Lek med språket!

Vi är nog alla överens om att vi lär oss bäst och mest när vi är tillsammans och när vi har roligt och skrattar. Därför är det viktigt att vi har roligt när vi övar det som är extra svårt. Logoped Catarina Sjöberg berättar om språklek och ger också tips på olika övningar att göra tillsammans med barnen.

Vi har många barn i förskolan som har en språklig sårbarhet. Det kan bero på en språkstörning, att barnet har en allmän sen utveckling eller att barnet precis mött det svenska språket. I de flesta fall klarar de här barnen inte av att uppfatta språkliga skillnader från det allmänna språkbadet som omger dem utan behöver få mer strukturerad och fokuserad språklig träning. De behöver få språkdelarna presenterade för sig mer riktat just mot dem. Jag kallar det att språkleka.

Språkleka är något man gör tillsammans hela dagen. Det går ut på att utnyttja barnets egna intressen och lekar. Du som pedagog ska ha en tanke på vad du vill träna just nu. Kanske har barnet i din förskola fått något speciellt att träna på av sin logoped eller så har du själv märkt att detta är något barnet behöver öva på. Du kan språkleka med hela gruppen men helst med en liten barngrupp eller ensam med barnet. Fundera först ut vilken språklig komponent du vill träna. Du behöver egentligen inte skapa något speciellt tillfälle utan försök smidigt gå med i barnets lek och vinkla leken till det du har tänkt dig. Eller säg högt till barnet att nu språkleker vi lite!

Ett generellt stöd som man kan använda sig av är omtagningsloopen. Lyssna på vad barnet säger, säg om meningen men säg den lite långsammare, lite mer korrekt och på lite högre språklig nivå. Om till exempel Anna säger alla sovde, alla säger bok läsa, nu komde pappa kan du säga ja, alla barnen sov och sedan läste fröken en bok om Findus och sedan kom pappa. Barnet märker att du lyssnar och att du förstår och om du missförstått märker barnet det och kan göra ett nytt försök.

Barn med språklig sårbarhet är svåra att kommunicera med om du jämför med barn som pratar fritt och glatt. De berättar kanske inte så mycket spontant och de svarar enkelt. Det kan leda till att vi vuxna ställer många frågor och ju fler frågor vi ställer, ju kortare svar får vi. När du frågar stör du ofta barnets fantasi och avbryter leken. Prova att istället ersätta dina frågor med kommentarer. När ni leker med bilar i sandlådan kan du istället för att fråga vilken bil som är störst säga till exempel ja kolla du har den största bilen, så snabb den var. Kommentera alltså det barnet gör och det du gör och lägg gärna in små pauser.
Yngre barn behöver längre pauser och det gäller i ännu högre grad om man har svårt att hitta ord och formulera sig. Fundera lite på om frågan du ställer är en riktig fråga eller inte. När du ger små kommenterar i leken och små pauser härmar barnet oftast dig och då kan du fylla i och fylla ut barnets kommentar. Du får en positiv växande dialog istället för negativa frågor och platta svar:

Du: Jag har den lilla minsta bilen, den gröna.

Barnet: Men min bil är röd.

Du: Ja, din bil är röd och min är grön.

Ett bra tips är att utnyttja fem minuter om dagen till att lägga fokus på att förstå och samtala med just ett barn som Anna i exemplet ovan. Bestäm på morgonen vem som ska få möjligheten till Anna-tid just idag. Du som pedagog får då i uppgift att under dagen lägga in fem minuter ensam med Anna. Vissa dagar har ni tid att gå ifrån en stund men andra dagar passar du på att sätta dig bredvid henne i sandlådan. Det viktiga är att ge Anna fem minuter med ditt fulla fokus, där du anstränger dig för att förstå henne och för att ge henne feedback. Du kommer att bli överraskad över vilken kraft dessa fem minuter har både till att stärka Annas samspel med dig och hennes sätt att uttrycka sig på.

En bra hjälp för att förstå barnen bättre är att använda er av gamla tiders kommunikationsbok mellan förskolan och hemmet. En enkel anteckningsbok fungerar men ännu bättre är att fotografera dagens aktiviteter och skicka hem till föräldrarna för att barnet med hjälp av bilden ska kunna berätta vad ni gjort. Glöm inte att be föräldrarna skicka foton till er på vad som händer hemma. Fotona kan man sedan jobba vidare med tillsammans med barnet om man vill.

Läroplanen

Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (1 kap).

Förskolan ska sträva efter att varje barn

utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra (Kap 2.2).

Ge instruktioner

Tänk dig att du tar upp en telefon och berättar något spännande. Ditt meddelande kan vara viktigt och sättet du framför meddelandet på kan vara tydligt, intressant och språkligt perfekt. Men om ingen har lyft luren och svarat eller om linjen är brusig och otydlig har det ingen betydelse. Ditt meddelande kommer inte att gå fram. Så kan det vara att prata med små barn om de är upptagna med någon lek eller tänker på annat, eller om det är fullt med spring och stoj runtomkring er. Det blir svårt för barnet att ta emot hela meddelandet och barnet kommer inte att förstå dig. Meddelandet är kanske för långt och språket för avancerat.

Att förstå varandra är en ständig anpassning mellan den som pratar och den som lyssnar. Om du märker att barnet inte förstår är det upp till dig att anpassa sättet du uttrycker dig på eller miljön som du pratar i. Att träna på att ge lagom svåra instruktioner och information på ett sätt så att barnet förstår är en konst. Många gånger är vi vuxna för invecklade i vår information och barnen klarar inte av att ta emot. Detta är en nyttig övning både för dig och barnen. Hur enkelt måste du förklara för att barnen ska förstå och hur krångligt kan du göra det utan att förståelsen brister?

Cirkusdirektören

Till den här leken behöver du inget speciellt material eller miljö. Du kan leka med flera barn eller med ett. Om du vill kan du ta på en hatt eller ha en stav för att ge direktören mer pondus. Ge barnet ett uppdrag och gör uppdraget så långt eller krångligt som du tycker att just det här barnet klarar av. Tänk på att variera längden på ditt uppdrag Ju fler ord du använder, ju svårare. Ställ stövlarna i hallen eller ta dina svarta stövlar och ställ ner dem
på golvet i hallen. Tänk också på att anpassa mängden uppdrag i uppdraget, ju fler ju svårare. Spring ut till gungorna eller Ta på dig din jacka och mössa och spring sedan ut på gården så ses vi vid gungorna. Den här leken passar utmärkt att leka när ni kommit in från gården och barnen ska ta av ytterkläderna. Det går snabbt och lätt om de får instruktioner, speciellt om det blir lite knasigt. Ta av en stövel och sätt den på hyllan ... Va? Men den andra då? Nej den får vänta.

Cirkus

Jämför

Många av våra småord använder vi till att beskriva saker runt omkring oss. Stor och liten, vass och trubbig är ord som kan vara svåra att lära sig och förstå innebörden av. Orden kräver att man provar och testar. Är pinnen trubbig, vass eller skrovlig? Hur känns den egentligen? En del barn gör det lätt för sig och använder ”stor” och ”liten” eller ”bra” och ”inte bra” som motsatsord men för att kunna beskriva på ett förståeligt sätt behöver vi uttrycka oss korrekt.

Utnyttja det som finns runtomkring och jämför. Är ni utomhus – be barnen samla ihop olika saker. Sätt er sedan ner och jämför. Finns det någonting här som vi skulle kunna kalla för vasst? Vad betyder det? Att man kan skära sig på det? Att det gör ont? Att det är spetsigt? Precis! Hittar vi några vassa saker här? Bra, här är det vasst, det känner man. Det gör nästan ont. Men här är det inte så vasst – känn! Man skulle kunna säga att det är … trubbigt. Kan vi hitta något annat om är trubbigt? Jämför sakerna på gården eller snören på skorna. Eller varför inte barnen och pedagogerna? Vem är längst och vem är kortast? Finns någon som är längre än Hannes? Eller kortare än Ville? Jämför och sätt ord på likheter och olikheter som ni kan hitta.

