Efter nästan 25 år som lärare brottades jag konstant med samma intressanta fenomen: När eleverna kom hem på eftermiddagen och fick frågan Vad har du lärt dig i skolan idag? var svaret nästan alltid detsamma: Äh … inget särskilt.   

För drygt tio år sedan tog jag emot en ny klass, en åk 4, som verkligen inte ”gillade skolan”. Allt upplevdes som tråkigt, svårt och ”onödigt” och jag insåg att jag måste göra något drastiskt. Lösningen blev en slags mikrolektion som fick inleda varje skoldag. Den följde en enkel och tydlig formula och ganska snart hade vi bestämt vad denna korta vitamininjektion skulle kallas: ”Grej of the day” – ofta förkortad GOTD. Dagens grej, alltså. 

Effekten var mycket intressant. Mina elever älskade att ”greja” och under sex år höll jag nästan 700 mikrolektioner. Vi antecknade i speciella GOTD-böcker och satte upp en stor världskarta där ”grejerna” fick sin rätta plats och efter ett tag började eleverna själva tillverka sina egna GOTD.

Till en början märkte jag hur allmänbildade eleverna blev, sedan hur intresset för de övriga ämnena ökade och slutligen kom den trevligaste delen – de började se mönster och ”kopplingar” kring sina fakta-pusselbitar: Micke, när vi nu pratar om Malala så börjar jag tänka på Martin Luther King … och någon annan fyller i: Precis, men undrar varför inte även Rosa Parks fick fredspris? Att kunna koppla kunskap – se skillnader, likheter, ställa relevanta frågor – hade jag aldrig sett så tydligt tidigare.

Idag är konceptet GOTD spritt till många länder världen över och metoden används numera också flitigt i förskolan. Här används begreppet mikroundervisning istället för mikrolektion. 
När jag intervjuat personal i förskolan om erfarenheter av metoden berättade de om exakt samma upplevelser som jag själv haft: Nyfikenheten väcks, lusten för kunskap ökar och många ”grejer” blir intron till vidare, större arbeten. Det kan målas, sjungas, byggas och experimenteras – allt utifrån en kort mikroundervisning som gläntade på dörren.