Underbara barndom – eller?

I förskolan möter vi barn som utsätts för våld och övergrepp och som lever med missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Vi måste våga se att barn kan fara illa och använda de möjligheter vi har för att skydda dem.

För de flesta är barndomen och uppväxten en fantastisk resa. För barn i Sverige innebär det trygghet, respekt och massor av möjligheter – för de flesta. För trots att Sverige är ett fantastiskt och på många sätt unikt land att växa upp i har inte alla barn det bra. Barn tvingas se och uppleva våld i sin närhet eller leva i en miljö där våld eller hot om våld ofta förekommer. Rädda Barnen har i en undersökning uppskattat att vart tionde barn någon gång upplever våld i hemmet, hälften av dem ofta. Barn lever i miljöer där missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa är en del av vardagen. Sedan har vi de barn som utsätts direkt för våld och övergrepp. Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes cirka 4070 misshandelsbrott riktade mot barn från nyfödda upp till sex år under 2015. En skrämmande siffra, särskilt med tanke på att mörkertalet troligtvis är stort.

Vissa barn löper större risk än andra att fara illa. Att växa upp i en miljö som präglas av ekonomisk stress och oro, arbetslöshet, sjukdom, separation, bristande sociala nätverk, psykisk ohälsa och ensamhet kan öka risken för våld liksom svårigheter hos vuxna att hantera ett barn med utåtagerande beteende. Missbruk och kriminalitet kan vara andra orsaker till att barn far illa.

Barn tror ofta att det är deras eget fel att de blivit utsatta för våld och övergrepp, att de har sig själva att skylla. Kanske har de blivit hotade, mutade eller skrämda till tystnad. Därför säger de inget till utomstående och kanske är det heller ingen utomstående som frågar, av rädsla eller tankar som inte i den familjen, de som är så trevliga.

Men som yrkesverksamma och professionella inom förskolan kan vi inte väga familjens integritet tyngre än barnets rätt till skydd. Vi måste våga se och våga anmäla. Enligt socialtjänstlagen, SoL 14 kap, är yrkesverksamma skyldiga att anmäla så fort det uppstår en misstanke att ett barn far illa. Det handlar om att se signaler, lyssna och att tro på det barnet säger och visa respekt för barnets tankar och känslor.

I förskolan finns många anledningar till att ge barnen möjlighet att knyta an till vuxna och känna trygghet. En nära relation som bygger på respekt, tillit och trygghet är grunden för att ett barn som utsatts för någon form av kränkning ska våga berätta hur de har det.

"Barn som far illa väcker känslor, ilska, avsky, sorg, ledsamhet."

Som vuxen är det viktigt att vara uppmärksam på kännetecken och förändringar som skulle kunna tyda på att ett barn far illa. Ibland finns det fysiska skador som blåmärken. Koncentrationssvårigheter eller att ett barn blir oroligt och ängsligt är beteendeförändringar som kan vara tecken på att barnet far illa. Barns utsatthet syns inte alltid utåt och då är det extra viktigt att visa att man är en vuxen som bryr sig och finns där om barnet vill berätta.

Barn behöver en god omsorg av sina föräldrar för att utvecklas väl, kroppsligt, socialt och känslomässigt. De behöver mat och kläder, de behöver få sina känslomässiga behov uppfyllda. Det är förälderns uppgift att trösta sina barn när de är ledsna, lugna dem när de är rädda och hjälpa dem att uttrycka sin ilska utan att skada någon annan.

Men ibland räcker inte föräldrarnas omsorgsförmåga till, föräldrarna förmår av någon anledning inte att tillgodose barnets behov av mat, kläder, närhet och kärlek.

Även då är det viktigt att förskolan finns där för att hjälpa familjen. Först genom att prata med familjen och försöka ta reda på vilket sätt förskolan skulle kunna vara behjälplig. Men sker ingen förändring måste en orosanmälan för omsorgssvikt göras. Det är för barnets bästa!

Det är inte lätt att upptäcka barn med psykisk ohälsa. Ett sätt att få bättre överblick av barnets liv och vardag kan vara att systematisera informationsutbytet mellan föräldrar, förskola och barnavårdscentral. Det visar en ny studie från Uppsala universitet. Förskolepersonal har mycket av den information som behövs för att barnhälsovården ska kunna göra en heltäckande bedömning av barn och upptäcka psykisk ohälsa. Men deras kunskaper tas inte systematiskt tillvara. Sedan 2013 pågår studien Fokus barn och föräldrar i Uppsala, ett försök att göra informationsutbytet mellan föräldrar, förskola och barnhälsovård tydligare när det gäller barns psykiska hälsa.

Dessvärre upplever BVC-sjuksköterskorna att socialt utsatta familjer, och familjer där barnet misstänks ha problem, avstår från möjligheten att låta förskolan fylla i formulären oftare än andra familjer.

Främja psykisk hälsa

 

Förskolan ska erbjuda alla barn stöd i sin utveckling och uppdraget är tydligt – det ska ske i samverkan med föräldrar. Dock har både förskolepersonal och föräldrar i studien funderingar kring att fylla i formuläret eftersom de är rädda för att de kanske kan stämpla barn på felaktiga grunder och att det kan påverka barnen negativt i framtiden. Samtidigt tycker de att informationsöverföringen är bra även för förskolorna, eftersom den nya rutinen kan resultera i att förskollärarna får en tydligare bild av varje barn och att det kan ge bra diskussioner kollegor emellan. Föräldrarna som deltagit i studien är positiva då svaren får dem att reflektera över sitt barns situation och beteende.

Studien ska vara klar under 2017 och det ska bli intressant att följa utvecklingen kring samarbete mellan barnhälsovården, föräldrar och förskolan i framtiden. Idag värnar vi familjens integritet och det är bra. Men blir det på bekostnad av barnens hälsa? Jag tänker då främst på att föräldrar till barn som kanske har det svårast inte ger samtycke för att information lämnas mellan olika institutioner. Å andra sidan så har vi då uppdraget att orosanmäla och låta socialtjänsten utreda hur det verkligen föreligger.

Att göra en anmälan är aldrig lätt, därför är det viktigt att ha rutiner för hur en anmälan går till. Men lika viktigt är att ha rutiner kring de frågor som kan komma upp. Barn som far illa väcker känslor, ilska, avsky, sorg, ledsamhet. Det är viktigt att det finns utrymme att ventilera oron och de känslor som uppstår även för oss som vuxna.

Vi vill att alla barn i Sverige och i resten av världen mår bra och får uppleva en underbar barndom. Men så är inte fallet och därför måste vi alla våga. Våga se, våga lyssna, våga höra och använda de möjligheter vi har i vår makt att skydda barnen, i förskolans fall att anmäla våra misstankar. Alltid med barnet i fokus.

Referenser

Brottsförebyggande rådet (2016): Kriminalstatistik 2015. Bra.se

Exploring Nurses’, Preschool Teachers’ and Parents’ Perspectives on Information Sharing Using SDQ in a Swedish Setting – A Qualitative Study Using Grounded Theory, PLOS ONE, 11 januari 2016.

SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet.

 

Malin Ring

Malin Ring

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant