Poof! Lilja, 3,5 år, skjuter i väg den lilla vita plastbollen med hjälp av en katapult. 

– Funkar det? frågar förskolläraren Martina Lindahl.

– Ja, svarar Lilja och ler stolt innan hon laddar sin egengjorda katapult på nytt.

Att barnen på avdelningen Skruven har gjort egna katapulter hänger ihop med deras intresse för hävstänger. Det intresset hänger i sin tur ihop med deras intresse för bondgårdar. Låter det komplicerat? Det är det inte.

– Barnen har den senaste tiden visat ett stort intresse för bondgården och bondgårdens djur. Vi håller därför på att bygga upp en egen bondgård här inne på avdelningen. Det var när något tungt behövde lyftas på bondgården som vi började prata om hävstänger efter att ha sett en film där de använde ett järnspett för att flytta en sten, förklarar Martina.

För att få veta mer om hävstänger läste de därefter boken Skruven möter Hävstången.

– När vi sedan ville tillverka något med en hävstång bestämde vi oss för att göra våra egna katapulter, säger Martina.

Hur intresset för bondgårdar blev till ett intresse för hävstänger, och i förlängningen katapulter, är ett bra exempel på hur pedagogerna på Teknikförskolan i Halmstad ständigt har teknikglasögonen på. Utifrån barnens intressen lyfter de fram den teknik som finns runt omkring oss i vår vardag. Teknik är ju allt som människan har uppfunnit för att förenkla det för sig.

– Teknikförskolan startade 2010 efter ett politiskt beslut i kommunen. Orsaken var att man såg ett behov av fler tekniker och ingenjörer och därför ville väcka fler barns intresse för teknik, säger förskolans rektor Pia Hallin och tillägger:

– Vi har också ett särskilt uppdrag att ge flickor samma möjlighet som pojkar att utveckla sitt intresse för teknik.

När Pia började som rektor 2016 bestämde hon att teknik skulle bli ett naturligt inslag i alla delar av verksamheten i stället för något som det arbetades med i olika temaarbeten. Den röda tråden som löper genom verksamheten är frågan ”Hur fungerar det?”

I praktiken kan det innebära att pedagogerna pratar med barnen under av- och påklädning om olika uppfinningar som dragkedjor, kardborreband och knappar och ställer frågor som: ”Hur fungerar de?”, ”Vad är skillnaden mellan dem?”, ”Varför har människan uppfunnit dem?”.Eller att de under måltiderna funderar högt tillsammans med barnen kring redskapen vi använder när vi äter: ”Varför dricker vi ur glas och inte ur våra kupade händer?” eller ”Varför använder vi sked, och inte gaffel, när vi äter soppa?”

Pia beslutade också att förskolan ska uppmärksamma högtider och traditioner med saker de skapat själva. Alla förskolans inköpta plastjulgranar blev därför bannlysta. I stället blev det upp till varje avdelning att skapa sin egen julgran av valfritt material.

– Jag har nog aldrig fått så stora reaktioner på ett beslut. Jag vet inte hur många pedagoger som kom till mig och försökte få mig att ändra beslutet, säger Pia och skrattar.

”Vi har tekniklådor fulla med olika skruvar – långa, korta, smala, tjocka –​ som barnen får känna på.”

Men efter hand ökade entusiasmen. Barnen och pedagogerna spånade tillsammans fram hur granarna skulle se ut och vilket material som skulle användas. Därefter gjorde de ritningar och prototyper innan de började bygga, konstruera, måla och designa.

– Till slut blev det nästan en tävling mellan avdelningarna om vem som kunde få till den bästa granen, minns Pia.

Numera är egenskapade julgranar ett naturligt inslag i verksamhetsåret.

– Det är en så bra gemensam aktivitet, för alla barn kan vara med och göra sin del efter egen förmåga, säger Martina.

Avdelningarna på Teknikförskolan har fått namn efter de fem enkla maskiner som har varit kända sedan antiken: lutande planet, hjulet, skruven, kilen och hävstången. Plus blocket och taljan som också brukar räknas in bland de enkla maskinerna ibland. De enkla maskinerna gör så att saker blir lättare att lyfta, flytta eller fästa genom att på olika sätt förstora kraften. 

På Skruven, som är en av förskolans avdelningar för de yngre barnen, brukar pedagogerna varje höst använda avdelningens namn för att introducera teknik för de nya barnen. 

– Vi har tekniklådor fulla med olika skruvar – långa, korta, smala, tjocka – som barnen får känna på. Sedan brukar vi prata om vad en skruv är, vad den har för funktion och så går vi till vår verkstad och testar att skruva, berättar Martina. 

I verkstaden får barnen ta på sig skyddsglasögon och skyddshandskar och arbeta med riktiga verktyg. För att det ska fungera går de bara dit i mycket små grupper om ett till tre barn tillsammans med en pedagog. Ett annat populärt inslag på avdelningen är skruvjakter, där barnen får leta efter fastskruvade skruvar både inomhus och utomhus.

Den här förmiddagen har några av förskolans äldsta barn samlats inne på avdelningen Block och Talja för att tillsammans med förskollärarna Isabella Olofsson och Lena Stoll Carmryd testa att göra det som beskrivs i boken Batteriet och Motorn möter Solpanelen. Nämligen att ladda ett batteri och få en fläkt att fungera med hjälp av en solpanel. 

– Jag är sagoberättare och läser ur boken medan ni tittar på Lena som har rekvisitan, instruerar Isabella.

Barnen hjälps åt att identifiera sakerna som Lena radar upp på bordet framför dem: ett batteri, en motor, en solpanel, ett fläktblad i blå plast och ett antal sladdar. Medan Isabella börjar läsa om hur Batteriet och Motorn åker på semester och bygger en fläkt av palmblad kopplar Lena ihop sakerna på bordet med hjälp av sladdarna och plötsligt börjar fläktbladet att röra sig till barnens förtjusning. Ännu roligare blir det när de själva får testa att hålla ihop strömkretsen. 

När Batteriet i boken laddar ur och Motorn i stället får ta hjälp av Solpanelen som lämpligt dyker upp får barnen testa att göra detsamma. Det vill säga, prova om de kan få fläkten att snurra med hjälp av solpanelen i stället för med hjälp av batteriet. Det visar sig snabbt att det bara fungerar om de går bort till fönstret så att panelen får sol på sig.

– Puh, det där var jag inte riktigt säker på själv hur det skulle funka, kommenterar Lena med ett leende.

Just detta, att våga göra tekniska saker tillsammans med barnen som hon inte själv har testat innan och därför inte vet om hon behärskar, tyckte hon var den största utmaningen när hon började arbeta på Teknikförskolan. Enligt Pia Hallin är det nog den största resan som alla hennes pedagoger behöver göra. Att lära tillsammans med barnen är ju annars en vanlig metod inom förskolan, men det tycks vara något särskilt med just teknik som gör det lite mer skrämmande.

– Jag tror att teknik känns svårt för att många förskollärare blandar ihop teknik med naturvetenskap och gör det onödigt komplicerat, säger Pia.

För att hennes pedagoger ska känna sig säkrare och få ny inspiration samarbetar förskolan med KomTek som är en teknik- och entreprenörsskola. Ungefär ett par gånger per termin får förskolans pedagoger komma dit på workshoppar.

– Det ger jättemycket ny energi och är nästan lika mycket en arbetsmiljögrej som det är kompetensutveckling. Det ger så mycket arbetsglädje till pedagogerna, konstaterar Pia Hallin.

 Pia Hallin är rektor för Teknikförskolan.

Förskolläraren Isabella Olofsson och Mina kollar hur många av de enkla maskinerna de kommer ihåg. 

Barnen på avdelningen Skruven har gjort egna katapulter.

Bokserien De mäktiga fem används i teknikundervisningen på alla avdelningarna.

Prev

Next