Mitt i den skånska lantidyllen ligger en faluröd bygdegård som rektor Carina Hertrich och hennes man Pär Hertrich har förvandlat till Willandsgårdens förskola. Här är författaren Sven Nordqvists barnbokserie om Pettson och Findus ett genomgående tema och när tuppen Jussi gal är vi säkra på att vi har hittat rätt.

Innanför dörrarna är det som att kliva rakt in i barnböckernas gårdsliv. Här ser lekrummen ut som lador, det växer björkar ur golvet och i taket svävar molnen. Det tog ett bra tag att bygga och måla hela insidan av bygdegården, men att skapa Pettson och Findus värld är ett projekt som aldrig blir riktigt färdigt – och som alla i arbetslaget är engagerade i.

– Om någon till exempel är på Erikshjälpen och hittar något som passar in i leken så skriver vi till varandra i vår chattgrupp. Vi har tänket med oss hela tiden, berättar förskollärare Anna Friberg som snart ska byta om inför gestaltningen av Findus i dagens teaterföreställning.

– Ja, det är ett engagemang som går utanför arbetstid, säger rektor Carina Hertrich och fortsätter:

– Jag tror att alla förskolor kan hitta sitt tema, det gäller bara att helhjärtat brinna för idén, figurerna och berättelserna.

Willandsgårdens förskola är en liten fristående förskola. En begränsning som Carina kan se inom kommunal förskola är inköpspolicyn, att man inte kan köpa in material från exempelvis återbruksbutiker.

– Men man kanske kan måla om en möbel så den passar in, leta i gamla gömmor efter material som man kan återbruka eller försöka ta hjälp av vårdnadshavare.

Omgiven av hemlighetsfulla barn kommer förskollärare Anna Friberg fram till oss med en rödgulrandig plåtburk i händerna.

– Kan du gissa vad det är inuti? frågar Caspian och nästan hoppar på stället.

Svaret låter sig inte dröja och locket åker av. Inuti ligger flera hundra knappar i olika färg och storlek – en present till Pettson från Findus, eftersom mucklorna ständigt tar hans knappar.

– Mest gillar mucklorna de här, säger Mira och visar upp en silvrig och en guldig knapp.

Dagen innan misstänkte barnen att mucklorna dessutom var på väg att ta Annas knappar på koftan, så det fanns inget annat att göra än att pensla in dem med det osynliga klister som barnen hittade i matrummet.

– De busar mycket med oss. Ibland gör mucklorna mjölken rosa! berättar Mira.

För varje barn i förskolan finns en ny gränslös fantasiberättelse om vilka gårdens mucklor är, hur de ser ut och vilka bus de har hittat på. Precis bredvid pianots pedal håller de hus, säger Mira och Tyra medan de visar dörren, stolarna och skorna som likt julens nissar har fått ett eget litet hörn.

Och mucklorna bor förstås även utomhus på gården. Väl påklädda med mössor och överdragsbyxor visar barnen stolt upp pallkrage­odlingarna inne i Pettsons köksträdgård. Det som odlas här används i maträtterna som lagas i förskolan och några veckor innan Förskoletidningens besök var det stor skördefest. Kopplingen till läroplanens uppdrag kring hållbarhet, miljö och natur är tydlig i Willandsgården.

– Här sitter vi inte inomhus och pratar om hållbarhet, utan vi går ut och upplever det tillsammans, säger barnskötaren Emelie Eklund.

Ute på gården finns också tuppen Jussi, hönan Prillan, två kaniner, en gris och tre getter. Man arbetar för att hållbarhetsarbetet ska vara vardag för barnen.

– Vi tror att det är viktigt. Därför blir det inte så många temaperioder i vår verksamhet, utan det vi gör ska genomsyra barnens vardag. Vi jobbar exempelvis inte med att ”vara en bra kompis” under en period, i stället jobbar vi hela tiden med värderingar, det sociala samspelet och lekkoderna för att kunna bli en god medmänniska, säger Carina Hertrich.

– Vi hämtar mycket från böckernas berättelser om kärleken mellan katten och gubben och det varma förhållandet till djur och natur. Det blir en röd tråd genom barnens vardag och alla läroplanens mål.

Tillsammans med Pettson och Findus-temat arbetar förskolan övergripande med fyra grundstenar: djurassisterad pedagogik, måltidspedagogik, forum­teater och lekpedagogiskt arbete.

– Säg att vi jobbar med matematik, där använder vi oss av djuren. Barnen är med varje dag och får mata, mocka rent och se till att djuren mår bra. Vi pratar om hur mycket mat vi ska hälla upp till djuren, det blir matematiska resonemang om mängd, antal, olika mått till fodergiva, mer och mindre, stor och liten, säger Emelie Eklund.

På helgerna turas vårdnadshavarna om att åka till gården för att mata djuren tillsammans med barnen och veckan efter vårt besök är det dags för gemensam höströjning – då ska gården göras fin, saker ska lagas och byggas. Att barngruppen är liten har gjort det möjligt att få alla vårdnadshavare att engagera sig på gården.

– Vårdnadshavarna tycker att det är roligt att komma hit och hjälpa till och lära känna varandra.

Men hur går man egentligen till väga när man väljer att bygga upp en förskola runt en barnboksserie?

– Det fanns mycket att hämta i böckerna, så vi började där och tittade sedan på hur vi kunde få stöd i läroplanen i arbetet med Pettson och Findus. I böckerna finns både lärorikt och tokigheter. Det finns matematik och det finns hållbart återbruk, säger Carina Hertrich.

Nästa steg blev att introducera Pettson och Findus för barnen. Man skapade sagolådor med allt från figurer till möbler och annan rekvisita som hjälper att berätta historierna. En låda för Pannkakstårtan, en annan för Tomtemaskinen och så vidare.

– Böckerna innehåller mycket text och är svåra att läsa rätt upp och ner, men de kan berättas genom lek och teater, säger Emelie Eklund.

Och med utgångspunkt i böckerna och vardagen på gården formas veckorna för barnen.

– Det handlar mycket om att kunna sin läroplan och följa upp det som händer naturligt och som ofta blir till spontana mål. Det skapas ständigt undervisningsstunder i vardagen på gården. Om till exempel en höna dör kommer vi in på de kulturella aspekterna i det, det är en del i läroplanen att titta på traditioner och här kan vi lära oss hur en begravning går till, säger Emelie och får medhåll från Anna Friberg:

– Det som krävs är verkligen att arbetslaget är synkat. Vi har byggt upp en samsyn i vårt arbete där vi kompletterar varandra och samtidigt gör temat vårt arbete extra roligt.

Anna har nu bytt om till grönrandiga shorts och kattöron. För barnen har det blivit dags att samlas på de långa träbänkarna framför teaterscenen. Snart kommer Findus och Pettson in på scen. De packar för vandring. Tält måste man ha, fiskespö, liggunderlag, en brödkavel och Pettsons nya uppfinning pilbåge-fiske­spöet. Men vart ska hönorna ta vägen?

– Vi får helt enkelt tälta i trädgården i stället, fjällen är ingen plats för höns, konstaterar gubben Pettson, som spelas av förskollärare Tilde Persson, och de vänder om med hönorna på hjul dragandes efter sig.

– Titta, där kommer Beda, viskar Mira samtidigt som Emelie, nu iklädd papiljotter och stora glasögon, kommer in på scenen med sin handväska.

Beda gör Pettson och Findus sällskap medan de slår upp tält och fiskar efter den två meter långa gäddan de tror sig ha sett. Under teatern tacklar karaktärerna utmaningar som ansvar för sina djur, det läskiga i att sova i tält, att packa rätt och att hitta mat att äta.

I samma sekund som pedagogerna lämnar scenen tar barnen över leken. De undersöker packningen och ser hur många som får plats i tälten samtidigt, innan de ger sig av på ett eget uppdrag:

– Kom så letar vi efter gäddan! ropar Caspian och springer iväg med vännerna.

På gården bor flera djur. Bland annat grisen Signe.

När Willandsgårdens förskola slog upp dörrarna 2019 ville rektor Carina Hertrich (t.v.) låta både ute- och innemiljön byggas upp utifrån ett tema. Här med Emelie Eklund.

”Arbetet kring leken måste vara levande hela tiden”, säger rektor Carina Hertrich.

Det krävs att man är synkade, säger Anna Friberg.

Prev

Next