De få studier som finns om övergångar mellan skolformer visar att yngre barns ämneslärande riskerar att inte tas tillvara i nästa skolform. En anledning till detta pedagogiska glapp kan vara att det ofta saknas pedagogiska mötesplatser för att underlätta en mjuk övergång mellan förskolans och grundskolans arbetsformer.

Forskningsprojektet Broar för naturvetenskap, finansierat av Vetenskapsrådet och som pågår 2017–2020, ska bidra med kunskap om hur barn och elever kan erbjudas ämnesmässig kontinuitet i naturvetenskap i samband med övergångar mellan förskola, förskoleklass och årskurs 1–3. Forskarna vill synliggöra de hinder och möjligheter som finns för en kontinuitet.

– I ett tidigare projekt kunde vi se att det fanns en stor bredd och uppfinningsrikedom i många förskolors arbete med naturvetenskapliga aktiviteter, men vad sker i förskoleklassen? Kan arbetet från förskolan följas upp där och även senare på lågstadiet? frågar sig Bodil Sundberg, forskare i naturvetenskapens didaktik vid Örebro universitet och projektledare för Broar för naturvetenskap som är ett samarbete mellan Örebro och Umeå universitet.

Forskarna har använt sig av praktiknära metoder – intervjuer, observationer och diskussioner – och undersökt tre olika enheter, med barn och elever från förskola, förskoleklass och årskurs 3. Lärare från de olika skolformerna sammanfördes för att prata om sitt eget och varandras uppdrag och för att försöka hitta röda trådar mellan sina verksamheters undervisning. Forskarna besökte de olika verksamheterna i samband med att de hade naturvetenskapsundervisning.

– Under de första mötena blev det diskussioner om bredden i naturvetenskapsundervisningen i förskolan och det undersökande som skedde där. Många av pedagogerna i skolan var förvånade över vad barnen hade få uppleva i förskolan. Man hade en bild av att förskolan oftare handlar om fri lek, berättar Bodil Sundberg.

I diskussionerna framkom att pedagogerna önskade information från uppföljande skolformer om vad barnen kunde ha nytta av i framtiden. Och från förskolan önskade man få veta om barnen hade fått med sig erfarenheter i naturvetenskap, berättar Bodil Sundberg.

– Det saknas alltså kommunikation mellan skolformerna, samtidigt vet vi att pedagogerna har ont om tid. Ibland fanns intentionen att dela kunskap vidare, men förutsättningarna att ta hand om den saknades. Pedagogerna i en förskoleklass berättade till exempel att de fick skriftlig dokumentation från flera förskolor, men de hann inte läsa den.

Forskarna hade planerat för att beskriva i generella drag hur undervisningen formas i de olika skolformerna och hur och om det generellt fanns en röd tråd mellan verksamheterna. Det visade sig dock att enheterna skilde sig mycket åt sinsemellan och det blev svårt att beskriva ett mönster. Något som blev tydlig var att den stora utmaningen för kontinuitet fanns i förskoleklasslärares uppdrag.

– En förskoleklasslärare kan ta emot barn från åtta – tio olika förskolor. Dessutom kan det finnas barn i klassen som inte alls har gått i förskolan – hur gör man för att skapa en kontinuitet i en så heterogen grupp?

"Många faktorer behöver haka i varandra för att det ska bli en kontinuitet."

Forskarna kunde se att det fortfarande finns en osäkerhet kring det pedagogiska uppdraget, därför formar många lärare sin undervisning utifrån den kompetens och de erfarenheter de själva har. Är förskoleklassläraren i grunden grundskollärare färgas undervisningen mer av grundskolans undervisningskultur. Har förskoleklassläraren en förskollärarutbildning eller erfarenheter från förskolan färgas undervisningen av det istället. Det gör att undervisningen kan se väldigt olika ut både till innehåll och form i olika förskoleklasser.

I en av enheterna fanns alla skolformerna i samma hus, men trots det fanns inga didaktiska mötesplatser för de olika skolformerna. Att skolformerna ligger fysiskt nära varandra behöver alltså inte betyda att det automatiskt skapas möjligheter till diskussioner

– Detta är en rektorsfråga och det är många faktorer som behöver haka i varandra för att det ska bli en kontinuitet, säger Bodil Sundberg.

Ett mål med Broar för naturvetenskap är att forskare och lärare gemensamt ska ta fram undervisningsmodeller för att utveckla undervisningen så att det skapas kontinuitet mellan skolformerna. I en av de besökta enheterna har mötesplatser för didaktiska diskussioner över skolformerna skapats.

– Rektorerna blev uppmärksamma på det didaktiska glappet och samarbetar och anordnar nu därför regelbundna möten över skolformerna. Det kan vara ett sätt att få till ett didaktiskt samtal och att dela information utan att behöva ägna tid åt att skapa och läsa dokument.

Bodil Sundberg framhåller att lärarna i alla skolformer har rutiner för att fånga upp vad barnen redan har med sig för kunskaper och erfarenheter. De flesta lärarna börjar med en samling där barnen får berätta om sina tankar och erfarenheter om till exempel vatten innan de börjar jobba med det ämnesområdet. Eller så ser de till att det finns tid till frågor och kommentarer under lektionspassen.

– På så vis garanteras en viss kontinuitet till barnens tidigare erfarenheter. Det som saknas är snarare att lärare får mötas kring didaktiska frågor för att ge dem en mer generell uppfattning om vad som sker ämnesmässigt i de andra skolformerna.