– Att lära ut hur natur och män-niska hänger ihop är en viktig del i att förbereda barnen för framtiden, säger förskollärare Emma Weimark och visar vägen ut till innergårdens blomsteräng.

Det är juni och i ängen på Solrosens förskola i Helsingborg trängs nu blåklint med nepeta, vallmo, käringtand, rölleka, salvia och ängsgräs. För tre år sedan fanns här inget annat än en gräsmatta.

Bredvid ängen står ett brunmålat träförråd. Inuti förrådet hänger blomsterteckningar i rad på tvättlinan i taket. Förskollärare Karin Tunström lyfter ut stafflin och färg ur förrådet. Två kabeltunnor rullas ut som bord alldeles intill blomsterängen. Och med en sprayflaska aktiverar hon vattenfärgpaletterna så att barnen kan börja skapa nya målningar.

Men sprayflaskan ska snart få en annan funktion när Joel springer ut i ängen och börjar vattna blommorna i stället.

– De behöver vatten för att de vill växa, förklarar han.

På förrådets yttervägg sitter laminerade bilder av fjärilar, humlor och blommor. Här ute går det att skapa många olika lärsituationer kopplade till ängen, säger Karin Tunström som är ett av tre hållbarhetsombud på förskolan och en av initiativtagarna till blomsterängen. 

Förra året hade de bingo med växter och kryp. Och teaterföreställningarna där pedagogerna förvandlas till nyckel-pigor och humlor är populära bland barnen. I dag handlar det om att barnen ska få uttrycka det de ser med hjälp av penseln.

– Jag målar blåklint, säger Stella som har ställt sig på baksidan av förrådet och målar mot väggen.

– Jag målar annat på vintern, för då är blåklinten vissen och inte så fin.

”Det kändes jättekul, men det varockså lite skräckblandad förtjusning. Jag har inte ens gröna fingrar.”

Idén till blomsterängen kom när skolan bredvid skapade en äng inom ramen för ett kommunalt projekt i ett naturområde.

– Vi tänkte att ”detta kan ju vi göra på vår gård”! Det kändes jättekul, men det var också lite skräckblandad förtjusning. Jag har inte ens gröna fingrar, berättar Karin Tunström.

Solrosen har tre hållbarhetsombud som träffas flera gånger per termin för att utveckla förskolans arbete. De bestämde sig för att höra av sig till kommunens miljösamordnare och grönyteförvaltare.

– De kom hit och lärde oss allt vi behövde veta. Tillsammans tittade vi på var någonstans en äng skulle passa. Vi valde en plats med mycket sol och där vi är mycket.

Sedan satte Karin och kollegorna spaden i marken. Barnen hjälpte till att gräva, räfsa, bära och kratta.

Syftet med ängen är att den ska vara en konkret del i förskolans arbete med hållbarhet. Nu är det tredje året och det finns tankar om att börja utöka ängen för att skapa fler lärsituationer och låta nya barn vara med från början.

– Just nu har vi jobbat mycket med pollinatörer och hur vi bäst tar hand om vår värld, vi har pratat om att inte skräpa ner och om vad som gör att blommor trivs, säger Karin.

Jennie Glendell, förste förskollärare och pedagogista hos Solrosen, flikar in:

– Med de riktigt små barnen handlar mycket om det sinnliga – att känna på fröer och blommor – men också om att lära sig hur man kan använda vatten och vilka färger som finns, säger hon och fortsätter:

– Vi ser hur det går att integrera alla delar av läroplanen i blomsterängen – det handlar så klart om hållbar utveckling, men också om det demokratiska i att barnen blir medbestämmande och får vara med och utveckla undervisningen.

Hon syftar bland annat på hur nya lärsituationer lätt uppstår när de väl är här; för en stund sedan hittade ett av barnen ett godispapper i ängen och så tog ett samtal om nedskräpning fart. Lika nära är det till att räkna, öva på begrepp och fundera över hur årstiderna skiljer sig åt. Fördelen med arbetssättet är att barnens upptäckarlust hjälper till att sätta agendan.

