01
02
03
04

Så gör vi

Vi bad fyra förskollärare reflektera kring vårt tema Jämlik och jämställd.

1. I vilka sammanhang pratar ni om vad jämlik och jämställd förskola är i arbetslaget och i personalgruppen? 

2. Hur pratar ni med barnen om jämställdhet?

3. Vilka är de vanligaste könsstereotypa förhållanden ni uppmärksammar?

Alexandra Ringbom Welin, Humledalens förskola, Åstorp.

Alexandra

 

 

 

1. Vi pratar om det dagligen i situationer som uppstår, framförallt när det gäller hur vi bemöter barnen. Det råder ett öppet klimat i arbetslaget så det är lätt att diskutera med varandra. Ofta kan vi lyfta det redan samma dag som vi uppmärksammat något som kan upplevas problematiskt. Vi kommer sedan gemensamt fram till alternativa förhållningssätt i bemötandet av barnen. Det kan vara skillnad på hur jag tänker att jag borde agera och hur jag faktiskt gör i praktiken. Därför blir det kollegiala lärandet viktigt.

2. Vi arbetar mycket med att synliggöra barnen för varandra och att de ska uppmärksamma varandras styrkor. I arbetet med de yngsta barnen är det viktigt för mig och mina kollegor att vara goda förebilder. Vi behöver tänka på hur vi framställer barnen för varandra, hur vi kommunicerar med dem och bemöter dem. Barnen ska inte känna att vi begränsar eller uppmuntrar dem att prova något baserat på deras könstillhörighet. Själva begreppet jämställdhet är inget vi har använt tillsammans med barnen ännu utan vi försöker istället fylla begreppet med innebörd. Visionen är att begreppet jämställdhet och dess innebörd ska vara en självklarhet för den generation barn som nu utbildas i förskolan.

3. Vi har haft mycket diskussioner kring hur vi vuxna bekräftar barnen på olika sätt. Det kan exempelvis vara att barnet visar upp sin nya tröja. Säger vi att det var en ”söt” kanin på tröjan som flickan har medan vi säger att pojken har en ”cool” kanin på sin tröja? Vilket tonläge använder vi när vi bekräftar pojkar respektive flickor? Vi har också uppmärksammat hur vi talar om barnens vårdnadshavare med barnen. Hur vi involverar båda vårdnadshavarna i samtalen om vardagliga sysslor i hemmet? Vi säger exempelvis inte att det kan mamma tvätta hemma eftersom vi inte vill förstärka att det skulle vara en uppgift enbart för mamman.

 

Marie Salander, Vintergatans förskola, Luleå. 

Marie S

 

 

 

1. I personalgruppen pratas det oftast i samband med att skapa förutsättningar för oss som pedagoger, till exempel under arbetsplatsträffar, i pedagogiska nätverk, husmöten, reflektionstillfällen, andra tillfällen där möten sker mellan kollegor.

Jag kan ofta känna mig otillräcklig i arbetet eftersom läroplanen och barnkonventionen trycker på alla barns rätt till en likvärdig utbildning utifrån de enskilda barnets förutsättningar. Hur ska vi få förutsättningar till att ge alla barn de stöd de behöver då politiker och kommunen drar in på resurser? Redan där talar de om för oss att vi inte kan ge alla en jämlik utbildning. Vi pedagoger ser svårigheter att ge alla barn de stöd de behöver utifrån de förutsättningar de har, men utifrån de förutsättningar vi har skapar vi såklart de bästa förutsättningarna för barnen.

2. Vi pratar oftast om det när barnen lyfter det själva – det är orättvist när x får si eller så. Då brukar vi reflektera tillsammans med barnen. Måste det vara rättvist jämt? Vad är rättvist? Vad är jämlikt? Barnen brukar tycka att det är när alla får lika mycket.

Men barnen är fina i det att de sällan pratar skillnader mellan könen, de ser varandra som jämställda. Givetvis pratar de om "flickigt" och "pojkigt", senast idag hade vi en dialog kring matbordet där barnen funderade kring allas vår Pippi Långstrump. Det måste ha varit en tjej eftersom hon hade flätor. Denna kluring fick vi samtala vidare om och de kom fram till att flätor ändå är något som alla kan ha.

3. När det gäller det typiskt könsterotypiska upplever jag att flickor gärna vill visa upp sina glittriga, fina kläder medan pojkarna pratar om coola kläder. Och jag funderar över hur det har blivit så. När det händer försöker vi avdramatisera lite och fokusera på klädernas funktion. 

När det gäller material i övrigt har vi verkligen försökt tänka allsidigt. Vad undersöker barnen? Vad är de intresserade av? Var/hur sker mötena mellan barnen?

Tidigt i min roll som förskolepedagog, för cirka åtta år sedan, stötte jag på kollegor som pratade om "flick- och pojkleksaker". Jag minns hur jag funderade över vad de menade. Fanns det olika leksaker beroende på om de är pojkar eller flickor?
Vi jobbar mycket på att se det enskilda barnet och inte ha fokus på om de är pojke/flicka/hen. Jag försöker tänka barnen som barn och vad de kan när de börjar förskolan. Vad har de för förutsättningar? Vad ger jag barnen för förutsättningar? Utifrån ålder och förkunskap?

Sandra Florentz Zakariasson, Västergärdets förskola, Landvetter.

Sandra

 

 

 

1. Vi pratar flera gånger i veckan, ibland dagligen, om hur vi ska arbeta för att sträva efter en jämlik och jämställd förskola. Vad innebär det för oss och hur kan vi bryta ner det till vår verksamhet och våra utvecklingsområden? Vi lyfter det utifrån läroplanens betydelse och vårt uppdrag att erbjuda en jämlik och jämställd förskola. En viktig aspekt är att vi pratar med barnen om vad begreppen innebär, men på ett mer barnanpassat vis – vad innebär det för dem och kompisarna? Vi lyfter allas lika värde och att samtliga barn i barngruppen ska få vara med och delta och påverka på likvärdiga villkor. 

2. Utifrån vår kommuns fokusområde – Barns inkludering och jämställdhet – med fokus på delaktighet och inflytande, har vi valt ett prioriterat mål: Vi samtalar med barnen om och visar på vad trygghet, jämlikhet, jämställdhet och rättvisa innebär för dem och för andra, och om de rättigheter och skyldigheter de har. Vi strävar efter att ständigt basera vår pedagogiska verksamhet på detta. Samlingen är ett exempel på en planerad aktivitet där vi pedagoger pratar med barnen om jämställdhet. Där lyfter vi in begrepp som demokrati och jämlikhet mellan barn och pedagog. Bägge parter har rättigheter men också skyldigheter och alla människor oavsett kön ska ha samma rättigheter. 

Dialoger med barnen om vad jämställdhet är uppstår ofta när barnen pratar med varandra. Vi pedagoger kan då berätta om vad begreppet står för och hur vi kan lyfta in det i den aktuella situationen. Diskussioner kring jämställdhet och jämlikhet uppstår också i barnens konflikthanteringar. Då kan vi tala om att alla har rätt att delta i till exempel lek eller att alla har rätten att säga ifrån. 

3. Vi uppmärksammar främst könsroller. Jag arbetar för tillfället med de äldsta barnen och de kan uttrycka könsstereotypiska förhållanden som exempelvis här är tjejbordet eller detta är killaget. Könsrollerna blir då tydliga och tyder på att barnen gör skillnad på varandra utifrån det biologiska könet. När vi upptäcker detta försöker vi pedagoger lyfta in begrepp som “barnlaget” eller avdelningens namn och ange detta som en grupp. Det är alla delar såsom olika biologiska kön, olika barn och olika pedagoger som tillsammans skapar och är vår avdelning, där vi alla behövs för att det ska vara just detta. 
 

Christine Engstrand, förskolan Äventyret, Kungsängen.

Christine

 

 

 

1. När det lyfts så görs det oftast i sammanhang när vi bemöter situationer som kan handla om jämlikhet. Vi ser till exempel till att uppmärksamma vad som sker i barngruppen. Lägger vi märke till att något barn blir utanför på grund av till exempel val av kläder eller frisyr pratar vi med barnen direkt. Är det enstaka tillfällen räcker kanske detta men ibland finns behovet av att reflektera vidare om hur vi ska jobba. Vi pedagoger behöver samarbeta, vara noga med att uppmärksamma varandra på vad som sker i barngruppen och ha en öppen och aktiv kommunikation.

2. Vi pratar mycket om hur man är mot varandra och om allas rätt att gilla olika och att vara olika. Barnen frågar och jag svarar och ställer öppna frågor tillbaka. Det är viktigt att låta barnen själva utforska och fundera på om och varför. Vi hade en liten tomtedocka med skägg och luva hos oss ett tag och en dag frågade ett barn om det var en pojke eller flicka. Jag frågade vad hen trodde. Barnet sa då att hen trodde det var en flicka och jag sa då: Ok, det tror du. Spelar det någon roll? Barnet svarade Näää och sen var samtalet över för den gången. 

Vi pratar också om hur man ser ut. Kan en tjej ha kort hår? En kille nagellack? Jag får själv ofta frågan om jag är kille eller tjej och jag har förstått att det har att göra med att jag är korthårig. 

3. Det kan vara när barnen leker – pojkar i bygg- eller bilrummet, flickor i hemvrån och ateljén. Det kan också vara vid lekar på gården. Pojkar spelar mer fotboll och klättrar mer. Flickor leker ”lugnare” lekar. De gungar eller leker mamma, pappa, barn. Vid kalasprat mellan barnen kan det ibland vara så att killarna bara ska bjuda killar eller tjejerna bara tjejer.

Barnen kan också påpeka om en kille har långt hår, nagellack eller klänning. Oftast påpekar de inte om en tjej har typiska ”killfärger”, däremot om en kille har ”tjejfärger”. Men jag tycker att detta har förändrats mycket under åren jag arbetat. I dessa situationer är det viktigt att fånga barnen och fråga – Varför? Vad? Hur? Vi behöver ge alla samma förutsättningar och vara närvarande, härvarande pedagoger.

 

Läs fler

Pernilla Rönnlid

Pernilla Rönnlid

Redaktör på Förskoletidningen.

DISKUSSIONSVERKTYG: Jämlik och jämställd

TEMA: Jämlik och jämställd

Lika för alla

Nr 2 2020
Praktisk pedagogik
lock
TEMA: Jämlik och jämställd

Reflektera

Nr 2 2020
Praktisk pedagogik
lock
TEMA: Jämlik och jämställd

Analysera mera

Nr 2 2020
Praktisk pedagogik
lock

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant