Berätta muntligt!

En gång för mycket länge sedan lärde sig människan att kontrollera elden. Plötsligt kunde grottan lysas upp under kvällstimmarna. Maten lagades över elden medan människor delade sina erfarenheter från dagens jakt och samlande. Då föddes sagoberättandet.  

Människans minne tycks vara utvecklat för att komma ihåg berättelser (Gärdenfors, 2010). Berättandet hjälper barn att se orsaker, förstå mönster, organisera kunskap och skapa sammanhang i världen. Kan förskolepersonalen använda berättandets konst för att förmedla och sätta in upplevelser, kunskaper och idéer i ett sammanhang kommer barnen att lära sig lättare (Egan, 1995). Språket och berättandet hör oupplösligt samman (Batista, 2015). Att höra sagor berättas är en av vägarna till literacy och språkutveckling. Barnet lär sig berättandets struktur under tiden som hen lyssnar. 

Beteckningen ”saga” används ofta för att beteckna all slags berättelser, även skönlitteratur, som är avsedda för en barnpublik. I den här texten kommer jag att använda begreppet saga när jag avser den klassiska berättarstruktur som finns i folksagor, sagor som berättas snarare än läses. Sagan berättas i stunden, den formas utifrån lyssnarnas reaktioner och blir därmed en ny saga varje gång, ett projekt där åhörarna också är medskapare. 

Berättartraditionen finns över hela världen och sagor berättas på alla språk. Folksagorna har kommit att finslipas under årtusenden så att de har något att förmedla till såväl barn, ungdomar som vuxna. Samma universella teman återfinns i sagor över stora delar av världen (Lindhagen, 1993). Historiskt riktade sig sagoberättandet till en ofta icke läskunnig publik, bestående av både vuxna och barn (Lindö, 1986). 

I och med boktryckarkonstens genomslag, och när läskunnigheten ökade, minskade det muntliga sagoberättandet i västvärlden men berättandet har på många andra håll i världen fortsatt att vara en aktiv del av kulturlivet och av barns uppväxt. För många barn med annat modersmål än svenska är sagoberättandet ett välbekant sätt att förstå världen och vårdnadshavare kan ofta bidra med sagor på modersmålet. 

"De gamla folksagorna innehåller budskap om hur livet ska levas."

De gamla folksagorna innehåller budskap om hur livet ska levas och de hjälper barnet att få perspektiv på sig självt och sitt liv, menar barnpsykologen och psykoterapeuten Bruno Bettelheim (1975) i sin numera klassiska bok Sagans förtrollade värld. Sagorna tar upp universella problem som barn reflekterar över, som att hantera besvikelser, avundsjuka, syskonrivalitet, önskan att bli älskad och rädslan att bli förlöjligad. Sagan hjälper också barnet att på ett omedvetet plan skaffa sig en känsla av självständighet, egenvärde och moraliskt ansvar. 

Många folksagor kan tyckas drastiska och behandlar områden som man kan tro att barn inte är mogna för att förstå. Men det är ett felaktigt resonemang, menar Bettelheim. Sagan hjälper istället barn att i en trygg vuxens närhet reda ut och bearbeta konflikter och att hitta utvägar i sitt eget liv (Egan, 1995). Om sagan intresserar dem innehåller den troligen något som de funderar över.  

”Muntliga berättelser stärker lärandet och förståelsen.”

Sagan har en snarast magisk, återupprepad form med en tydlig början, en mitt och ett slut. Genom att känna till sagans form kan förskolepersonalen såväl berätta sagor som hitta på egna eller låta barnen tillsammans hitta på sagor (Pihlgren, 2017). Sagans början är en inbjudan till en föreställningsvärld: Det var en gång … eller En gång för mycket länge sedan … väcker förväntan. 

I den afrikanska ashantitraditionen inleds sagorna med Vi påstår inte, vi påstår verkligen inte, att det vi ska berätta är sant (Mandela, 2003) och i vissa indiska sagor med Det var på den tiden då den bengaliska tigern fortfarande rökte pipa (Fast, 2001). På samma rituella sätt markerar slutet att livet fortsätter även om sagan är slut: Och om de inte är döda så lever de än, Och så levde de lyckliga i alla sina dagar, Snipp, snapp, snut, nu är sagan slut eller som Selma Lagerlöfs farmor brukade avsluta sina sagor Och det här är så sant, som att du ser mig och jag ser dig

I inledningen av sagan presenteras ett problem och berättelsen används därefter till att lösa problemet (Egan, 1995). Problemet innebär ofta att huvudpersonen måste lämna den trygga sfären och ge sig ut i världen. I sagan om Rödluvan innebär mormors sjukdom att Rödluvan på egen hand måste ta sig genom den farliga skogen för att kunna ge mormor mat på sjukbädden. Situationerna är förenklade och figurerna är klart tecknade, som goda eller onda personer, dumma eller smarta och sagans handling pendlar mellan rädsla och hopp, vänlighet och grymhet, överlevnad och undergång. Kampen mellan motsättningarna för sagan framåt. Ofta har den onda sidan övertaget i början av historien.

I sagan om Rödluvan lurar vargen henne att stanna och plocka blommor i skogen medan han själv skyndar vidare för att äta upp mormor. Huvudpersonen står ofta ensam med problemet i början av sagan men skaffar sig hjälp genom att skapa förbindelser med någon annan varelse för att komma vidare. I Rödluvan hjälper jägaren henne, i sagan om Askungen är hjälparna istället möss, fåglar och en god fé. 

En viktig språkstärkande arbetsform är att återkommande berätta folksagor muntligt för barnen. Förskolepersonalen kan också hitta på egna sagor, exempelvis i samband med olika tematiska projekt. Muntliga berättelser stärker lärandet och förståelsen (Egan, 1995; Grönte, 2001). Barnen lever sig lättare in i en berättelse om kaninfamiljen som bor i sin håla eller om förskolebarnen som besöker förskoleklassen än om de skulle ta del av rena fakta om kaniner eller förskoleklasser. Barnen kan också skapa egna berättelser, individuellt eller i grupp. Det kan röra sig om att berätta livsberättelser, minneshistorier eller fantasihistorier (Ärnström & Hagberg, 1991). 

Det är tid att avsluta den här teoretiska genomgången av varför förskolan bör stödja det muntliga berättandet. Ashantifolket skulle ha avslutat så här (Mandela, 2003): Det här var den saga som jag nu berättat, till Ert behag eller inte, ta med en del av den till andra platser, och låt en del komma tillbaka till mig. Fortsätt alltså vår mänskliga berättartradition! 

Läs Ann S. Pihlgrens artikel om hur du kan hitta en struktur för ditt muntliga berättande här.  

Läs mer!

Berätta! Inspiration och teknik av Carina Fast. Natur & Kultur, 2001.

Berätta av Ann S.Pihlgren på Skolverkets lärportal. Larportalen.skolverket.se. Sök på ”läsa och berätta” och gå in på del 3. 

Undervisning i förskolan av Ann S. Pihlgren. Natur & Kultur, 2017.

Berätta som en saga av Keran Egan. Runa, 1995.

Referenser

Batista , L. (2015). Érase una vez… ¡el habla! Utställning om språkets utveckling. Benidorm: Obra Social “la Caixa”, 26 juni–12 september 2015.

Bettelheim, B. (1975). Sagans förtrollade värld. Stockholm: Nordstedts.

Egan, K. (1995). Berätta som en saga. Stockholm: Runa.

Fast, C. (2001). Berätta! Inspiration och teknik. Stockholm: Natur & Kultur.

Grönte, Veronica (2001). Skriva – dramaturgi som hjälpmedel när vi berättar. Jönköping: Divendo. 

Gärdenfors, P. (2010). Lusten att förstå: Om lärande på människors villkor. Stockholm: Natur & Kultur.

Lindhagen, M. (1993). En säck full med sagor. Solna: Ekelunds förlag. 

Lindö, R. (1986). Sagoskolan. Stockholm: Liber. 

Mandela, N. (2003). Mandelas sagobok. Nelson Mandelas favoritsagor för barn. Stockholm: Bonniers Carlsen Bokförlag. 

Pihlgren, A. Berätta. Skolverkets lärportal, förskola, https://larportalen.skolverket.se/#/modul/5-las-skriv/F%C3%B6rskola/021…. Hämtad 2019-04-22.

Ärnström, U. & Hagberg, P. (1991). Berättarboken: En bok om att berätta med egna ord. Stockholm: Kulturkemi Förlag. 

 

Ann S. Pihlgren

Ann S. Pihlgren

Författare och forskningsledare vid Ignite Research Institute. Forskar om didaktik i förskola och skola, arbetar med förskole- och skolutveckling i Sverige och utomlands.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Förskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant