Lek som frirum eller könskodad arena?

Jämställdhet i lek utgör ett komplext samspel som inte bara har med kön att göra. I leken intar barnen olika positioner och lekmaterial och miljöer kan vara kodade. Pedagogen har ett ansvar för att ge varje barn de bästa förutsättningarna att delta i lek utifrån sina förutsättningar och förmågor.

Einar och Aina leker med en vagn. Först sitter Einar i den och Aina puttar på, sedan byter de. Artigt frågar de varandra: ”Byta?” och svarar bekräftande: ”Jaa.” När det är Einars tur att putta på krockar han med backen med byggklossar i papp. Han stannar och undersöker materialet. Aina kravlar ur vagnen lägger huvudet på sned och frågar: ”Byta?” Einar skakar lätt på huvudet och är djupt försjunken i att rota runt bland klossarna. Så lägger han en i vagnen. Aina tittar på och tar också en kloss och lägger i vagnen. Så lastar de vagnen full och sedan går Einar i väg med den. Aina går efter, kanske väntar hon på att få tillfälle att byta med Einar? Einar kör bestämt och tycks inte se Aina, plötsligt verkar det som att Einar ”äger” vagnen som de tidigare haft gemensamt. Aina går efter en stund, sedan spanar hon runt i rummet och upptäcker en tom vagn som hon hämtar. Hon drar den bort till klosslådan och lastar den full med klossar och kör ikapp Einar. Nu ler Einar mot Aina – de leker tillsammans igen.

De yngsta barnens tillsammanslek baseras ofta på imitation och att göra lika tillsammans. Det är en bra grund både för ett lek- och ett jämställdhetsperspektiv. Att arbeta i förskolan innebär ett ansvar att ge varje barn de bästa förutsättningarna att både få leka egeninitierade lekar och delta i lek som vi introducerar eller gemensamma lekar med andra barn utifrån sina förutsättningar och förmågor. Samtidigt ska detta arbete inkludera ett jämställdhetsperspektiv som främjar alla barns lika rättigheter och möjligheter oberoende av könstillhörighet. Det räcker dock sällan att bara titta på könstillhörighet när vi vill skapa förutsättningar för jämställd lek. Begreppet jämställdhet beskriver likaställning mellan könen, att det i lek och lekmiljöer råder rättvisa maktförhållanden mellan pojkar och flickor. Makt är alltid relaterat till normer, inte bara kring kön. Även ålder, etnicitet, religion, klass och funktionalitet (de sju diskrimineringsgrunderna) skapar olika maktordningar som påverkar och samverkar med varandra.

De olika maktordningarna och de olika positioner som de konstruerar skapar skillnader, som ibland leder till en ”ojämlik arena” (Elmeroth, 2012). Med ett sådant intersektionellt analysverktyg kan vi se att de samspel och processer som sätts igång under lekande är komplexa och mångtydiga. De är beroende av flera olika faktorer på olika nivåer, som hur vi vuxna förhåller oss till genus, jämställdhet och lek, hur vi skapar erbjudanden om lek genom hur vi ordnar miljöer och erbjuder material, hur vi utmanar barn i lek, hur lekgruppen är sammansatt och hur stor den är, vilka erfarenheter av jämställdhet och lek som barnen har gjort tidigare och gör i gruppen här och nu, barnens ålder, vilken lek som pågår, vilket humör de som leker är på, vilka lekkunskaper de bidrar med och så vidare. Jämställdhet i lek utgör därmed ett komplext intersektionellt och intraagerande samspel, där vi kan lyfta fram olika aspekter som inte bara har med kön att göra. Barn kan till exempel inta olika positioner i lek och material och miljöer kan vara kodade.

"Vi måste alltid börja med oss själva för att kunna skapa förutsättningar för barnen att leka jämställt."

Den norska lekforskaren och förskolläraren Eli Åm menar att pedagogens egen lekkompetens, kunskap om och insikt i lekens betydelse är mer avgörande för hur djup och utvecklande barnens lek blir än vad de lekande barnens egen fantasiförmåga eller lekfullhet är (Åm, 1986). Detta gäller också när vi tänker lek och jämställdhet. Vi måste därför alltid börja med oss själva för att kunna skapa förutsättningar för barnen att leka jämställt. Därför handlar jämställd lek inte bara om barnens lekande, utan om lekandets förutsättningar – om vår egen hållning och hur vi möter barnen i situationer där jämställdhetsdilemman uppstår och om hur vi skapar miljöer och använder material som främjar jämställdhet.

Vi tänker ofta att lek är ett slags frirum där barn i egeninitierad lek kan prova ut olika positioner mellan sig och även olika roller som passar in i den tematik de valt att leka kring. Einar och Aina upptäcker rummets och materialets möjligheter och är i full färd med att inta det. De har redan lärt sig viktiga jämlikhetskvaliteter som att vänta, byta och lyssna på varandra och leker grundläggande tillsammanslek där de inspirerar och imiterar varandra. Andra gånger kan lekandet vara mer stereotypt och barnen välja traditionella roller som konserverar gamla könsmönster och ojämställdhet. Samtidigt tar barn ofta ut svängarna i leken och driver ibland gäck med det som de uppfattar som de vuxnas pedagogiskt eller politiskt korrekta agenda:

Det har just varit Nobelpris vilket barnen firat med olika priser och nobelmiddag. Vendle och Haide har klätt ut sig i mantlar och långa tunna handskar. Plötsligt kommer Haide på att de ska gå på Nobelmiddag. ”Vi säger att vi var Hanne och Nea som skulle få priset …”, föreslår Vendle. Barnen fnissar. De leker att de sminkar sig framför spegeln och sedan går de ut ur rummet vinglande på imaginära högklackade skor, mantlarna omkring sig och handskarna dinglandes i händerna: ”Åh Gud, vad lerigt det var här! Min klänning blir helt F-Ö-R- S-T-Ö-R-D!” utropar Vendle med ljus och överdriven röst. ”Vi ropade på en taxi – Taxiii!” ropar Haide i falsett och vinkar med handen över huvudet. De båda pojkarna skrattar så de faller omkull. Pedagogen Hanne undrar vad som står på. Då skrattar barnen ännu mer. En stund senare blir handskarna slungor och barnen går på ”jakt”.

Vendle och Haide kommer på sitt lektema kanske av de ovanliga långa handskarna som är ”på tillfälligt besök” i utklädningslådan och skapar en aktuell lek kring det som de överdriver. De spånar fram en slags överdriven kvinnoroll när de gestaltar sina pedagoger på väg till Nobelmiddag och har samtidigt otroligt roligt åt hur töntigt det blir.

”De miljöer och det material som barn använder i lekandet är laddade med sociala och kulturella koder.”

Vilket handlingsutrymme som öppnar sig för barn avgörs av vilken position de kan inta i leken. Vi kan utgå från fyra olika grundpositioner som barn ofta växlar mellan, både under en lek och mellan olika lekar, men som också kan bli till ett mönster som cementerar olika barns handlingsmöjligheter i lek över tid. Haide och Vendle är båda jämbördiga och har lika stort inflytande på hur leken ska lekas, vilka roller de ska inta och de bidrar båda till att fylla på lekens tema. Likaså är det i Ainas och Einars lek. De intar likställda positioner i leken.

Iandra lekar kan vi se hur ett barn intar en ledande position, för en stund eller genom hela leken, och därigenom får stort handlingsutrymme och inflytande över lekandet. Den ledande positionen kan te sig naturlig när barnet är kreativt och eftertraktat som lekkamrat, andra gånger intar barnet positionen med hjälp av sociala resurser som kön, ålder eller kulturell bakgrund. Den följande positionen intar barn när de antingen tycker det är roligt att följa den ledandes eller de likaställda lekarnas kreativa inspel i leken eller kanske inte har de sociala resurser som just i den leken betraktas som högstatus och en förutsättning för att inta en högre position. Sociala resurser kan vara rätt ålder, rätt kön, rätt kulturell bakgrund, en redan etablerad relation, särskilda kvalifikationer av kognitivt eller konstnärligt slag eller att besitta en attraktiv resurs som att kunna senaste dataspelet. I den följande positionen har barnet möjlighet att iaktta och lära sig något om hur leken leks och denna kunskap kan barnet använda sig av för att förhandla om sin position. Så blir det för Aina när Einar plötsligt inte vill turas om att köra vagnen utan signalerar att han vill ha den själv. Efter att ha iakttagit Einars lek finner Aina på att hämta en vagn till och lasta den på samma sätt, så återupptas leken med likställda positioner. Slutligen intar barn en potentiell position när de inte riktigt deltar lika aktivt sätt som de andra, kanske befinner sig lite grann i lekens utkanter eller rent av står helt utanför. Också denna position ger möjlighet att granska och skapa kunskap om hur lekandet sker för att sedan gå in mer aktivt. I den potentiella positionen är handlingsutrymmet i leken obefintligt, samtidigt som det när som helst kan förhandlas om. Det är alltså inte frågan om statiska utan föränderliga och förhandlingsbara positioner.

De miljöer och det material som barn använder i lekandet är laddade med sociala och kulturella koder, de signalerar vissa normer och värden och ger impulser till olika slags lekande. Vagnarna och pappkartongerna är relativt okodade, medan handskarna signalerar feminitet, som barnen först senare omvandlar till en annan betydelse. Koderna ett material bär på kan omfatta normer kring genus eller jämställdhet. Detta påverkar dels hur de kan kombineras på olika sätt, dels graden av öppenhet i lekandet. Ett starkt kodat material styr ofta lekandet i en bestämd riktning. Självklart kan barn göra kreativa omtolkningar också av kodat lekmaterial. Samtidigt fordrar det vana att omtolka, en förmåga som barn ”lär” av varandra och av pedagogers kreativa omtolkningar av material i andra situationer. Stark kodning har material som pekar ut lekandets riktning, som barbiedockor, legomiljöer eller mediainspirerade figurer. Svagast kodning har naturmaterial, sand, vatten och visst återbruksmaterial som wellpapp.

Lekmiljöer kan också vara starkt eller svagt kodade och brukar beskrivas utifrån grad av strukturering. En ostrukturerad lekmiljö består mest av neutrala element, där barnen själva får tolka in och skapa lekandets tematik. De öppnar därmed upp för mer jämställt lekande. Samtidigt kan mer strukturerade och kodade miljöer bidra till mer jämställt lekande, en läkarmottagning, butik eller hemmavrå är miljöer som barnen känner igen från sina egna liv och därigenom har erfarenheter att göra lek kring. Hur vi skapar lekmiljöer och väljer material skapar förväntningar på hur barn ”bör” leka. Kan vi skapa lekmiljöer där barn uppmuntras att överskrida traditionella könsmönster och erbjuda genus- kombinerbart material där barnen kan göra egna tolkningar och konstruktioner bortom traditionella mönster främjar vi jämställt lekande. 

Lek

Skapa förutsättningar för mer jämställd lek

• Granska normer och attityder som påverkar vår hållning till flickor/pojkar i lek och utmana dessa.

• Delta aktivt i barnens lekande.

• Granska lekmiljöerna och förändra dem både utifrån barnens lekintressen och ett jämställdhetsperspektiv.

• Granska lekmaterialens kodning och tillföra material som utmanar barnen.

• Granska lekarna utifrån vilka teman som dominerar samt vilka positioner och vilket material barnen använder. Utvidga och fördjupa, bredda och utmana utifrån de svar ni får.

Källor

Eidewald, C. (2009). Det finns inga tjejbestämmare. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Elmeroth, E. (2012). Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete. Lund: Studentlitteratur.

Skolinspektionen (2017). Förskolans arbete med jämställdhet.

Zachrissen, B. (2015). Like muligheter i lek? Interetniske møter i barnehagen. Oslo: Universitetsforlaget.

Åm, E. (1985). Hva gjör vi med leken? Barnehagefolk 2. 

Öhman, M. (2019). Nya Hissad och dissad. Stockholm: Liber.

Margareta Öhman

Margareta Öhman

Psykolog, författare till bland annat Värna barns lekstyrka (Gothia Fortbildning, 2019) och barnkulturvetare med mer än fyrtio års erfarenhet av att arbeta med barn och vuxna i förskolan. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant