Digitala utmaningar

Den digitala tekniken ses ofta som något genusneutralt med lika stor attraktionskraft på både flickor och pojkar. Men forskning om jämställdhet i förskolans digitalisering pekar på motsatsen. Genomförs inte jämställdhetsuppdraget medvetet riskerar könsstereotypa föreställningar att reproduceras och öka.

Ett av förskolans mål är att bidra till att flickor och pojkar får prova och utveckla sina förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller. I den dagliga verksamheten har könsneutrala strategier inom pedagogiken använts länge. Däremot har arbetet med digitala verktyg inte ingått lika länge i verksamheten. Det är inte ovanligt att verksamheter i praktiken ser på jämställdhet som alla barns lika tillgång till digitala verktyg, oavsett kön. Hos oss är lärplattor och digitala kameror tillgängliga för alla barn oavsett kön precis som byggklossar, lego, färgpennor eller spadar och hinkar på gården, säger en pedagog i en intervju från en av mina fältstudier om jämlikheten i relation till digitaliseringen i förskolan.

Många pedagoger nöjer sig med att se flickor och pojkar visa lika stort intresse för användningen av lärplattor och olika appar. Men traditionella och könsstereotypa föreställningar är fortfarande vanliga inom spel- och mediavärlden. Många spel visar fortfarande storleende flickor i rosa klänningar, dränkta i rosa miljöer, som gladligen engagerar sig i till exempel städning, till synes utan minsta längtan efter andra äventyr. Pojkar erbjuds spel där sammanbitna och resoluta ansiktsuttryck uppmuntrar till aktion, med äventyr som förväntas locka yngre pojkar. Därför behövs digitalt kompetenta pedagoger som är genusmedvetna och granskar mjukvarorna. Det är också viktigt att särskilja på arbetet för lika behandling av alla barn, tillgängligheten till digitala verktyg och arbetet för digital jämställdhet.

Yngre barn introduceras ofta till digitala verktyg långt innan förskolestart. De får därför erfarenheter av de genusnormer och föreställningar om kön som återspeglas i de verktyg och appar som de får tillgång till. Det kan finnas stora skillnader i barns tillgång till digitala verktyg och tillhörande mjukvaror i olika hem. Detta leder till att digitala erfarenheter och kunskap redan i tidig ålder varierar bland barnen och påverkar jämställdhetsarbetet.

Digital jämställdhet handlar om mer än den lika tillgången till digitala verktyg för flickor och pojkar. Mediers innehåll, former och tilltal behöver granskas normkritiskt i minst lika hög grad som tillgängligheten av verktyg och mjukvara. Pedagoger behöver ta reda på vad flickor och pojkar erbjuds och väljer att göra med digitala verktyg, hemma och i förskolan. Därför är det viktigt att kommunicera med vårdnadshavare och berätta om normkritiska arbetsformer.

”Digital jämställdhet handlar om mer än den lika tillgången till digitala verktyg.” 

Att synliggöra fördomar, stereotyper och maktstrukturer relaterade till könsroller i digitala medier, även för vårdnadshavare, ingår i förskolans jämställdhetsarbete. För att lyckas med detta arbete är det viktigt att etablera en god kommunikation med vårdnadshavarna om hur förskolan arbetar med urvalet av spel, filmer och andra medieprogram. På så sätt kan förskolan bidra till en ökad förståelse och motivering för jämställdhetsarbetet både i förskolan och i hemmet.

En rektor i en av mina fältstudier berättar om det stora behovet av attitydförändring och jämställdhetsperspektiv bland många vårdnadshavare: Det gäller att ha föräldrarna med sig, så att de inte använder medier som barnvakt hemma, eller ger efter för när barnet önskar sig spel med skeva genusvärderingar. Det är både en fråga om pengar och kunskap.

En annan förskollärare menar att pedagoger behöver kommunicera öppet om förskolans jämställdhetsarbete med föräldrar när det kommer till valet av medieprogram, filmer och spel: Vi ser att det är viktigt att tidigt introducera medieprogram där könsroller utmanas tydligt, helst övertydligt.

Statens medieråds rapport Småungar och medier pekar på att appar som visar film börjar användas redan innan två års ålder och dominerar bland 5 – 8-åringar. Barn i denna ålder – främst pojkar – har också börjat använda renodlade spelappar som Minecraft och Roblox. I denna ålder dyker också sociala medier-appen Snapchat upp, som används av fler flickor än pojkar. Könsskillnader syns tidigt: pojkar använder oftare spelappar, medan flickorna i större utsträckning använder appar som SVT Barnkanalen och Netflix.

En förskollärare förklarar hur oönskade könsskillnader befästs med ett exempel: Vi använder projektorn, kameran och paddan i lärsituationer och för alla barn lika mycket. Men sen blir det ofta mest pojkar som tjatar om att få använda de digitala verktygen vi har. Just nu är det så att vi har några pojkar hos oss som är högljudda och springer runt lite för mycket. Vi har noterat att dessa pojkar därför får paddan lite oftare att spela på.

Är det verkligen viktigt att motarbeta könsskillnader i hur flickor och pojkar använder digitala verktyg och program? Ja, svarar den internationella forskningen som har följt upp flickor och pojkar hela vägen upp till högskoleutbildningar och arbetsliv. Normer och föreställningar kring kön lever kvar och reproduceras dagligen genom dessa könsskillnader. Det får konsekvenser för hur producenter utvecklar medieprodukter, tjänster och innovationer och hur dessa sedan används.

Vad är det som krävs för att lyckas med jämställdhetsarbete i relation till digitalisering? Skolinspektionen presenterade i sin senaste rapport 2018 ett antal rekommendationer om att alla som arbetar med barn i förskolan behöver reflektera och diskutera tillsammans kring hur genus konstrueras i verksamheten. I min egen forskning ser jag att detta även måste ske i relation till den pågående digitaliseringen i förskolan.

Pedagoger behöver i större utsträckning ta del av forskningsresultaten och vägleda barnen så att deras möjligheter att prova olika digitala verktyg och program utvecklas och varieras, och därmed får nya insikter utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta händer inte av sig självt, pedagogers medvetna inblandning och beställningskompetens krävs.

Det kan vara riskfyllt att driva ett omedvetet och osystematiskt jämställdhetsarbete, enligt Skolinspektionens rapport. Genusperspektivet behöver genomsyra hela verksamheten och inte vara något som vissa driver på egen hand. Det handlar bland annat om att ha ett genusperspektiv vid planering, val av innehåll och inköp av digitala verktyg och program. Därför behöver pedagoger bli mer förtrogna med och gemensamt tolka jämställdhetsuppdraget, även när det gäller digitalisering. n

Tips och fakta

Granska de digitala verktygen

Se över innehåll och format i filmer, appar och spel.

  • Har de ett pedagogiskt syfte? Kan de användas i meningsfulla sammanhang och för verkliga mål?
  • Kan innehållet integreras med läroplanen?
  • Uppmuntrar innehållet till samarbete?
  • Är innehållet kreativt, öppet och transparent? Appar med ”dra och släpp” är bra exempel på transparent material. Spelen är självrättande, det går inte att komma vidare med felaktiga svar. Se till exempel Tripp, Trapp, Träd från UR.

Den digitala klyftan

Begreppet digital klyfta, på engelska digital divide, används för att beskriva avståndet mellan dem som nyttjar och tar till sig ny teknik och dem som inte gör det. Framförallt handlar det om tillgång till internet, men även om digital-tv, mobiltelefoner, datorspel och om förmågan att använda internet i kommunikation, studier och kunskapsbyggande.

Detta kan vara en utmaning i förskolan. En del föräldrar har stor digital kompetens, högutbildning och stark ekonomi, andra har ingen digital kompetens, bristfällig skolbakgrund och svag ekonomi. All forskning pekar på att lågutbildade föräldrar i lägre socioekonomiska grupper inte har de möjligheter som krävs för att hitta till pedagogiska spel där traditionella könsskillnader ifrågasätts.

Källor: Wikipedia och Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund (Natur & Kultur, 2019).

Litteratur

Andersson, M. och Åkerblom, T. red. (2019) Utmana och stötta – undervisning i förskolan. Lärarförlaget.

Bolstad, R. (2004). The role and potential of ICT in early childhood education: A review of New Zealand and international literature. Wellington, N.Z.: Ministry of Education. 

Cooper, J. & Weaver, K.D. (2003). Gender and the digital divide. Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum.

Kjällander, S. (2015). Plattan i mattan : didaktiskt design och digitala lärplattor i förskolan. Stockholms universitet.

Kjällander, S. och Riddersporre, B. red. (2019) Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund. Natur & Kultur.

Skolinspektionen (2018). Förskolans arbete med jämlikhet.  

Statens medieråd (2019). Småungar och medier.

Farzaneh Moinian

Farzaneh Moinian

Fil.dr i pedagogik vid Uppsala universitet. Lektor i barn- och ungdomsvetenskap med inriktning sociala medier och forskningsfokus på meningsskapande och digitalisering i förskolan.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant