Varför började du forska om just detta?

Under 2012 följde jag en rad olika förskolor på Twitter. Jag började fundera över tonen i inläggen, hur de tilltalade föräldrarna, varför de valde ett publikt medium för något som i vissa fall tydligt var riktat till föräldrarna och hur dessa ”fönster” in i förskolan påverkade bilden av förskolan i stort. När jag skulle sätta mig in i forskning om vilka medier som används av förskolepersonalen i kommunikation med föräldrar överraskades jag av att det knappt fanns någon svensk forskning. Jag tog därför utgångspunkt i forskningen om föräldrasamverkan och relationer mellan personal och föräldrar, och skrev en avhandling om medierad föräldrakommunikation, som jag redan trodde fanns.  

Vilka är de viktigaste resultaten i studien?

Personalen i förskolan ägnar sig åt vad jag kallar för ett ”kommunikationsarbete” som ligger utöver det ordinarie arbetet i barngrupp. Man förväntas inviga föräldrarna och möjliggöra delaktighet, men förutsättningarna för att göra det – och sättet som det görs – skiljer sig kraftigt åt även inom en och samma kommun. Olika föräldragrupper har olika krav och förmågor och så även personalgrupperna. I brist på tekniska resurser, tid och utbildning för detta kommunikationsarbete, blir personalens och chefernas privata kompetenser, intressen och teknik av betydelse för hur kommunikationens utformas. 

Förväntningarna utifrån läroplanen är höga, samtidigt som förutsättningarna att arbeta aktivt med kvalitet i kommunikationen kan få flera effekter. Dels är det en likvärdighetsfråga, eftersom föräldrarnas tillgång till förskolan och möjligheter till inflytande är delvis avhängigt hur verksamhetens kommuniceras, dels är det en professionaliseringsfråga eftersom kommunikationen skulle kunna fungera som ett verktyg för personalen som strävar efter att bli erkända som en professionell pedagogisk verksamhet. Det är dessutom en arbetsmiljöfråga eftersom kraven på personalens förmågor höjs, i synnerhet genom digitaliseringen, utan att resurser skjuts till i motsvarande omfattning.  

Vad överraskande dig mest?

Även om skillnaderna i sig var väntade, överraskades jag av hur mycket kommunikationsarbetet skiljde sig åt mellan de förskolor jag studerade inom en och samma kommun, beroende på föräldragrupperna. Det är helt olika jobb, som kräver helt olika förmågor av personalen. 
Jag överraskades också av att flera av förskolorna jag studerade 2015 saknade de enklaste mobiltelefoner för att kunna hålla kontakt med föräldrar i samband med exempelvis utflykter och därför var helt beroende av privata mobiltelefoner om något skulle inträffa. Jag ser det som en tradition inom förskolan där personalen tvingas kompensera brister i arbetets förutsättningar genom att använda privata resurser. Mina gamla leksaker finns exempelvis spridda i de förskolor där mina föräldrar har arbetat. 

Vem har nytta av dina resultat?

Jag hoppas att förskolepersonalen ska känna igen sig i beskrivningarna av de utmaningar som de möter i kommunikationen med föräldrarna och att de genom exemplen och analyserna ska kunna börja fundera på hur de själva kommunicerar och varför de gör det. Jag hoppas att förskolechefer ska se vilka komplexa processer som pågår i till synes enkel, vardaglig kommunikation och reflektera över och diskutera hur de sätter en hög standard för kommunikationen vid förskolan och hur olika föräldragrupper inkluderas och exkluderas i verksamheten. 

Nästan alla jag har intervjuat uttrycker en vilja att visa upp en motbild av förskolan och det har också andra studier visat före min. Man är trött på att uppfattas som dagis och man är trött på att nyhetsmedierna alltid fokuserar på platsbrist men aldrig på verksamhetens pedagogiska uppdrag. Genom sociala medier ser man en stor potential att berätta en motberättelse, att föra fram sin egen förståelse för förskolan. Det handlar inte om att förställa den, utan om att visa upp något man menar att folk inte känner till. 

Jag menar att den potentialen inte bara hör till sociala medier, utan gäller kommunikationen generellt, både till föräldrar och omgivande samhället. Om vi är väldigt angelägna om att uppfattas som en professionell pedagogisk verksamhet finns det anledning att fundera över vad professionalitet är för oss, och hur det syns i vår kommunikation. Det handlar inte bara om estetik, utan också om en medvetenhet om hur vi talar till föräldrarna. 

Vad kommer du att forska om härnäst?

I min avhandling fokuserar jag på personalperspektivet och jag ser nu fram emot att få ta mig an föräldraperspektivet. Jag vill också forska om den digitala omställningen i förskolan som en arbetsmiljöfråga, eftersom inte bara min studie visar att delar av personalen upplever omställningen som mödosam och krävande. När vi talar om digitalisering talar vi ofta om barnens digitala erfarenheter, men glömmer bort digitaliseringen i kommunikationen mellan personalen och föräldrarna. Det berör jag i avhandlingen, men vill forska vidare om. Jag vill också arbeta nära enskilda förskolor för att hitta sätt att hantera de konkreta kommunikationsutmaningar som personalen upplever i vardagen.