Nya tankar … och nytt bränsle i tanken

Alla har vi varit studenter någon gång och vet vad det innebär – hårt jobb som aldrig tar slut oavsett om det är vardag eller helg. Något som vi alla också borde prova på är att handleda en student eller agera som mentor under en tid. Vilken energikick och vilket ypperligt tillfälle att få sitta ner och reflektera kring det som är roligast (och viktigast) av allt – den verksamhet och de barn som vi arbetar med! Den hemtama miljön blir plötsligt satt under lupp, ifrågasatt och analyserad. Hu, vad läskigt, tycker en del. Uppfriskande och spännande, tycker jag.

Varför ser våra miljöer ut som de gör, på vilket sätt använder vi matematikmaterialet och hur organiserar vi egentligen våra gemensamma aktiviteter? Frågor, frågor, frågor som kräver någon form av, kanske inte alltid svar, men eftertanke.

Vi lär av att ställa frågor, vrida och vända på skeenden, göranden och låtanden. Låta allt sjunka in, återkomma, vrida perspektivet lite till. Äntligen får vi tid till allt detta, studenten och jag. Och det känns lyxigt, oerhört lyxigt, i en vardag med lika tight körschema som Melodifestivalen.

Förskolan jag arbetar på hade under en tid grundlagt temat kring barnkonventionen. Tillsammans med en pedagog hade en tankekarta utkristalliserats och barnen var verkligen med på tåget, de hade tydliga uppfattningar och idéer kring vad varje barn behöver. Vi läste böcker om barnkonventionen och kopplade innehållet till vår egen vardag, både i förskolan och hemma.

”Den hemtama miljön blir plötsligt satt under lupp, ifrågasatt och analyserad. Hu, vad läskigt, tycker en del.”

Så kom studenten. Hon planerade för vår gemensamma samling kring Alla är lika mycket värda, men på ett, för oss, nytt vis. Hon fotograferade bilderna i boken och projicerade på stor skärm medan hon läste texten. Alla barn fokuserade på skärmen medan de lyssnade. Inget: Jag ser inte! Hon sitter i vägen!

Alla såg, alla hörde, alla satt bekvämt och kunde hänga med i bokens innehåll. Jag törs påstå att merparten av barngruppen lärde mer om barnkonventionen vid det tillfället än vad de gjorde när jag själv högläste på traditionellt vis. Ett gott exempel på hur vi inom förskolan kan använda oss av digitala lösningar i lärandets tjänst.

Men det tar inte slut här. Studenten hade fått blodad tand och ville gärna hjälpa till och knyta ihop säcken med barnkonventionen innan terminens slut. Hon passade på att dra nytta av barnens intresse för populärkultur, i det här fallet deras stora fascination för Sommarskuggan och Vinterskuggan från SVT:s Sommarlov. Dessa suspekta figurer hade nämligen stulit alla barnens rättigheter som vi arbetat med under terminen! Skuggslem tillverkades och jakten på artiklarna var igång.

På det här viset, genom att skapa röda trådar mellan fantasivärldar och den verklighet vi lever i, kan vi inspirera barnen att lära mer, att dela med sig av sina erfarenheter och framförallt glädjas åt det lustfyllda i att gå i förskolan.

Så när terminen går mot sitt slut och den trötta förskollärarens energi börjar dala, se till att få en student som med sin entusiasm och andra infallsvinklar ger skjuts åt verksamheten. Barnen inspireras och vi med dem och studenten får möjligheter att prova sina vingar på riktigt.

Handledaren ska sitta lugnt i båten och göra det hon eller han är bäst på – att med sina erfarenheter och kunskaper vägleda den nya generationen förskollärare mot nya mål. 

Läs fler

Johanna Larsson Gullander

Johanna Larsson Gullander

Förskollärare och montessorilärare på Båstad Montessori, vars drivkraft är att förskolan ska vara en trygg och rolig plats, där undervisning och lek utgör grunden för barns lärande.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant