En resa genom tiden
Det luktar lite dammigt papper när jag öppnar pärmarna längst in i Förskoletidningens arkiv. Här står de, 50 årgångar av Förskoletidningen, varsamt insatta i pärmar och märkta med årtal. Den allra första, från 1976, är svartvit med enkel layout, men bär på samma drivkraft som i dag – att ge stöd, idéer och inspiration till förskolans personal. Jag bläddrar bland gamla tidningar med rubriker om språkstimulans, integrering och barnsyn – och slås av hur mycket som förändrats, men också hur vissa frågor alltid är -aktuella.
När Förskoletidningen nu når sin 50:e årgång är det naturligt att blicka bakåt – men också framåt. Mycket har hänt sedan starten. På 1970- och 80-talen var integration ett återkommande tema, då ofta i form av språkstöd för barn med invandrarbakgrund. Ämnena består – även om språkbruket förändras. I dag talar vi om inkludering, flerspråkighet och neuropsykiatriska funktionsvariationer. Vi har rört oss från generella lösningar till individanpassning – men frågan om likvärdighet är fortsatt central.
Under dessa decennierhar det vi kallar ny teknik förändrats – från tv-apparater och overheadprojektorer till AI och robotar som barnen programmerar. Det ställer nya krav på lärmiljöer men också på vår förmåga att värna barnets perspektiv i en föränderlig värld. För i takt med att tekniken ökar, ökar även behov av att barn får utveckla emotionell kompetens, samarbetsförmåga och förståelse för sig själva.
Förskolan är en plats där samhällsförändringar först blir synliga. Här får barn börja forma sina världsuppfattningar, förstå sig själva och andra. Här möts språk, kulturer, tankar – och här bygger vi grunden för ett demokratiskt samhälle.
Låt oss fira detta jubileum genom att fördjupa vårt arbete med barns rättigheter, barns röster och barns behov. Det är så vi bygger vidare – i barnets och samhällets tjänst.