Idén om att flickor inte skulle vara intresserade av teknik är en seglivad myt som fort-farande lever kvar i samhället och tyvärr börjar befästas redan i tidig ålder. Min och andras forskning visar att flickor, precis som pojkar, är intresserade av teknik – men de får ofta inte samma möjligheter att utforska och utveckla detta intresse. Så varför fortsätter myten om flickors bristande intresse för teknik, och vad kan för-skolan göra för att förändra detta?

En anledning till att vi ofta påstår att flickor inte är intresserade av teknik är att samhället länge har upprätthållit könsstereotyper som definierar vad som är ”typiskt manligt” och ”typiskt kvinnligt”. Teknik har historiskt sett förknippats med det maskulina, och i sin tur har flickor fått andra förväntningar på sig. De får ofta leksaker som uppmuntrar vårdande och omsorgsfulla roller, medan pojkar får robotar, bilar och byggsatser – leksaker som förknippas med problemlösning och skapande, grundläggande tekniska förmågor. Detta påverkar hur barn tidigt lär sig att se på sig själva och sina intressen. 

I en studie som Christine Shenouda med kollegor släppte i år kunde forskarna visa att både flickor och pojkar redan vid fem års ålder bedömde att flickor är mindre kapabla att lära sig teknik. 

Även negativa handlingar, både från barn och vuxna, kan få flickor att tro att teknik inte är för dem. Det kan handla om subtila signaler, som att flickor med ord och handling inte uppmuntras att delta i teknikaktiviteter. Detta skapar en känsla av utanförskap och får dem att känna att de inte har samma förmågor som pojkar. Dessa handlingar kan påverka flickors identitet som tekniska och göra att de inte ser teknik som en möjlighet. Därför är det viktigt att förskolan breddar synen på vad teknik är och hur den lärs ut.

Ibland delar vuxna omedvetet in teknik i olika kategorier, där viss teknik anses vara ”riktig” teknik. Denna teknik förknippas ofta med IT, konstruktion och elektronik – områden som traditionellt har setts som manliga. När vi genomför teknikaktiviteter inom dessa områden kan det kännas som att ”nu har vi jobbat med teknik”. Samtidigt talas det sällan om teknik som rör design, hantverk eller hushållsarbete som teknik – det kanske till och med kallas för pyssel, vilket ofta förknippas med kvinnliga områden. 

Förskolan spelar en viktig roll i att utmana denna uppdelning och bredda bilden av teknik. Till exempel kan barnen uppmuntras att se valet av utekläder som en teknisk process inom ett specifikt tekniskt system där man experimenterar och löser problem, eller så kan vi skapa med för barnet oväntade material för att ge förståelse för olika materials egenskaper.

”Vikten av att skapa miljöer där både flickor och pojkar uppmuntras på lika villkor kan inte nog betonas.”

Att bredda bilden av teknik handlar om att förändra hur vi definierar och presenterar teknik för barn. Teknik är inte bara stora maskiner och programmer-bara ting utan finns i all form av problemlösning, uppfinningar och innovationer – från matlagning och klädproduktion till fingervirkning och förskolans kapprum. I en förskole-miljö handlar det om att koppla teknik till barns egna erfarenheter och intressen men även utmana barn som inte tror att de är intresserade. Genom att visa att teknik är något som alla kan delta i, oavsett kön, kan vi främja en mer inkluderande syn.

Förskolan spelar en central roll i att lägga grunden för barns framtida teknik-intresse. Vikten av att skapa miljöer där både flickor och pojkar uppmuntras att utforska teknik på lika villkor kan inte nog betonas. Men hur gör vi detta konkret i förskolan? 

För att främja barns förståelse för teknik i förskolan kan du som pedagog erbjuda en variation av material och aktiviteter som lockar till lärande om teknikens breda användningsområden. Vid konstruktion kan du genom att introducera både enkla verktyg som skruvmejslar och plastspadar och mer oväntade material som gräs, ge barnen möjlighet att närma sig teknik ur flera olika perspektiv. Detta uppmuntrar till att de utvecklar en bredare förståelse och sin kreativitet när de utforskar hur olika material och verktyg fungerar.

En annan viktig del i att lära ut teknik är att integrera den i barnens vardag. Du kan lyfta fram tekniken i sådant de redan känner till, som en vattenkran, en dörr eller deras kläder. En av de bästa frågorna du kan ställa är: Vilket problem löser denna sak? Den frågan hjälper barnen att se tekniken på ett mer komplext och relevant sätt. Genom att fokusera på funktion och problemlösning snarare än bara hur något fungerar får barnen en djupare förståelse för att teknik är en naturlig del av deras liv. 

Det är också viktigt att låta barnen leda sina egna projekt. Ge dem möjlighet att utforska och lösa problem baserat på sina egna idéer. Oavsett om det handlar om att bygga en koja ute i skogen eller hitta en teknisk lösning som behövs under leken kan du som pedagog ge dem frihet att experimentera. Genom att finnas där som stöd i deras processer hjälper du dem att utveckla självständighet och problemlösningsförmåga.

Tänk på att undvika negativa eller stereotypa uttalanden när ni talar om teknik. Att subtilt uttrycka saker som ”pojkar är bra på att bygga” eller ”flickor är kreativa” när vi planerar aktiviteter bidrar till att befästa könsstereotyper kring tekniska färdigheter. I stället bör fokus ligga på varje barns individuella framsteg och intressen, oavsett kön. På detta sätt skapar du en miljö där alla barn känner sig lika uppmuntrade att utforska teknikens värld.

Teknik är en central del av vår framtid och det är avgörande att alla barn, oavsett kön, får möjlighet att utveckla sitt teknikintresse och sina tekniska färdigheter. Min forskning visar att flickor inte är ointresserade av teknik – de behöver bara få tillgång till en miljö där de kan känna sig delaktiga och inkluderade. Förskolan har här en unik möjlighet att skapa en jämlik grund för fortsatt tekniska intressen.

Författaren vill rikta ett speciellt tack till de blivande förskollärarna vid Örebro universitet som hjälpt till med tankar om innehållet i denna artikel.

Författaren vill rikta ett speciellt tack till de blivande förskollärarna vid Örebro universitet som hjälpt till med tankar om innehållet i denna artikel.