– Vi jobbar mycket med samtidiga processer och har i arbetslagen lite olika fokusglasögon på oss, hållbarhetsombuden är ett exempel. Vi upplever att det är en stor fördel att inte arbeta med olika delar av läroplanen som isolerade öar, säger Jennie.

Ett exempel på en samtidig process är att man knyter blomsterängen till högläsningen, många böcker som lånas på biblioteket handlar om djur och natur. Ett annat exempel är samtal om empati och relationer.

– Att prata om hur en blomma ser ut när den blir ledsen och vad den behöver för att må bra kan bli en ingång till att prata om vad vi som människor behöver. Några barn var rädda för humlor, vad gör man med något man är rädd för? Får man slå eller skada?

Det är mer än blommor som odlas på Solrosens förskola. På den stora gården finns både plommon- och äppelträd, liksom odlingslådor. Men det är framför allt blomsterängen som har blivit den mötesplats där barnen utforskar naturen på nära håll.

– Vi använder luppar och tittar nära på larver och maskar i jorden, eller på en nyckelpiga. Hur ser de ut? Hur ser vi ut? Samtalen med barnen är det viktigaste här, säger Karin.

Men är det mycket arbete som krävs med en äng? Nej, skötseln under sommaren är ganska enkel, tycker Karin. En äng kräver inte mycket vattning. Däremot fick de förra året in den invasiva växtarten lupin och i våras fick de tillsammans med barnen lägga tid på att gräva bort lupinerna.

– Men det är inte något merarbete, även det blir en lärande situation.

– Ängen behöver sol och vatten, förklarar Elin, som sprungit fram för att visa hur hennes tröja och byxor har prästkragar på sig – precis samma blomma som växer i ängen, förklarar hon.

Det har blivit dags för en paus i målandet, och tillsammans med Karin hjälps barnen åt att linda ut den gula vattenslangen för att vattna ängen.

– Fast om man vattnar för mycket dör blommorna, säger Adi och blir samtidigt blöt när han testar vad som händer om han låter vattnet spruta genom en bandyboll.

Arbetet med blomsterängen pågår året runt och barnen arbetar med den från frö till frö under årets alla tolv månader. Under hösten klipps blomsterängen ner och barnen hjälper till att trampa på fröerna så att de kommer djupt ner i marken. De pratar om naturens kretslopp, vikten av biologisk mångfald, om maskar och jord.

Under vintern flyttar en del av arbetet också in. Inomhus har barnen skapat en blomsteräng med pollinatörer och blommor av toarullar och silkespapper. Samtidigt gäller det att hålla koll utomhus – under vintern är det viktigt att inte för mycket löv landar på ängen eftersom ängsblommor trivs i näringsfattig jord.

– Så vi håller efter den och barnen tar bort alla löv och annat organiskt material som hamnar där under vintern. Sedan kommer våren, då tar vi bort mer löv och börjar lägga fröer och vattna, berättar Karin.

Blomsterängen ger barnen möjlighet att utveckla kunskaper om hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig.

– Social hållbarhet tror vi handlar mycket om att barnen utvecklar en relation till världen, där man inte vill skada utan ta hand om. Ekonomisk hållbarhet kommer mycket i det här med att odla eget och minska svinn, säger Karin.

På Solrosen arbetar man aktivt med klimat och miljö på flera olika sätt. Det kan handla om hur maskrosen vid ängen kan bli till pesto eller om användandet av återbruksmaterial i barnens skapande. Och om matsvinn. Förskolan har hängt upp en matsvinnstabell över vårens måltider.

– Vi har börjat väga matsvinnet med barnen, de tycker att det är jätteroligt när vi klarar nya mål. Och så pratar vi ständigt om varför det blev mycket eller lite.

Men framför allt surrar lärandet kring den biologiska mångfalden och ängens betydelse för den, säger Karin. Bin och humlor spelar en avgörande roll för vårt ekosystem, men samtidigt är pollinatörerna hotade. Hur pratar man egentligen med barnen om det här?

– Vi tycker att det är viktigt med ett fokus på vad vi själva kan göra. Ju äldre barnen blir, desto mer förstår de allvaret, och då har de redan börjat utveckla tänket som krävs för att kunna agera. Det är viktigt att förskolan bygger upp barnens tro på att de kan skapa en bra framtid.