Efter att Börje Dahl, Förskoletidningens grundare, hört förskolläraren Eva föreläsa om arbetet i förskolan, bad han henne börja skriva i Förskoletidningen. Det var 1989. Att hon saknade tidningserfarenhet var inget Eva upplevde som ett hinder. I stället såg hon en möjlighet att fortsätta och förstärka det arbete hon redan brann för: kompetensutveckling för landets förskollärare.

Under ett antal år ökade arbetet, Eva blev chefredaktör och hennes uppdrag som föreläsare runt om i landet växte.

– Som tur var kom Harriet in 1995 som en räddande ängel och duktig redaktör.

Eva och Harriet verkar lika samspelta i dag som de var under tidningsåren. Likt två parhästar utgjorde de tidningens redaktionsråd och bestämde tillsammans innehåll, talade med forskare, skrev artiklar och stod på sig när det behövdes. Till exempel var de noga med att alltid utgå från synsättet att barn är subjekt, använda ordet barn i stället för unge och att konsekvent använda ordföljden ”flickor och pojkar” i stället för det omvända. Eva berättar:

– Målsättningen var hela tiden tydlig. Tidningen skulle fungera som fortbildning och kompetensutveckling och i en förlängning vara ett stöd för personalen att utveckla förskolans verksamhet.

– Jag la till exempel ner mycket tid på att bearbeta texter och forskningsrapporter till ett språk och en längd som gjorde texten mera lättillgänglig, berättar Harriet och småler när hon minns diverse diskussioner med olika forskare.

"Jag har verkligen känt att jag har bidragit med något viktigt och meningsfullt."

Många av idéerna som sedan blev underlag till teman i Förskoletidningen fick Eva med sig från föreläsningsturnéerna.

– Varje kafferast var ett ypperligt tillfälle att fånga upp frågeställningar som förskollärarna brottades med i sin vardag. Det var kul att få frågan: ”Men hur vet ni på tidningen att det här är en aktuell diskussion hos oss?” Temat kom ju ofta direkt från personalen!

År 1998 fick förskolan sin första läroplan, Lpfö 98. En milstolpe som både Harriet och Eva beskriver som historisk. Först och främst för förskolans verksamhet och för yrkesrollerna men också för Förskoletidningen.

– Vi var tidigt ute med att skriva om läroplanen. Vi började genast koppla varje temanummer till den, eftersom vi ville bidra till att göra läroplanen känd och använd i varje förskola, att implementera den.

Eva reste i hela landet och efter några år kunde hon, utifrån de genomarbetade föreläsningarna, sammanställa en arbetsbok för personal i förskolan. Med läroplanen på fickan utkom 2006 på förlaget Förskoletidningen/Fortbildning AB. Boken har getts ut i nio upplagor och reviderats två gånger.

Eva ler och berättar:

– Arbetet med föreläsningarna kring Lpfö 98 och senare också Med läroplanen på fickan gav så otroligt mycket positiv respons! Jag har verkligen känt att jag har bidragit med något viktigt och meningsfullt.

Harriet nickar och håller med.

– Hela tiden vi arbetade med teman utifrån läroplanen kände jag att vi arbetade med något som kommer att ha betydelse för framtiden. Det är verkligen inte alla förunnat att känna så.

Tiden går fort. Eva och Harriets 17 år tillsammans på Förskoletidningen tog slut 2012.

Trots att både Harriet och Eva tycker att mycket i synen på förskolan har förändrats till det bättre finns mycket kvar att göra. Statusen på yrket är fortfarande lägre än inom lärargrupper för äldre barn, och barngrupperna är större än tidigare. Ändå kan ingen av dem tänka sig något bättre yrkesval än de själva haft. Eva avslutar:

– Jag har sagt tusen gånger att jag verkligen är tacksam för att jag valde att bli just förskollärare. Det har gett mig så mycket i min syn på människor och grundläggande värderingar. Det är ett fantastiskt yrke!