Ett i mitt tycke ljuvligt ord i läroplanen är förundran. Ett annat är utforska och ett tredje är lek. Genom att använda en mångfald lärverktyg i undervisningen kan vi erbjuda barn att leka, utforska och förundras. Genom att iscensätta miljöer kan vi väcka förundran som utgångspunkt för lek, utforskande och lärande. Det kan vara en undervattensvärld med projektion, green screen där barnen leker att de simmar, kombinerat med naturmaterial som stenar och sand.

En pedagog i ett samverkansprojekt mellan förskola och universitet som jag ansvarade för sa: ”Vi ska leka med barnen och göra dem lekstarka!” Hon beskrev leken ”stranden” som pågått i ett år på hennes yngrebarnsavdelning. Ofta utan rekvisita, men ibland med tyger, naturmaterial och låtsasmat. Ljud av vågor kunde förstärka leken, men när en bild av en strand projicerades stannade leken upp. ”Projektionen förtar leken, barnen ville behålla sina egna bilder av stranden och leka leken på sin strand”, berättade pedagogen.

Digitala lärverktyg kan alltså både förstärka och hindra förundran, lek och lärande. Därför krävs att pedagoger har beställarkompetens och vet varför de väljer ett verktyg, med vilket syfte och mål och för vilka barn.

Min och andras forskning visar att digitala lärverktyg ger stora möjligheter i förskolan när de används med eftertanke och tillsammans med andra verktyg. Barn kan resa till rymden eller havets djup, höra sagor på minoritetsspråk eller skapa spännande musik och fantasieggande bilder. Detta blir en vidgad kommunikation, viktig i förskolan.

”Barn som faller utanför normen gynnas mest av digitala verktyg.”

För barn med svenska som andraspråk, eller från språkgrupper som sällan syns i tryckta läromedel, kan tekniken bli en nyckel till deltagande och inkludering. Multimodalt tillgänglig estetik – i bild, text, ljud och färg – erbjuder alternativa sätt att göra sina röster hörda. Forskning visar att barn som faller utanför normen gynnas mest av digitala verktyg i lärandet. Förskolan har en tradition av att arbeta multimodalt – att fånga barns ”hundra språk” – och digitala uttryck blir här en naturlig förlängning. Alla uttryckssätt bör lyftas och det ska alltid finnas ett tydligt didaktiskt syfte.

I tio forskningsprojekt under tio år har jag följt hundratals pedagoger och barn när de använder digitala och analoga lärverktyg. Lärandet stärks genom transformation av information och barnen blir kreativa producenter av digitalt och analogt material, som lera och film. De använder ljud, symboler, bild och musik i sina estetiska lärprocesser. Forskningen visar att när barn växlar mellan digitala och analoga modaliteter och när mening överförs från en modalitet till en annan (det som i ett multimodalt perspektiv kan kallas transduktion), då lär sig barn. Till exempel kan ni först utforska ett naturmaterial i skogen, sedan studera det med lupp och rita av det för att därefter fotografera det och och följa upp på förskolan. Bilder kan projiceras och avbildas i lera eller artbestämmas med appar och fysiska böcker. Så blir kunskapen både kroppslig och abstrakt, både upplevd och bearbetad.

När analoga och digitala uttryck kombineras blir barnens förståelse djupare och deras engagemang större. Barn kan bygga fysisk rekvisita och skapa digitala sagor med inspelade röster och musik, eller odla och följa utvecklingen i tidsförloppsfilm. Forskning visar att digitala verktyg kan bidra med humor, estetik och överraskning. En musikapp kan starta en dans som utvecklar motorik och gemenskap. Matematikinnehållet i en app kan flyttas ut till samlingsmattan med hjälp av bollar och klossar, vilket kallas förlängningar av digital matematik ut i fysisk miljö.

Att välja rätt verktyg kräver yrkeskunskap och tydliga mål. Frågor att ställa: 
• Tillför detta något unikt? 
• Är det kopplat till läroplanen? 
• Stödjer det barn som aktiva producenter?

Ett bra verktyg bygger på vetenskaplig grund och används i en kontext där barn är i rörelse och dialog tillsammans – inte stillasittande och ensamma framför en skärm.

Även om det inte är önskvärt så vet vi att barn möter sociala medier hemma redan i femårsåldern. Min forskning visar att barnen med stöd av kunniga vuxna i förskolan kan lära sig att bli kritiska, etiska och trygga. De kan i lek och utforskande träna på att värdera information och förstå gränser mellan att skämta och retas. Annan forskning visar att barn som är vana vid digitala medier undviker risker och är säkrare på nätet. Och digital kompetens är en av EU:s åtta nyckelkompetenser och därför en del av förskolans uppdrag.

Barnkonventionen, som nu är svensk lag, betonar just barns rätt till utbildning, information och att uttrycka sina åsikter. Medvetet använda verktyg kan bidra till att dessa rättigheter uppfylls genom att erbjuda inkluderande lärmiljöer, skapa tillgång till många språk och uttrycksformer och ge alla barn möjlighet att delta på lika villkor. Det är i grund och botten en fråga om demokrati, att rusta barn så att de känner sig hemma i världen, som John Dewey skriver.

Digitala lärverktyg kan ses som en del av förskolans pedagogiska helhet, där analoga och digitala material samspelar. Tekniken kan berika lärandet, stärka språket och göra barn till aktiva deltagare, men det finns alltid risk för passivt skärmanvändande. Pedagogernas professionalitet avgör om, när och hur de används – och säkerställer att de stödjer barns utveckling, lärande och lust att upptäcka världen och förundras.