Låt fantasin flöda

När orden kommer snabbt och hänger samman är det också lätt att hänge sig åt fantasins underbara värld. Barnen förflyttar sig lätt mellan olika fantasilekar bara genom att säga det högt. Nu är jag i badhuset och hoppar på trampolinen. Och så hittar de en gitarr och plötsligt byts leken – jag blir en rockstjärna – och de hittar lätt ord som uppträda, idol, sjunga och applåder.

Grunden för att kunna berätta och beskriva är att dels ha ett stort ordförråd men också lätt kunna hitta mellan orden, att förstå att orden hör ihop på en mängd olika sätt. Ett bra ordförråd ska förutom att innehålla många ord också vara uppbyggt som ett spindelnät. Drar du i en tråd kommer en massa ord att poppa upp i dina tankar. Har man ett enkelt ordförråd är det svårt att associera fritt. Lek med orden tillsammans och se vad som händer – när jag säger gitarr, vad tänker du på då? När jag säger gitarr tänker du på … sjunga! Ja, sjunga är bra. När jag säger sjunga tänker du på … dansa! Precis, när jag säger dansa tänker du på … Marcus och Martinus!

Samspel

Goda samtal kräver att vi anpassar oss till den vi pratar med. Vi behöver titta på och iaktta varandra för att kunna tajma in hur den andra mår och hur vi ska lägga upp vad vi vill säga. En del barn har svårt att göra denna anpassning, de pratar på utan att ta någon hänsyn till sin samtalspartner. Att möta varandras blick och hålla kvar ögonkontakten är en av de viktigaste delarna vi behöver för att orka lyssna och behålla fokus på samtalet. Att träna på att iaktta varandra kan vara en bra start.

Titta på mig

Börja med att titta på varandras kläder. En person går sedan ut ur rummet och ändrar på något i sitt hår eller utseende. Kanske tar man på en hatt eller släpper ner håret som man haft uppsatt. Eller så tar man jackan bak och fram eller sätter en strumpa på handen. Det är bara roligt om ändringen blir lite tokig. När personen kommer in i rummet igen ska barnen komma på vad som är annorlunda. Sedan är det någon annans tur att ändra på något bland sina kläder.

Efterhand kan leken leda mer mot att titta på varandras ansikte och möta varandras blick. Man ska upptäcka när någon smackar med läpparna, blåser upp kinderna eller blinkar. En rolig variant är att leka Tagen eller Datt. Den som blivit tagen kan bli fri om man ser när den hemliga räddaren blinkar åt en. Då gäller det att söka ögonkontakt med den som går förbi.

Lägesord eller prepositioner

Barnen börjar använda prepositioner vid två, tre års ålder för att berätta var saker finns. Betona gärna lite extra vad som finns runtomkring er när du pratar med ett litet barn. Titta där sitter en fågel högt uppe i trädet. Jag sätter mina skor på hyllan och du kan också sätta skorna uppe på hyllan. Många aktiviteter som man gör varje dag är perfekta till att träna prepositioner. Kan du lägga skeden i lådan mellan gaffeln och kniven. Stövlarna ska stå högst uppe på hyllan och mössan ska vara i mittenlådan.

Var är skatten?

Börja med att gömma en skatt. Antingen får barnen blunda medan du gömmer den eller så har du förberett dig genom att gömma skatter på olika platser i förväg. Säg med magisk röst skatten ligger bakom en gardin. Skatten ligger uppe på ett skåp. Skatten ligger i en låda som är bakom en dörr. Anpassa svårighetsgraden till barnet som ska leta, ju mer språkligt starkt barnet är, ju svårare prepositioner och ju längre instruktioner. Barn brukar lära sig prepositionerna i följande ordning, de första kommer i två-, treårsåldern och de svåraste i fem- till sexårsåldern.