Normkritik – att stå på barnets sida

Arbetet med normkritik i förskolan handlar om att ställa sig på barnets sida och stå upp för rätten att utvecklas som individ och duga som man är. För att skapa förändringar som leder till att alla får samma möjligheter i livet behöver vi agera annorlunda i vardagen – vi behöver bli normkreativa.

 

Tänk dig att du är i ett hus med glasväggar. Plötsligt går du in i en glasvägg. Du såg den inte, men du märker den såklart när du går i den. Har du inte så hög fart byter du kanske bara riktning. Du kanske knappt märker hur du tar ett annat håll. Kanske går du inte ens in i väggen själv, utan ser någon annan göra det och ändra riktning, varpå du väljer att följa i samma spår. Eller så slår du i väggen ordentligt. Du får en bula. Du kanske slår i den igen, gång på gång. Du behöver ju komma fram! Du får fler och fler bulor och sår. Tänk dig nu att det finns sådana där glasväggar överallt. När du har gått in i dem några gånger börjar du röra dig försiktigare, ständigt beredd på att gå in i en ny. Just så fungerar dagens normer.

För dig som arbetar i förskolans värld är det inte svårt att förstå hur mycket sådana väggar påverkar små barns utveckling, oavsett om de kommer till skada eller ”bara” får ett skrubbsår och sedan tar en annan väg. Det är inte heller svårt att föreställa sig hur det är att hamna utanför glashusets väggar, att placeras i rollen som avvikare.

Normkritik går ut på att titta på vilka normer som dominerar, var väggarna finns och att se på vilka konsekvenser de får för människor, dels i form av mobbning och diskriminering, dels för möjligheter i livet. Att arbeta med normkritik i förskolan handlar om att ställa sig på barnets sida, och att stå upp för barnets rätt att utvecklas som individ och duga som hen är. Normkritik handlar inte om att ta bort alla normer, utan att förändra dem som leder till begränsade möjligheter och ökad risk för trakasserier av olika slag.

Enligt Skolverkets rapport Diskriminerad, trakasserad, kränkt? från 2009 har vi just nu ett toleransperspektiv i samhället och det lägger grunden för mobbning. Anledningen är att vi hittills har arbetat utifrån en idé om att tolerera att människor bryter mot normer och förväntningar, men inte arbetat för att förändra normerna – eller glasväggarna.

Normkritik

Normkritiken går ut på att förändra normer så att alla sätt att leva och vara som vi har i samhället (och i förskolan) är accepterade, och att alla barn kan få känna att de är okej som de är och att de får utvecklas på de sätt som passar just dem. Helt enkelt: bygg om huset och flytta på glasväggarna så att alla kan röra sig friare. Toleransperspektivet har istället byggt på att de som inte påverkas av glasväggarna, eller lyckas hålla sig innanför dem, tolererar dem som står utanför. Det bygger också på att det är just de som är innanför normerna som tolererar dem som är utanför, och inte tvärtom. Det gör att vissa i samhället (och i förskolan) hela tiden är beroende av andras tolerans, och det rimmar ju illa med allas lika värde och rättigheter.

En av konsekvenserna av att fortsätta skapa trånga normer, där det finns få sätt att vara rätt och många sätt att vara fel, blir att det är viktigt att hålla koll på varandra i relation till normerna. Finns det till exempel ett sätt att vara pojke på som är rätt i förskolan, blir det angeläget att upprätthålla just det sättet genom att kontrollera sig själv och andra. Men om det finns flera sätt som är rätt att vara pojke på blir det genast mindre intressant att bevaka varandra, och det blir mindre risk för mobbning och utestängande.

För att kunna skapa andra normer, som är mer tillåtande, behöver vi så klart veta hur normerna ser ut just nu och vilka förväntningar som dominerar. Det är sällan så att det finns bara ett rätt sätt att vara på och att resten är fel. Snarare är det som en skala. Det är som om normen har en kärna. Ju närmare kärnan du är, desto större chans har du att få fördelar i samhället, trots att du kanske inte ens är medveten om din position gentemot normen – du tar den för given. Och ju längre bort du är från normens kärna, desto större risk är det att utsättas för mobbning och diskriminering. Dessutom är du med största sannolikhet medveten om att du bryter mot en norm och mot förväntningarna.

”Normkreativiteten är den naturliga följden för den som känner att det inte är okej att vissa barn stängs ute och begränsas i sin utveckling.”

Normbygget består av många olika normer som samverkar. Du påverkas till exempel både av normer kring din könstillhörighet, din hudfärg, din tro och din familjeform. Men för att kunna förstå och sortera ut hur det fungerar i förskolan är det klokt att separera normerna och kika på dem separat. En bra början är att utgå från diskrimineringslagens sju grunder, vilket också är en fördel eftersom förskolan enligt lag måste arbeta förebyggande med den. Nytt från årsskiftet 2017 är också att alla diskrimineringsgrunderna måste vara en del av de aktiva åtgärder som förskolan gör. Det går alltså hand i hand med uppdraget att titta på och arbeta med alla normer separat.

Normkritik i sig förändrar ingenting. För att skapa förändring för barn och unga, och för samhället i stort, behöver vi göra mer än att titta på vilka normer som dominerar och vad det leder till. Vi behöver börja agera annorlunda i vardagen, både i mötet med barnen och i hur vi arbetar i övrigt, helt enkelt agera normkreativt. Normkreativiteten är den naturliga följden för den som känner att det inte är okej att vissa barn stängs ute och begränsas i sin utveckling.

Ett bra första steg för den förskola som vill börja jobba normkreativt är att starta med lässtunden, som är en aktivitet som de flesta förskolor gör dagligen. Steg ett handlar om att titta på representationen. Kan alla förskolans barn hitta spegling i de böcker vi har i våra bokhyllor? Finns samtidens mångfald av sätt att leva och vara representerad? För vad sänder det för signal om allas lika värde om det inte är så?

Enligt Svenska barnboksinstitutets årliga statistik kommer det varje år ut fler bilderböcker med pojkar än med flickor i huvudrollen. Det betyder att den som går in på biblioteket och inte är uppmärksam på vad hen lånar riskerar att komma hem med fler böcker som låter pojkar vara i fokus än det motsatta. Vem som är i huvudrollen är relevant, eftersom det är den personen som läsaren förväntas identifiera sig med. Som det är just nu övar flickor mer på att identifiera sig med pojkar, än vad de övar på att identifiera sig med flickor. Förmågan att leva sig in i och se likheter med människor som på olika sätt har andra identiteter än vi själva är betydande för en utvecklad empati och fungerande relationer. Det är en del av att förstå att vi är likvärdiga, trots olikheter.

På samma sätt fungerar det med alla normer: de dominerande normerna är statistiskt sett överrepresenterade i barnböcker och således får de som bryter mot normerna öva sig mer på att identifiera sig med andra. Böcker som till exempel har ett barn i rullstol i huvudroll förväntas läsas av och vara intressanta för barn som också använder rullstol, medan böcker med barn som går i huvudrollen förväntas vara relevanta för alla – oavsett hur de tar sig fram. Att arbeta normkreativt med bokhyllan är att både se till att böcker kan vara en spegel, där barn kan få känna att det finns fler som är som jag. Och att böckerna också kan vara ett fönster, som öppnar upp för insikten om många olika sätt att leva och vara.

Steg två handlar om att titta på hur karaktärerna gestaltas. Finns det till exempel många olika sätt att vara flicka? Enligt professor Lena Kåreland som har forskat på genus och bilderböcker är tendensen att traditionella könsroller återskapas i barnböcker. Pojkar är till exempel oftare arga och flickor oftare ledsna. Medan flickor oftare är hemma eller inomhus är pojkar oftare ute i världen på äventyr. Så det räcker inte att vi bara tittar på vem som är med i böckerna. Vi måste även undersöka om de utmanar eller förstärker stereotypa föreställningar.

Det tredje och viktigaste steget är att titta på hur stereotyper och normer utmanas, för det är huret som kan förändra normer. Det mest betydande är att det som idag upplevs som normbrytande presenteras som självklart och likvärdigt. En bok med till exempel två mammor bör inte handla om att så kan en familj också se ut, eftersom ingen skulle få för sig att göra en bok med en pappa och en mamma i syftet att förklara den familjeformen. På samma sätt skulle ingen göra en bok om att flickor visst kan ha klänning. Att peka ut det normbrytande och förklara det blir att stanna i ett toleransperspektiv. Genom att låta det olika vara det självklara, skapas nya och mer tillåtande normer.

 

Tips

Analysera bokhyllan!
Finns alla olika sätt att vara och leva i samhället representerade? Kan alla barn hitta spegling? Det är ett bra och viktigt första initiativ att se till att förskolans bokhylla, eller böckerna som lånas hem från biblioteket, är inkluderande.

Börja göra!
Fastna inte i att läsa på och analysera. Det är viktigt så klart, men ännu viktigare är att börja agera normmedvetet och normkreativt. Våga testa nytt! För övningar och praktiska verktyg, se till exempel boken Normkreativitet i förskolan – om normkritik och vägar till likabehandling (Salmson & Ivarsson, OLIKA förlag).

Inkludera vårdnadshavarna!
De allra flesta delar synsättet om allas lika värde. Att arbeta med normer är att sätta ord på konsekvenserna av just det. Är alla lika mycket värda kan vi inte behandla varandra olika. Precis som med annat arbete i förskolan är det så klart bra att berätta för föräldrar om ert arbete med normer och motivera era förändringar, så att de lättare kan ta till sig dem och förhoppningsvis ge stöd för samma utveckling hemifrån.

Karin Salmson

Karin Salmson

Karin Salmson. Författare till metodboken Normkreativitet i förskolan – om normkritik och vägar till likabehandling. Utbildare i normkreativitet och förläggare på OLIKA förlag. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen i din vardag.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen i din vardag ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant