Musiken strömmar ur högtalarna på den pistade snöytan där ett femtiotal förskolebarn i ​termokläder och skidpjäxor står i ring. När du ska ut på äventyr. Över stock och sten och myr. Så gäller det att va i form. Kunna slingra som en orm! I mitten står barnskötaren Olivia Olmats och trampar på stället, sträcker sig åt höger och vänster, peppar och klappar i händerna. Några av barnen hakar på men många blir stående i sina puffiga overaller och ser sig om. De flesta är fyra eller fem, några har precis hunnit fylla sex och i dag är första gången i slalombacken för den här säsongen. Åtminstone med pjäxor på. 
– Vi går hit ibland redan innan säsongen och tittar när de kör i gång med snökanonerna. Det är bra att vänja sig vid platsen i förväg, säger Hanna Andersdotter Högnell. 
Hon är rektor för Norlandia-förskolorna Toppstugan och Dalskidan som ligger på gångavstånd från Källviksbacken, Falu kommuns mest centralt belägna skidbacke. 
En bit upp i backen är utsikten slående, inte minst över sjön Runn med sina öar. Men i blickfånget finns också förskolan, mitt i ett ganska nybyggt bostadsområde. De båda avdelningarna har 29 barn var och i dag är ett tiotal frånvarande. Denna tisdag är alltså cirka femtio barn på plats i en skidbacke som visserligen är abonnerad, men inte inhägnad. Det kräver sin logistik och en del extrapersonal. 
Några måste vara uppe i backen, någon vid påstigning i liften, någon vid avstigning, några behöver vara med barnen som ännu inte lärt sig att åka lift och någon måste ta hand om den som behöver kissa. 
– Vi är tio-tolv personer i personalen de här dagarna. Allt blir ju lite bökigare. Men numera har vi organisationen i ryggmärgen, säger Hanna Andersdotter Högnell, när uppvärmningen går mot sitt slut och de sista tonerna hörs ur högtalarna: Ja, man måste värma upp! För det kan finnas gupp!

En stund senare står Josefina Jirelius en bit upp i backen, där hon byggde dagens bana redan klockan sju i morse. Som en av två med skoterkort i personalgruppen är hon en särskild tillgång. 
Josefina Jirelius är inte bara förskollärare utan också snowroller. En titel som började som ett skämt men nu har satt sig. 
– Det betyder att jag är ansvarig för att peppa i gång alla och driva skidprofilen framåt. Jag gör riskanalys, har koll på var alla ska vara och bygger banor. Men jag delegerar förstås också, säger Josefina. 
Banan för dagen innehåller långa svängar, korta svängar, en plats där barnen ska bromsa in och sedan, för den som vill, ett litet hopp. 
– Så här första gången handlar det mest om att se var de är i sin åkning. Och sedan får man bygga på vartefter. 
För Josefina Jirelius, som har åkt skidor sedan barnsben, var det självklart att söka jobb på Norlandia i Falun när hon fick höra talas om skidprofilen. 2019 var den första säsongen med skidinriktningen och något år senare hakade även den andra Norlandiaförskolan i Falun på. De tar över backen efter lunch, när Toppstugan och Dalskidan är klara. Och kanske är de unika i Sverige med upplägget. 
– Jag har åtminstone inte sett någon annan förskola som har skidprofil så här organiserat, säger Hanna Andersdotter Högnell.

”I skidbacken får de öva koordination, att styra sin väg och anpassa kroppen efter lutningen.”

Men att ha skidåkning och snowboard på schemat kräver förstås mer än personal och logistik – det kräver också utrustning. Många av barnen har redan skidor, pjäxor och hjälm genom en skidintresserad familj. De som inte har det får låna. På förskolan har de snowboards som har skänkts av ett varumärke, som också fixat fram slalompinnarna till banorna. Inomhus kan de öva på balansbrädor.

Redan från början fick förskolan stöttning av Svenska Skidförbundet, vars projekt Alla på snö handlar om att få skolungdomar att uppleva skidåkning. 
– De tyckte det var spännande hur vi kunde få in det redan i förskolan, säger Hanna Andersdotter Högnell. 
Skidförbundet hjälper till att utbilda personalen både i teori och praktik, i slalom och snowboard.
– All personal står inte på skidor när vi är i backen, men alla måste ha en viss kunskap om varför vi gör det här. 
Men varför just skidinriktning? Enligt rektor Hanna Andersdotter Högnell är ett av syftena med skidåkningen att bidra till barnens motoriska utveckling. Att få på sig pjäxor och skidor behöver de hjälp med, men sedan tar de sig snabbt i väg till liften, helt utan stavar, i en imponerande takt. I skidbacken får de öva koordination, att styra sin väg och anpassa kroppen efter lutningen. 
– Det går även att få in matematik – hur många åk har man åkt? Och språk, olika ord som har med åkningen att göra. Men framför allt handlar det om rörelseglädje, säger Hanna Andersdotter Högnell. 
En dag som denna, då kvicksilvret sjunkit till tiostrecket och en aning till, handlar det också om att vänja sig vid att vara ute även när det är kallt. Men då gäller det att röra på sig. 
– Det finns en värmestuga men vi försöker se till att de aktiveras ute. Annars är det lätt att de fastnar där inne, säger Josefina Jirelius.  

Källviksbacken ägs av Falun kommun, men drivs av föreningen IFK Falu Alpin, och på tisdagarna under skidsäsongen hyr förskolan alltså backen. 
– Det är otroligt lyxigt. Det blir som en friluftsdag en gång i veckan! säger Hanna Andersdotter Högnell. 
Ofta är några föräldrar med också, helt enkelt för att de vill. En av dem är Niklas Flink. Som it-konsult har han en ganska flexibel tillvaro och ägnar gärna tisdagsförmiddagarna åt snowboard tillsammans med sonen Lion. De timmarna kan han ta igen senare. 
– Just nu är Lion den enda i gänget som åker snowboard och det är lite krångligare i liften. Så det är bra att jag kan hjälpa till, säger Niklas Flink. 
Pappaleendet är stort när Lion får lite stöttning i knappliften och sedan far i väg upp för backen, medan Niklas Flink tar nästa lift. 

"Det kan vara tufft att motivera dem som inte ännu lärt sig att åka."

Just liften är ofta det svåraste för barnen. De som aldrig har åkt förut får börja med en lös knapplift som en av förskollärarna drar med ett rep. 
Femåriga Idun är en av dem som i dag får nöja sig med att vara nere på platt mark och bli dragna av vikarien Ida Kaipainen. Idun tycker att det är så där. Det är kallt och om hon fick välja skulle hon hellre leka med sina leksaker säger hon. Det kan vara tufft att motivera dem som inte ännu lärt sig att åka. 
– Men målet är att alla så småningom ska ta sig ända upp i backen, säger Josefina Jirelius.

Samtidigt, i knappliften, är en strid ström av små åkare på väg upp, som en liten armé av termokläder, hjälmar och reflexvästar. Walter har en plyschklädd hjälm som ser ut som ett tigerhuvud. Han åker vant i liften och plogar självsäkert utför. Svänger runt slalompinnarna och hukar under de sista stolparna, som kryssats som tunnlar.  
Förutom att åka i banor brukar de leka lekar, till exempel ”Skidpolisen”, där alla ska följa en person och göra precis som den. 
När det är dags för fruktstund upptäcker personalen en sak som de glömt, så här första gången på säsongen. Självaste frukten! Men det är snabbt ordnat eftersom förskolan ligger nära och snart sitter alla och äter frukt vid borden utomhus. Solen har börjat värma en aning och en brasa är i gång. Där finns kaffe till de vuxna och om bara en timme är det dags för lunch. 
– Det är huggsexa om att få åka hit, säger Jenny Aho och skrattar. 
Hon är en av kockarna på Norlandias förskolor i Falun och har så smått börjat förbereda serveringen av dagens rätt – en vegetarisk gulaschgryta. 
– Men sista gången kommer alla kockar hit. Då har vi hamburgerfest!

Om förskolorna: 

På Toppstugan och Dalskidan går 75 barn på varje förskola. Här arbetar 3 förskollärare och 9 barnskötare per enhet. Förskolorna ligger nära varandra och samarbetar tätt. Maten lagas av två kockar i köket på Toppstugan.

Samling vid backen. Många av barnen har egen utrustning, men annars finns skidor och hjälmar att låna.

Balans, koordination och rörelseglädje står på schemat. Olivia Olmats stöttar när det går utför.

Klockan sju på morgonen byggdes banan av förskolans ”snowroller”. Barnen är på olika nivåer och 
några vågar sig på ett litet hopp.

Klockan sju på morgonen byggdes banan av förskolans ”snowroller”. Barnen är på olika nivåer och 
några vågar sig på ett litet hopp.

Att laga mat i backen på tisdagar är så populärt att kockarna turas om. I dag var det Jenny Ahos tur.

Josefina Jirelius är ”snowroller”, vilket betyder att hon har lite extra fokus på skidprofilen.

Prev

Next