− Jag hoppas att framtidens förskollärare kan lägga mycket tid på pedagogisk verksamhet och att vara i barngruppen. Ny teknik tar över andra uppgifter, till exempel finns robotar som dukar av och diskar eller tekniska system som sköter informationen till föräldrar, säger Moa Andersson.

Hon tog examen för ett och ett halvt år sedan och arbetar nu som förskollärare på en mindre förskola i Alvik i Stockholm.

− Det märks att digitaliseringen tar sig in allt mer i förskolan. Jag tror att vi måste följa utvecklingen som sker i samhället och gasa på. Även om det kan kännas läskigt och oförutsägbart.

Fredrik Torberger arbetar som framtidsstrateg på konsult- och analysföretaget Kairos future. Han forskar om framtidsfrågor i demokratiskt styrda organisationer och har varit med och tagit fram rapporten Skola 2031. Han förklarar att det inte går att veta något säkert om en framtid som ligger så långt fram som 50 år i tiden. I stället utgår han från scenarier som ger idéer kring olika möjliga utvecklingar.

Precis som Moa Andersson säger Fredrik Torberger att ett troligt scenario är ökad teknikutveckling i förskolan, med exempelvis AI, automatisering och smart teknik som integreras i byggnader och på förskolegårdar. Det kan till exempel innebära att sensorer varnar för risker i förskolemiljön eller samlar in data för att tidigt kunna upptäcka barn i gruppen som är högbegåvade. Föräldrar skulle också kunna övervaka barnen och förskollärarna.

− En del föräldrar kanske vill ha tryggheten att kunna kontrollera vad som händer deras barn under dagen. Men man kan också tänka sig en motreaktion, med förskolor som backar från tekniken och satsar mer på det analoga som uteaktiviteter och lek.

Även framtidens arbetsliv kommer att präglas av den nya tekniken. Fredrik Torberger berättar att det är troligt att många föräldrar kommer att arbeta mindre när allt fler arbetsuppgifter automatiseras.

− Kommer det att bli så att föräldrar vill ha sina barn i förskolan även när de inte arbetar? Eller vill de ha sina barn hemma hela tiden?

Om trenden med minskat barnafödande håller i sig, behövs det troligtvis färre förskolor i framtiden.

Ett annat tänkbart scenario är enligt Fredrik Torberger att staten lagstiftar om obligatorisk förskola för att säkerhetsställa att alla barn får de kunskaper och färdigheter som behövs i samhället.

Kommer den fysiska förskolan med hus och förskolegård att finnas kvar om 50 år? Fredrik Torberger tror att det är ganska sannolikt. Under de senaste 50 åren har den fysiska skol- och förskolemiljön förändrats ganska lite, vilket talar för att förskolemiljön kommer att fortsätta att se ut på ett snarlikt vis även framöver. Men han menar att andra typer av förskolor med icke-fysiska möten skulle kunna utvecklas, till exempel ”virtual reality-förskolor” för barn vars föräldrar distansarbetar från olika platser.

Moa Andersson har svårt att tänka sig en förskola utan byggnader och möjlighet till utomhusvistelse. Men hon kan också se ett annat alternativ.

− Jag tänker att man har fler flyttbara förskolor som fungerar ungefär som dagens förskolebussar. Då skulle barnen och förskollärarna få möjligheter att utforska nya miljöer och kunna åka i väg till grönområden som kanske saknas inne i städerna.

”Frågan är vad som krävs i framtiden för att politikerna ska satsa mer på förskolan.”

Vad händer om klimatförändringarna slår till maximalt? Fredrik Torberger berättar att vissa menar att effekten kan bli mer lokalproducerad mat och att människor flyttar ut på landsbygden för att bli självförsörjande. Men han frågar sig samtidigt om det kommer att finnas resurser och personal som kan täcka upp för behovet av nya förskolor ute på den svenska landsbygden. Kanske får föräldrakooperativen en renässans me-nar han, men betonar att det är ett ganska osannolikt scenario att vi flyttar till landsbygden och blir självförsörjande.

Både Moa Andersson och Fredrik Torberger ser en risk att förskolans verksamhet inte kommer att prioriteras av politikerna i framtiden.

− Just nu är det mycket fokus på geo-politik, säkerhet och sjukvård. Frågan är vad som krävs i framtiden för att politikerna ska satsa mer på förskolan. Jag har svårt att se vad det kan vara, säger Fredrik Torberger.

Moa Andersson är rädd för att förskolans verksamhet ska styras allt mer kostnadseffektivt med stora lokaler som har plats för många barn, men minskad tillgång till naturmiljöer och kompetent personal. Fredrik Torberger tror att den utveckling med multifunktionella lokaler som vi börjar se i dag kommer att fortsätta. Det handlar om förskolor som även används av föreningar på kvällstid eller att olika verksamheter – exempelvis förskola och äldreboende – finns i samma byggnad.

− För att utnyttja resurserna bättre tror jag att förskolans lokaler kommer att användas mer flexibelt, till exempel kan äldreboendet utöka om barnantalet minskar.

En annan farhåga Moa Andersson har är att förskolan kommer att bli allt mer lik skolan och utvecklas till en kunskapsskola för yngre barn.

− Jag både hoppas och tror att framtidens förskola kombinerar lek, omsorg och lärande som vi gör i dag. Det första mötet med förskolan ska ge barnen glädje och lust att utforska sin omvärld.

Förskolan kan vara på väg att bli allt mer ”skolifierad”, tror Fredrik Torberger. Men det kan också vara så att förskolan blir mer differentierad och att det kommer att finnas fler förskolor med olika inriktningar att välja på, till exempel kunskapsförskolor, teknologiförskolor eller förskolor med fokus på lek och lärande.

Kommer framtidens förskollärare även att behöva vara teknikproffs för att få verksamheten att fungera? Det tror varken Moa Andersson eller Fredrik Torberger.

− Tekniken kommer att bli allt mer användarvänlig och lätt att hantera. Även barnen kommer att ha de kunskaper som krävs för att klara av ny teknik, säger Fredrik Torberger.

I stället menar de båda att framtidens förskollärare behöver ha kunskaper om något helt annat än teknik. Nämligen barns psykiska hälsa. Fredrik Tornberger anser att det blir väldigt viktigt att barn har en inre trygghet och självkänsla för att kunna hantera alla situationer de kommer att ställas inför i ett föränderligt samhälle.

− Vi kommer att leva i omställningarnas tid under en lång tid framöver. I en ombytlig värld är det viktigt med en inre kompass. Förskollärarna kommer att behöva lära barnen att reflektera kring sina egna tankar och kunna förmedla hopp.

Kunskaper kommer att bli allt lättare att ta reda på med hjälp av ny teknik. Men att känna empati, kunna samarbeta, bry sig om andra och ha respekt för andra människors värde kan bli allt viktigare för förskollärare att lära ut, tror Moa Andersson.

− Vi riskerar att bli avtrubbade av all teknik. Förskolans uppgift att förmedla andra värden som vänskap, empati och medmänsklighet kan bli livsviktig för framtidens barn.