort detta arbete, det måste ligga med som en röd tråd genom allt annat arbete som görs eftersom det handlar om förskolans grundläggande värdegrund.

 

Referenser

Dolk, K. (2013). Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2013. Stockholm.
Heikkilä, M. (2015). Lärande och jämställdhet i förskola och skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Hellman, A. (2010). Kan Batman vara rosa?: förhandlingar om pojkighet och normalitet på en förskola. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet.
Odenbring, Y. (2014). Barns könade vardag : om (o)jämställdhet i förskola, förskoleklass och skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Wernersson, I. (red.) (2009). Genus i förskola och skola: förändringar i policy, perspektiv och praktik. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Mia Heikkilä

Mia Heikkilä

Docent i pedagogik och lektor vid Mälardalens högskola. Har skrivit boken Arbeta med jämställdhet i förskolan (Gothia Fortbildning) tillsammans med Lisa Andersson Tengnér. Boken utgår från konkreta exempel från förskolor och från pedagoger som på olika sätt arbetat för att främja jämställdhet och jämlikhet. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant