”Förhållningssätt och agerande är de viktigaste byggstenarna”

Ett normkritiskt förhållningssätt har blivit den gemensamma plattformen i arbetet med jämställdhet i Lustigkulla förskola. Rektor Agata Viltelund vill att jämställdhetsarbetet ska vara levande i diskussioner och samtal.

Varför arbetar ni aktivt med jämställdhet?

Vår förskola öppnade 2018 och i början lade vi stort fokus på litteratur. Vi ville göra aktiva val när vi köpte in böcker – alla familjer skulle gestaltas – och vi ville ha en mångfald av huvudpersoner och teman. Vi ville också systematisera arbetet och varje gång en pedagog satte sig ner med ett barn för att läsa skulle de ta på sig genusglasögon. 
I samband med att vi började med de medvetna lässtunderna hade vi en föreläsning om jämställdhet med Olika förlag. Vi använder flera av deras böcker. Det finns ofta en handledning som stöttar pedagogerna i boksamtalet. 

När vi efter ett tag utvärderade vår verksamhetsplan kom det fram att flera pedagoger ville ha mer kunskap om jämställdhet. En annan indikator på att vi behövde utveckla arbetet var att i vår föräldraenkät svarade en del vårdnadshavare ”vet ej” på frågan om de upplevde att pojkar och flickor gavs samma förutsättningar. Allt detta sammantaget ledde till att vi använde det första läsåret till att fördjupa oss i ämnet. 

Berätta om hur ni arbetat och arbetar.

Vi ville verkligen förankra och problematisera arbetet och för att få en bas att stå på började alla med att läsa ett kapitel ur boken Arbeta med jämställdhet i förskolan (Gothia Fortbildning, 2017). Sedan diskuterade vi det på en arbetsplatsträff och tog upp egna erfarenheter i ämnet. Vi bjöd också in en av författarna att hålla en föreläsning. 
Därefter läste och diskuterade förskollärarna ytterligare kapitel i boken. Barnskötarna läste och diskuterade På genusäventyr – metodbok för drama och genus i förskolan (Natur & Kultur, 2007). 

När vi planerar undervisning använder vi ett planeringsstöd där vi formulerar målområde, metoder och utvärdering. I höstas lade vi till ytterligare en fråga i planeringsstödet: Hur gör vi aktiviteten jämställd och genusmedveten? På så sätt blir vi aktivt påminda när vi planerar. 
Jag gör regelbundna verksamhetsbesök och tittar på vilka möjligheter det finns att stötta undervisningen och därefter diskuterar vi avdelningsvis hur vi kan utveckla jämställdhetsarbetet ytterligare. 

Vi har också filmat sekvenser ur vardagen, till exempel kapprummet, samlingen eller en måltidssituation, för att uppmärksamma hur vi bemöter barnen och sedan problematiserat vad vi sett. 

Hur får du personalen att bli uppmärksam på sina värderingar?

Vi arbetar mycket med vilken arbetskultur vi vill ha när vi befinner oss i förskolan. Vi är nyfikna, respekterande, stöttande och förebilder för varandra. och ska stötta varandra. Vi resonerar olika, har olika utbildning, men vi är här för att berika varandra. Allt hör ihop.

Vi har arbetat mycket med att medvetandegöra hur vi utrycker oss. Det har varit en byggsten i vårt jämställdhetsarbete. Från boken fick vi inspiration att använda ett kodord –”blomma” – istället för att påpeka om en kollega säger eller gör något utan att reflektera. För det är klart att vi gör omedvetna val, med vårt kroppsspråk och när vi pratar. 
Vår metod att filma har bidragit till att uppmärksamma hur vi gör och vad vi säger, det har blivit en ögonöppnare. 

Hur säkerställer ni att inget barn bli utsatt för diskriminering på grund av kön eller könsöverskridande identitet? 

Vi arbetar mycket med att vara närvarande pedagoger – vi är där barnen är, kliver in i leken och kan förebygga att det inte sker diskriminering. 

Vi styr genom hur vi kommunicerar och planerar utbildningen. Vi lyfter medvetet fram att vi alla är olika som individer och vi lyssnar aktivt när barnen talar till varandra. Vi kan också utmana i samtal, gå in och aktivt bryta en norm, som en tredje person. 

Varje vecka har avdelningarna ett undervisningstillfälle utifrån värdegrundsfrågor som kan utgå från barnens vardag och samtal. Vi har också arbetat med att dela in barnen i mindre grupper. Därmed blir fler röster hörda och fler blir lyssnade på. Fler barn blir också trygga och vågar agera utifrån sig själva. Det är också ett sätt att arbeta förebyggande. 
Vi placerar oss också medvetet i den fria leken – vi finns där det sker klassiska könstereotypiska lekar. 

Bokens (Arbeta med jämställdhet i förskolan) konkreta exempel har också underlättat. Ny kunskap berikar och vi får förståelse för hur stor påverkan vi pedagoger faktiskt har, som förebilder och genom arbetskulturen. Vi har också en plan mot diskriminering där vi skriver hur vi arbetar förebyggande, det går hand i hand. 

När vi startade hela projektet var vi väldigt öppna och berättade om olika upplevelser. Det blev en tydlig förankring till att det här arbetet är på riktigt och betydelsefullt. Hur vi har blivit bemötta har påverkat våra val i unga år. Vi har också samtalat om hur vi talar till barnen. Vi behöver bli mer medvetna kring vårt röstläge och kroppsspråk.

Hur stöttar du personalen att använda sina erfarenheter i jämställdhetsarbetet?

Som chef behöver jag inspirera och motivera till att arbetet med jämställdhet är viktigt. Jag stöttar pedagogerna, ser till att vi skapar möten med möjlighet att diskutera. Jag behöver också vara en förebild genom att vara aktiv i samtal och hur jag fördelar talutrymmet. 

Jag behöver också reflektera över mig själv, hur jag agerar – i min placering,i mitt kroppsspråk, vem jag lyssnar på och i mina språkliga signaler. 
Ett sätt att inspirera är att visa att jag läser avhandlingar och forskning som jag delar med mig av. 

Hur får ni jämställdhetsarbetet hållbart och systematiskt?

Som rektor behöver jag visa att arbetet med jämställdhet inte är något ”extra”. Det ska finnas redan i planeringen av undervisningen och i verksamhetsplanen. Det är viktigt att arbetet sker kontinuerligt och att en blir påmind om det hela tiden. 
Jag behöver förmedla att förhållningsätt och agerande är de viktigaste byggstenarna – jämställdhetsarbetet ska vara levande i diskussioner och samtal. Men framför allt behöver jag vara en förebild och inte släppa det som vi byggt upp, utan fortsätta arbetet. I detta behöver vi hela tiden ge positiv feedback och stötta varandra. 

Hur inkluderar du all personal i jämställdhetsarbetet?

Vi har lagt en gemensam plattform och har därmed en grund att stå på. På våra möten ser jag till att alla är aktiva i samtalen och att alla röster blir hörda. Jag visar att jag har höga förväntningar – detta är något vi ska arbeta med. Arbetet med att alla skulle fördjupa sig i böckerna var ett sätt att visa att varje pedagog har betydelse. När vi kliver in i förskolan gör vi det i en profession och alla har lika stor påverkan på barnen. 

Organisation, bemötande samt krav och förväntningar bidrar till att forma barns uppfattningar om kvinnligt och manligt – hur arbetar ni med det?
Alla vuxna är förebilder och vi behöver vara medvetna om vilka ord vi använder när vi pratar med flickor och pojkar, till exempel när vi hälsar på barnen. Det finns ett genomtänkt och medvetet val i hur vi till exempel ropar på barnen. Vi har haft många diskussioner om det och pedagoger har ifrågasatt varför de inte kan ropa kom tjejer, om det bara är tjejer. Vi har kommit överens om att vi ropar kompisar, kom alla barn eller avdelningens namn till exempel. Jag ser det som något positivt att pedagoger har vågat ifrågasätta eftersom det bidrar till ytterligare fördjupning. 

Vi har arbetat mycket med bemötande och att alla barn ska få möjlighet att prova material, aktiviteter och olika sätt att uttrycka sig på. När vi planerar undervisning ser vi till att ha en variation i våra val av arbetssätt. Vi kombinerar till exempel material som anses pojkigt och flickigt. 

Ibland styr vi barnens aktiviteter, ibland väljer barnen. Många väljer det som kompisen väljer. Det kan finnas en rädsla att välja annat. Vi använder oss av aktivitetstavla och lekgrupper och pedagogerna går aktivt in och motverkar att det blir klassiskt könsstereotypt. 

Förutom att vi observerar och filmar varandra ger vi också varandra direkt feedback, på ett utvecklande sätt. Hör vi något tokigt reagerar vi på det och lyfter det tillsammans. 
Om ni märker att ni själva eller en kollega bemöter flickor och pojkar olika – hur hanterar ni det? 

I första hand hoppas jag att vi reagerar och att det blir ett utvecklande samtal mellan två kollegor. Målet är att det ska ske per automatik och att det blir ett utvecklande arbetssätt. Om vi märker ett mönster hos oss själva eller en kollega är min förhoppning att vi kan ta upp det på en arbetsplatsträff. Jag hoppas att alla tänker att ens eget lilla felsteg kan berika så att andra tänker annorlunda. 

Om jag hade uppmärksammat något sådant skulle jag ha ett samtal med pedagogen, men även be om att få beskriva händelsen anonymt på ett kollegialt forum. Då kan jag fråga om andra känner igenom sig och hur de skulle ha resonerat och göra ett lärande av det. Detta är en utveckling vi gör tillsammans. Det är viktigt att vi agerar, annars kommer det att fortsätta. Om jag själv skulle uttrycka mig olyckligt hoppas jag att en av mina pedagoger skulle reagera. 

Agata Viltelund

Agata Viltelund

Ålder: 33 år.
Bor: Knivsta.
Familj: Min man Niclas, Amira, 7 år, och Vilmer, 3 år.
Arbete: Rektor i Lustigkulla förskola i Knivsta kommun, 8 avdelningar.  
Fritidsintressen: Sjunger i gospelkör.
Läser: I nuläget litteratur som hör till rektorsprogrammet och lite till.
Lyssnar på: Nästan allt.
Motto: Med rätt inställning kommer du långt!
Förebild: Oj det går inte att välja en person. Plockar gobitar från flertal.  

Tips!
  • Skapa ett klimat som gör att vi kan bjuda på oss själva. Skratta tillsammans och blicka alltid framåt.
  • Lägg fokus på att utvecklas tillsammans. Ge mycket tid till det kollegiala lärandet i olika konstellationer. 
  • Blanda olika inlärningsmetoder – läs litteratur och forskning, gå på föreläsningar, filma och diskutera innehållet efter varje moment. 
  • Var medveten om att utveckling tar tid!
  • Lägg fokus på att konkretisera tydliga exempel i vardagen. 

 

Läs fler

Pernilla Rönnlid

Pernilla Rönnlid

Redaktör på Förskoletidningen.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant