Demokrati har varit ett känt begrepp sedan läroplanen infördes för 20 år sedan. Men hur förskollärare ska arbeta med demokrati är inte självklart. I mitt avhandlingsarbete såg jag vad omsorg, ansvar och respekt kunde innebära i barnens relationer (Karlsson 2009; 2014). Jag fick belägg för att lek har en allvarlig dimension och att barn vill bli tagna på allvar. Värdegemenskap är central för dem, nyanserad och komplex med fokus på varandra på ett sätt som vuxna inte alltid uppfattar. Barnen gör gärna uppgifter tillsammans och ställer upp för varandra då det är lite besvärligt. De är ofta kompetenta men kan också hantera konflikter lite otillfredsställande. De gör dock sitt bästa utifrån de förutsättningar som har skapats.

Att lära sig om demokrati kan handla om olika demokratiska principer, till exempel turtagande, att respektera någon annans perspektiv och att acceptera majoritetsbeslut. Hur kan då lek sammankopplas med demokrati?

Turtagande handlar om att ta ansvar för egna handlingar men också om att respektera andras. Gemensamma lekpreferenser – att förstå lekens innehåll – kan skapa lustfyllda lekberättelser. Det är nedanstående utdrag från en observation exempel på. Flickorna inleder med en ”kattlek” som utvecklas vidare till en lek med annat innehåll. Turtagande är viktigt men också att kunna växla mellan vad som sker på låtsas och vad som sker, eller överhuvudtaget kan ske, på riktigt.

Sabina har lagt sig på mage på golvet i lekrummet, med vänster arm sträckt ovanför huvudet, och säger: Jag blev en staty. Ottilia står på Sabinas högra sida och tittar på henne där hon ligger alldeles stilla. Hon lägger sig ner och säger: Jag blev också det. De har huvudena nära intill varandra med kroppen ut åt var sitt håll. Nadine deltar inte i leken, hon har gått in i dockvrån. Ottilia ändrar ställning och säger: Jag ligger så här. Sabina ändrar också ställning och säger: Och jag ligger så här.

”Demokrati handlar om att på olika sätt tillsammans ta ansvar för en gemenskap av olikheter.”

Ottilias och Sabinas lek har en berättande form. De följer efter varandra både muntligt och fysiskt i rummet under en längre stund. De använder varandras påhitt, fyller i och inväntar varandra. Ottilia springer in i dockvrån, tar på sig en hjälm och säger: Jag blev förtrollad när jag tog på den här. Nadine och Ottilia hittar glansiga skynken, lägger sig ner på golvet och drar dem över sig. De ligger tätt intill varandra, trångt, inklämda i köksmöblemanget i dockvrån. Ottilia säger: När solen kom fram blev jag död. Jag låg för länge här under skynket. Sabina kommer och lägger sig på golvet intill, ovanför de två andra flickornas huvuden. Sabina har inget skynke på sig men ligger på rygg som de två andra. Hon blundar och säger: När solen kom fram blev jag också död och ni grävde ner mig. Ottilia svarar lätt skrattande: Men vi är ju också döda. Sabina skrattar också. Lekpratandet om döden leder till gemensam munterhet. Flickorna skrattar åt det som blir en omöjlighet på grund av döden.

Flickornas lek utvecklas och förflyttas mellan olika rum. Det fysiska rummet har inte på något särskilt sätt bildat utgångspunkt för leken. Berättelsen tar plats där de befinner sig och leken utvecklas med det material de har tillgängligt i det fysiska rummet. Turtagande utvecklar ett lekinnehåll och flickorna regisserar leken genom en gemensam förståelse för vad som kan ske på riktigt och vad som kan ske på låtsas, samtidigt som leken har humoristiska inslag.

I barninitierade lekar kan oväntade, svårhanterade vändningar ske som följande är ett exempel på. Barnen visar att de värnar om varandra och sin samhörighet även om vissa grupp- indelningar och visst lekinnehåll orsakar hinder i samspelet.

Ottilia, Nadine och Sabina har lekt tillsammans. Ottilia avviker från de två andra flickorna när hon och Joel jagar varandra. Oswald har lekt med Joel och han blandar sig i Ottilias och Joels lek på avstånd men ändå tillräckligt nära för att Ottilia ska komma i vägen för ett snöre som han har i handen.

Ottilia står vid ribbstolen och tittar på pojkarna när de klättrar och hoppar. Joel tittar leende på Ottilia och säger: Ta mig då! Oswald ropar: Pussa honom! Ottilia skrattar och jagar Joel. Oswald springer och upprepar att hon ska pussa Joel. Ottilia och Joel verkar först inte bry sig om Oswald, men efter en stund samspelar Joel mer med Oswald än med Ottilia och båda pojkarna börjar ropa. Leken avtar och Ottilia uppträder lite avvaktande när pojkarna springer omkring och ropar. Ottilia stannar upp och snöret i Oswalds hand träffar henne vid halsen. Hon säger: Aj! Det gör ont!, stannar till och tar sig för halsen. Oswald trycker snöret tvärsöver bröstet på henne och säger: Det är bara skönt.

Ottilia går med bestämda steg ut tillsammans med de två andra flickorna samtidigt som hon lika bestämt säger: Nu leker vi något annat! Det smäller hårt i dörren där pojkarna är. Harriet [lärare] går dit och säger att de inte ska smälla i dörren för det är så lätt hänt att fingrar hamnar emellan. Ottilia klättrar upp i ribbstolen och säger: Jag tänker inte komma ner till samlingen! Hon upprepar det flera gånger. Sabina frågar försiktigt: Vill du inte ha någon frukt? Ottilia svarar inte. Oswald knackar på fönsterrutan. Sabina säger: Oswald är där! Sabina står kvar och tittar ömsom på Ottilia, ömsom mot fönsterrutan. Då hon inte får något svar från Ottilia går hon in i dockvrån. Ottilia sitter kvar, kommer ner efter en liten stund och går in i dockvrån till Sabina och Nadine.

I ovanstående händelseförlopp sker inte turtagande under gemensamma lekpreferenser vilket ger en helt annan barn- initierad lekaktivitet. Här hade lärarens stöttning och hjälp behövts för att barnen skulle kunna förstå vad egna handlingar orsakar någon annan, så att förståelse för andras perspektiv kan skapas. Barnen har en nära samvaro med varandra där olika situationer snabbt avlöser varandra som läraren inte direkt är delaktig i. Hen ser inte samma olustiga situation som den som barnen är mitt uppe i.

I förskolan skapas normer som signalerar för barnen vilket slags beteende som är önskvärt. Miljö, material och olika slags arrangemang signalerar vad som värderas och förväntas och frågan vad barnen lär sig i just den här situationen väcks. Barn och vuxna befinner sig i utvecklingsprocesser tillsammans. Lärande och utveckling sker i alla situationer och sammanhang. Barn gör rätt utifrån sina egna erfarenheter och utifrån vad de har varit med om och har kännedom om. Vi brukar tala om att det är viktigt att reflektera över sin pedagogiska grundsyn och då framförallt vad gäller barnsyn och kunskapssyn. Men vi behöver även reflektera över vår demokratisyn. Förskolan vilar på demokratins grund.

Arbete på demokratisk grund i en pedagogisk verksamhet kräver att kunna förankra demokrati i konkret handling. I förskollärarens uppdrag innebär det att reflektera över hur barnens agerande, och inte minst lärares och barns gemensamma samspelsprocesser, ligger i linje med demokratiska principer. Det behövs en plan för vad demokrati faktiskt kan betyda i förskolan – en aktiv process där människors handlingar möts i enighet och oenighet. Demokrati handlar om att på olika sätt tillsammans ta ansvar för en gemenskap av olikheter.